En slängkyss – sen var det över

Skulle gratta sin man på födelsedagen – stoppades

1 av 3 | Foto: PRIVAT
De två svenska terroråtalade Johan Persson och Martin Schibbye utanför domstolen i Addis Abeba.
NYHETER

ADDIS ABEBA. Det handlar inte längre om märkliga terroranklagelser.

Inte ens om pressfrihet.

När Martin Schibbye lämnar rättssalen träder fallets verkliga kärna fram.

Klockan är sju minuter över nio på morgonen. Johan Persson, 29, och Martin Schibbye, 31, leds in i en rättssal i Lideta-domstolen och fram till ett bås.

De ser mot sina familjer:

Martins mamma Karin, hustrun Linnea. Och Johans pappa Kjell.

En vakt tar av deras handfängsel och de sätter sig ner.

Båda ser ut att må någorlunda, de verkar inte ha magrat för mycket efter tre och en halv månad i etiopiska fängelser. De har klippt sig och klätt sig prydligt, Schibbye har svart kavaj, Persson en blå struken skjorta.

USA-ambassadör på plats

I sista stund har rättegången flyttat från en av domstolens minsta salar till en betydligt större. Den liknar en sliten svensk gymnastiksal med tegelväggar och höga spruckna fönster längs långsidan.

Femton poliser och några soldater med automatvapen vakar över oss åskådare, redo att kasta ut den som tar minsta bild.

Svenska ambassaden har fått stöd. Runt femton utländska diplomater, med makt över många  biståndsmiljarder, har kommit hit.

Viktigast är den amerikanske ambassadören.

– Hans närvaro är värd lika mycket som 250 journalister, säger en diplomat.

Fniss i stolsraderna

Förhandlingen inleds med dovt mummel genom högtalarna. Rätten konstaterar att Schibbye och Persson behöver en tolk, och en man sätter sig intill dem.

Så reser de sig, en efter en.

Namn?

– Martin Schibbye.

Ålder?

– Jag fyllde trettioett i går.

Yrke?

– Journalist.

Adress?

– Farsta Strandplan.

Han säger det sista med svenskt uttal, överdrivet snabbt. Etiopierna som ska föra protokoll blir förvirrade, det fnissas i stolsraderna.

■ ■ ■

Något får rättegången mot Johan Persson och Martin Schibbye att likna en teater.

Det kan såklart handla om fördomar. Vi har sett afrikaner dömas i våra domstolar – men tycker motsatsen känns märklig.

Ändå hänger en konstig känsla kvar i den fullsatta rättssalen. Den väsentliga anklagelsen i åtalet, att Persson och Schibbye skulle ha hjälpt terrorister, ter sig så otänkbar.

På en tavla i en korridor utanför salen hänger domstolens etiska ledord: integritet, transparens, oberoende. Samtidigt har landets ledare Meles Zenawi i en intervju redan slagit fast att svenskarna är skyldiga.

De tre domarna framför oss, i mantlar och svarta kostymer, ser allvarsamma ut. Vågar de trotsa sin egen regering?

Eller – är allt bara skådespel?

■ ■ ■

Ganska lite händer under den korta tid förhandlingen varar. Svenskarna försöker få tillgång till sina datorer, där delar av bevisningen mot dem finns. Och sina presskort.

Två medåtalade män från Ogaden-provinsen visar sig sakna försvarare. Därför måste den första delen av förhandlingen avbrytas och fortsätta igen på torsdag.

■ ■ ■

Allt är över. Martin Schibbye hinner nicka mot Linnea Schibbye Steiner när han leds ut och hon ger en slängkyss tillbaka. Så försvinner han och Johan Persson i en bil.

Linnea Schibbye Steiner blir kvar utanför rättssalen. Hon hade hoppats att få träffa sin man i går, på hans födelsedag. Nu kanske det blir i morgon i stället, eller åtminstone någon dag innan hon flyger hem igen. Otåliga etiopier väntar på nästa rättegång, ett betydligt mer uppmärksammat fall om en flygvärdinna som fått ögonen utstuckna.

Ser bortkommen ut

Linnea Schibbye Steiner ser lite bortkommen ut. Vi journalister går fram till henne men hon har inget att säga och vi har egentligen inget att fråga.

Hennes man riskerar att bli kvar här i fyrtio år.

Klockan är tjugo över tio på förmiddagen utanför en rättssal i Lideta-domstolen i Etiopien och plötsligt handlar den här historien inte längre om befängda terror-anklagelser.

Inte ens om pressfrihet.

Kvar finns bara den hjärtskärande kärnan. Människor som hålls i från varandra – fast de vill vara nära.