”Hade de gått in till honom då kanske han hade levt idag”

Kenneth, 32, tog sitt liv inne på psykavdelningen

Foto: PRIVAT
Kenneth vårdades på den psykiatriska avdelningen på Helsingborgs­ sjukhus. Trots att hans familj på­talade att det fanns en självmordsrisk journalfördes detta aldrig.
NYHETER

Varje månad tar en patient­ sitt liv inne på sluten­ avdelning.

En av dem var Kenneth.

Efteråt slog överläkaren fast: ”Det har hänt förut och skulle kunna hända igen”.

Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
”DE HAR BRUSTIT NÅGOT FRUKTANSVÄRT” Kenneth sörjs av sin mamma Helene Feldstedt och storasyster Berit Rosendahl. De tycker inte att vården tog deras oro på allvar. ”De har brustit något fruktansvärt i sina rutiner”­, säger Berit.

Kenneth tog sitt liv inne på den psykiatriska avdelningen på Helsingborgs­ sjukhus där han var inlagd i mars förra året.

Han blev 32 år.

Trots att Socialstyrelsen i skarpa ordalag säger att självmorden inom slutenvården måste­ upphöra fortsätter det att hända. Så sent som i förrförra veckan­ tog en ung tjej sitt liv på en avdelning­ i Norrbotten.

Gång på gång hör vi vården­ säga­ att de miss­bedömt risken, eller att det är integritets­kränkande att vaka över en patient­ dygnet runt.

”En bortförklaring”

Men gång på gång hör vi också­ anhöriga säga att de inte känner sig lyssnade till, trots att de slagit­ larm.

– Att säga att det är integritetskränkande är bara en bortförklaring för att man saknar resurser eller utbildning­ att göra det på rätt sätt. Det skulle vara ett kvalitetskrav­ med regelbundna och uppföljande utbildnings­insatser av personalen, säger Danuta­ Wasserman­, professor i suicidologi­.

Enligt Socialstyrelsen stod var femte patient som tog sitt liv 2006–2008 under den psykiatriska sluten­vårdens ansvar.

Under den perioden ökade också andelen självmord inne på sluten avdelning från sex till nio procent. Det motsvarar mer än ett självmord varje månad.

Fortfarande finner myndig­heten allvarliga brister inne på avdelningarna.

Familjen varnade

Kenneth, som just hade gift sig med sin ungdomskärlek, blev svårt sjuk i februari­ förra året. När han lades in på avdelningen berättade­ familjen att det fanns risk för självmord.

Det var en tisdag kväll, torsdag morgon var han död.

– Jag var den sista som träffade Kenneth, jag låg och höll om min lillebror och sa att allt skulle­ bli bra. Han hade sådan ångest och oro, säger storasyster Berit Rosendahl.

Nästa morgon fick familj och vänner sms med orden ”tack för allt du gjort”. Kenneth­ var ensam på sitt rum, han gick ut i korridoren och till det gemensamma badrummet där han tog sitt liv.

– Jag ringde och sa att de måste­ hålla koll på Kenneth­, men de sa bara att allting var lugnt. Hade de gått in till honom då kanske han hade levt i dag.

Journalfördes inte

I Socialstyrelsens beslut framgår att någon självmordsrisk­bedömning av Kenneth i vart fall inte har journalförts. De konstaterar­ också att det ”råder oklarhet” om de anhörigas­ oro har nått fram till personalen.

– Det är tragiskt. Han sa till mig och han sa till personalen­ att han ville ta sitt liv, säger Berit Rosendahl.

Den dåvarande chefs­överläkaren på avdelningen där Kenneth vårdades skriver i sin egen risk­bedömning:

”Händelsen har inträffat tidigare­ i liknande form och skulle­ kunna inträffa igen”.

Vuxenpsykiatrin i Helsingborg har skärpt sina rutiner­.

– Vi ska göra vårt yttersta och gärna mer för att förhindra självmord, men i alla­ fall kommer vi inte nå ända fram. Precis som inom­ all specialistvård, säger Rose­-Marie Sandberg, verksamhetschef för psykiatrin­ i Helsingborg.

”Det handlar om att hitta skäl att leva vidare”

Många ville diskutera den psykiatriska vården och hur vi ska minska antalet självmord. Kloka svar och synpunkter kom från psykiatern och psykoterapeuten Daniel Frydman och Gunilla Wahlén, ordförande för SPES, riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd.

Tack alla för att ni har delat era erfarenheter! /Karin Magnusson

Livegranskningen – så funkar den

■ ■ Piller pengar psykvård är Aftonbladets andra öppna livegranskning på ­aftonbladet.se.

I våras granskade en elvamannaredaktion den svenska grundskolan tillsammans med läsarna.

Den här gången har läsarna bestämt ämnet: svensk psykvård.

■ ■ På specialsajten kan alla följa den öppna granskningen. På bloggen berättar redaktionen om varje steg i arbetet­, i Öppet tipsarkiv kan alla  – redaktionen och läsare – ladda upp dokument, bilder och berättelser och delta i granskningen. På sajten finns också en landstingslista där psykvårdens resurser redovisas­ för varje landsting.

■ ■ Var med i granskningen som pågår nu: www.pillerpengarpsykvard.aftonbladet.se

Följ vår granskning av psykiatrin LIVE

Klicka här eller på bilden för att komma till startsidan av Aftonbladets livegranskning ”Piller Pengar Psykvård.”

Om du behöver hjälp eller någon att prata med

Behöver du akut hjälp? Ring 112.

Självmord kan förhindras och förhindras dagligen inom vården. Det är viktigt att alltid söka professionell­ hjälp.

Nationella hjälplinjen – kostnadsfri­ psykologisk­ hjälp: 020-22 00 60, alla dagar 13–22.

BRIS, Barnens rätt i samhället: 116 11.

Bris vuxentelefon: 077-150 50 50.

SPES – en ideell organisation för de som förlorat­ en anhörig­ i ett självmord: 08-34 58 73, alla dagar­ 19–22. www.spes.se.

■ ■ Kenneth, 32, lämnades obevakad­ på sluten avdelning.

■ ■ Linnéa, 14, beviljades permission­ utan uppsikt.

■ ■ Emelie, 23, skickades hem med recept på medicin.

■ ■ Varje dag tar en patient som står under psykiatrisk vård sitt liv i Sverige.  Var femte avslutar­ sitt liv medan de vårdas på en sluten avdelning­.

På mindre än fem år har minst 1 446 patienter dött i psykiatrins vård.

■ ■ Kunde några liv ha räddats­?

Svaret är ja.

I de flesta fallen konstaterar Socialstyrelsen brister i vården.

■ ■ I dag publicerar vi vår fjärde delrapport från granskningen Piller­ pengar och psykvård – en pågående livegranskning på aftonbladet.se.

För att du och de som har makten­ att förändra inte ska låta siffran passera som just bara en siffra har vi valt att berätta om 15 av alla­ dessa människor.

De har riktiga namn, ansikten och förtvivlade anhöriga som vill berätta­ hur de levde och dog. Och om hur svensk psykiatri misslyckades att rädda deras­ liv.