Barnläkaren friades i dag

Stod åtalad för dråp på spädbarn

1 av 2 | Foto: ULF HÖJER
Barnläkaren under rättegången.
NYHETER

I dag föll domen i ett av de mest uppmärksammade rättsfallen i Sverige.

Barnläkaren som misstänkts medvetet ha gett tre månader gamla Linnea en dödande dos av narkosmedlet Tiopental frias.

– Min klient är ytterst glad, lättad och tagen, säger barnläkarens advokat Björn Hurtig.

Allting började den 20 september 2008, klockan 22.02, i samma stund som tre månader gamla Linnea tog sitt sista andetag på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Föräldrarna var övertygade om att dottern dog på grund av upprepade fel från vårdpersonalen och de anmälde sjukhuset.

De har sagt att allt de vill är att få svar på vad som egentligen hände deras dotter.

Fick spruta - somnade in

En obduktion av det lilla barnet visade att koncentrationen av narkosläkemedlet Tiopental var mycket högre än vad som kan ses vid normal användning.

Förhör med flickans anhöriga visade att de sett barnläkaren ge flickan en spruta strax innan hon avled.

– Hon sa att det var lugnande som hämmade kramperna. Hon sa att hon inte visste i vilket skick Linnea var och om Linnea skulle klara det. Hon lyssnade med stetoskopet, sa mamman under rättegången.

– Sedan somnade hon in när hon fått den sprutan. Hon slutade att kippa efter luft.

Greps på ronden

Morgonen den 2 mars 2009, när den 57-åriga barnläkaren gick sin rond, greps hon.

Först i september i år inleddes rättegången i ett av Sveriges mest uppmärksammade rättsfall som kommit att handla om juridik kontra vården och väckt en het debatt.

Åklagarsidan, och målsägarbiträdet Peter Althin, säger att fallet inte handlar om smärtlindring i livets slutskede. Linneas respirator hade kopplats ur dagen den 20 september och flickan skulle dö, men det åtalet handlar om är att en extremt hög halt av ett narkosmedel hittats i flickans kropp.

– Att lindra smärta i livets slutskede är en sak. Men att aktivt förkorta det är inte tillåtet enligt lag, säger målsägarbiträde Peter Althin.

”Är oskyldig”

Barnläkaren själv har nekat bestämt till anklagelserna.

Sista dagen i rätten vände hon sig mot rättens ordförande och kritiserade utredningen och åtalet.

– Det ingår i mitt jobb att ta hand om döende barn. Man måste vara ödmjuk då. Jag började forska som väldigt ung. Jag lärde mig i labbet några viktiga saker. Man kontrollerar alltid prover dubbelt. Jag lärde mig att om man hittade något som var nytt eller konstigt gjorde man alltid ett nytt prov, man måste kunna återupprepa fyndet. Inget av det har uppfyllts i den här förundersökningen mot mig, säger hon.

Med emfas utropade hon:

– Jag har absolut inte gjort det här som jag anklagas för. Tack.

Unik dom

Klockan 11 i dag kom slutligen den över 100 sidor tjocka domen.

Tingsrätten finner det inte bevisat att hon begått något brott. Tingsrätten tycker heller inte att barnläkaren skulle gjort något som inte varit medicinskt motiverat.

– I brottmål gissar vi inte. Det måste vara ställt utom allt rimligt tvivel, sa lagman Mari Heidenborg under en presskonferens.

Barnläkarens advokat Björn Hurtig säger att han talat med sin klient som är lättad, tagen och glad över domslutet.

– Jag har sagt åt henne att fira och att gå ut med rak rygg. Det här har varit en oerhörd prövning för henne som pågått i tre år, säger han.

Björn Hurtig kallar tingsrättens dom för unik.

– De inte bara säger att hon inte är skyldig, de ger henne även en moralisk återupprättelse, säger han.

Föräldrarna utan svar

Åklagare Peter Claeson säger att han ännu inte beslutat om han ska överklaga domen.

–  Jag har inte lusläst domen, jag måste läsa den ordentligt. Först när jag analyserat, och det kan ta någon vecka, så vet jag om jag kommer att överklaga.

Linneas föräldrar har inget intresse av att överklaga. De anmälde aldrig den 57-åriga läkaren specifikt utan har bara velat veta vad som hände deras dotter.

– På den punkten har de fortfarande inte fått några svar tyvärr, säger deras målsägarbiträde, advokat Peter Althin.

Så här skriver tingsrätten:

Solna tingsrätt har idag friat den läkare som varit åtalad för dråp alternativt försök till dråp på ett spädbarn på Astrid Lindgrens sjukhus i Solna hösten 2008. Tingsrätten har inte funnit det bevisat att ett brott har begåtts. Tingsrätten har inte heller funnit det bevisat att läkaren skulle ha gjort något som inte varit medicinskt motiverat.

Tingsrätten har inte funnit bevisningen tillräcklig för att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att det över huvud taget har begåtts ett brott. Åklagarens påstående bygger på ett analysbevis, i vilket det har påvisats en exceptionellt hög koncentration av tiopental i blodet från det avlidna barnet. Tingsrätten har emellertid inte ansett att detta resultat är så tillförlitligt att det fullt ut kan ligga till grund för en fällande dom. Tingsrätten anser inte att man kan dra någon mer långtgående slutsats av analysresultatet än att tiopental visserligen påvisats i en hög koncentration men att det är oklart hur hög denna koncentration varit. Med hänsyn till denna osäkerhet i fråga om hur hög koncentrationen varit kan det inte uteslutas att förekomsten kan förklaras av att barnet fått tiopental vid tidigare tillfällen under vårdtiden. Detta innebär alltså att det inte är bevisat att en brottslig handling har begåtts och läkaren ska redan av den anledningen frias.

Tingsrätten har inte heller ansett att åklagaren med tillräcklig säkerhet har bevisat att läkaren skulle ha agerat på något sätt som inte varit medicinskt motiverat i samband med att barnet dog.

I den debatt som har pågått har påståtts att målet rör gränsdragningen mellan vad en läkare får och inte får göra när det gäller att lindra smärta och ångest i livets slutskede. Detta är inte korrekt. Vad åklagaren har påstått är istället att barnet har förgiftats, att barnet har fått motta en oerhört hög dödlig dos tiopental som getts i avsikt att barnet skulle dö, inte i avsikt att lindra smärta eller ångest. Det är utan tvekan så att ett sådant agerande, om det har ägt rum, är straffbart som dråp enligt svensk rätt, oavsett om det föranletts av barmhärtighetsmotiv och oavsett om barnet ändå skulle ha dött inom en mycket kort tidsrymd. Som nyss uttalats har dock tingsrätten inte funnit det bevisat att ett sådant brottsligt agerande har ägt rum.