Ganna: Gestapo spärrade in mig

91-åringen var krigsfånge – och hjälte

Foto: LASSE ALLARD
BELÖNAD MED FLERA MEDALJER Under andra världskriget var utvisningshotade Ganna Schyzevska fältskär vid fronten. När tyskarna intog Kiev i september 1941 hann hon inte fly utan togs till fånga av Gestapo. ”De sa att jag var judinna”, berättar hon.
NYHETER

Tiotusentals svenskar har engagerat sig i utvisningshotade Ganna Schyzevskas öde.

Men få känner till 91-åringens bakgrund – som hjälte och krigsfånge.

– Gestapo spärrade in mig när de tog Kiev, säger hon.

Gannas medaljer.

När Ganna Schyzevska i veckan bara var en timme från att utvisas ur Sverige visste hon inte själv vad som höll på att hända. Närminnet har svikit på grund av hennes demens.

Däremot kan hon berätta i timmar om sin tid som sjuksköterska vid fronten under andra världskriget.

– Jag var löjtnant på den tiden. Sedan, efter kriget, utbildade jag mig till läkare och då fick jag graden överste med medicinsk tjänst.

Civila mejades ner

I september 1941 intog tyskarna Kiev.

Ganna minns hur civila människor ställdes upp framför automatkanoner och mejades ner.

Hon berättar att hon arbetade vid den yttersta frontlinjen som fältskär. När staden föll försökte hon fly med sin dotter Svetlana, men de hann aldrig undan.

– Jag tillfångatogs av Gestapo, de sa att jag var judinna, säger Ganna.

Hon satt tillfångatagen i tio dagar, men släpptes till slut. Under resten av ockupationen fick hon arbeta med att dela ut matkuponger, berättar hon. Samtidigt slogs hennes man Ernst Otto mot tyskarna, trots att han själv hade tysk börd. Han blev en av 450 000 ryska krigsfångar i nazisternas läger.

– De sa till mig att han var död.

Gömde sig i en grop

Kiev var ockuperat i två år. När tyskarna höll på att förlora staden minns dottern Svetlana hur de ställde upp civilbefolkningen som mänskliga sköldar medan de själva satte sig i säkerhet.

– Jag och mamma låg gömda i en grop tillsammans med många andra, säger hon.

Senare utsågs Kiev till hjältestad och Ganna belönades med flera medaljer. Och när Svetlana plockar fram dem ur ett skåp placerar Ganna dem stolt över bröstet och säger:

– På den tiden var jag någon.