”Jäklar, vi kommer att krascha”

Pilotens sista ord innan kraschen med flight 447

NYHETER

Under flera minuter kämpar piloterna för att räta upp Air France-planet.

De lyckas inte.

– Jäklar, vi kommer att krascha. Det kan inte vara sant, säger en av dem på inspelningen från cockpit.

228 personer dog i kraschen – bland dem tre svenskar.

Air France-planet lyfte från Rio de Janeiro den 31 maj 2009 och försvann under ett åskväder över Atlanten utanför Brasilien. Alla 228 passagerare dödades vid kraschen.

Svenska Christine Badre Schnabl, 34, hennes son Philippe, 5, och Laura Rahal, 27, kom aldrig fram till målet Paris.

Först två år senare hittades de två svarta lådorna.

”Jag vet inte vad som händer”

Nu har inspelningar från cockpit på flight 447 offentliggjorts i en bok om kraschen, enligt Daily Mail.

Kaptenen, Marc Dubois, var på rast när problemen började. Kvar i cockpit fanns David Robert och Pierre-Cedric Bonin.

En frustrerad andrapilot hörs muttra över att det tar för lång tid för kaptenen att komma till cockpit efter att autopiloten har stängts av i turbulensen. Planet lutar nu kraftigt.

– Men vad gör …, säger Dubois när han anländer till cockpit.

– Vad som händer? Jag vet inte, jag vet inte vad som händer, svarar Roberts.

Planet stegrar

I stället för att försöka få ner planets nos, som har stegrats, lyfter de den ännu mer – uppåt i stället för nedåt. De noterar att de inte har tillräcklig fart uppåt – utan sjunker.

När planet närmar sig havsytan börjar de tre piloterna i panik försöka lösa situationen; de drar desperat i spakarna för att räta ut flygplanet och få det att stiga.

– Jag försöker … Vad sjutton … Varför sjunker vi?, säger Bonin.

Trots kampen i cockpit lyckas de inte få planet att stiga – utan de fortsätter att tappa höjd.

”Jag har ingen kontroll”

Planet börjar svaja från sida till sida.

– Vad ska vi göra, vad ska vi göra, vad tycker du säger Robert.

– Jag har inte kontroll över planet. Jag har ingen kontroll alls, säger Bonin.

Samtidigt ljuder larmet för sjätte gången på två minuter.

– Uppåt, uppåt, säger Dubois.

– Vi drar och drar och drar, svarar Bonin.

Den desperata kampen för att räta ut planet fortsätter – de försöker få planet att stiga och sjunka om vartannat.

– Jäklar, vi kommer att krascha. Det kan inte vara sant, säger Robert.

– Vad är det som händer, säger Bonin.

Sedan blir det tyst.

Bara sekunder senare kraschar planet i Atlanten. Alla ombord omkom.