Toppmötet i dag avgör EU:s öde

Foto: Michel Euler/AP
Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy vid en presskonferens under EU-toppmötet.
NYHETER

Uppdrag: lösa Europas skuldkris.

I dag samlas EU:s ledare för dubbla toppmöten i Bryssel.

– Man ska inte gå på när bankerna säger "får vi inte pengar blir det finanskris", säger professor John Hassler.

Meningen är att lösa den kris som uppstått sedan flera länder, men främst Grekland, inte lyckats få bukt med sina svårt sargade statsbudgetar. Och det handlar inte bara om att rädda Grekland, utan också resten av EU-länderna, som riskerar att dras med ned i det grekiska fallet.

Den europeiska krisfonden skulle i dag behöva låna ut 1 000 miljarder euro för att kunna hjälpa de krisdrabbade länderna.

Läget anses kunna vara värre än krisen efter Lehman Brothers fall i USA.

Stor osäkerhet inför ödesmötena

Tidigare försök till enighet har misslyckats. Förra helgens löften om lösningar bröts.

EU-ledarna säger sig inför dagens möten dock kunna komma med en slutgiltig paketlösning som ska ta itu med problemen. Nu är osäkerheten stor om de kommer att lyckas.

John Hassler och Harry Flam, professorer vid institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, guidar Aftonbladets läsare genom de svåra frågorna som enligt ledarnas löften ska lösas under dagen:

  Få banker som investerat i grekiska statsobligationer att gå med på att halvera Greklands skulder.
 

John Hassler: Bankerna får helt enkelt säga vad de vill. Det är de som lånat ut, inte EU-länderna. EU behöver inte gå med på något. Vissa banker kan vara systemviktiga - så om de inte klarar smällen kan Tyskland och Frankrike gå in coh ta över bankerna. Så gjorde Sverige under finanskrisen då SEB och Swedbank lånat ut pengar i Baltikum. Staten meddelade: "klarar ni inte det här tar vi över bankerna". Det behövdes dock inte då.

Bankerna försöker pressa politiker på pengar genom att säga att "får vi inte pengar blir det finanskris". Men jag tycker inte man ska gå på det där.

50 procents skuldnedskrivning motsvarar att Frankfurtbörsen ensidigt går ner 5 procent. "Det är småpotatis".

Sen finns risken man pratar om att det sprider sig till de andra länderna. Då kan det bli en temporär spekulativ attack med extremt höga räntor för lån - och då får man använda krisfonden. Man ska inte se den som en transferering, utan ett temporärt likviditetsstöd för att ge ett mer fördelaktigt lån. Men det lånet ska betala tillbaka.

Harry Flam: Förra året kom man överens om ett särskilt stödpaket till Grekland. Men de pengarna är slut. Dem som kommer att drabbas är i första hand privata fordringsägare. Man har en balansräkning och det skrivs ned med hälften. Det slår direkt mot det egna kapitalet och en stor buffert krävs för att klara det. Hur man gör med de grekiska bankerna, försäkringsbolag och pensionsfonder som inte kommer att klara detta är oklart. Fonden EFSF kan gå direkt in i krisbanker.

  Ett skyddsnät för banker inom EU måste sättas upp, för att inte riskera att banker som nu tvingas gå med på stora förluster inte ska riskera bankrutt – och för att säkra upp länder och banker sinsemellan för framtiden.

John Hassler: Det kan finnas ett behov av att hjälpa länder som är bankrutta. Men det är jätteviktigt att systemet inte utvecklas till ett allmänt socialbidragssystem för stater, som överutnyttjas. Det är svårt. Man måste skriva in tydliga regler och lagar, men det räcker inte. Man måste kanske låta dem som "står för fiolerna" ha större del i beslutandet och de som inte är med att betala få mindre inflytande. Det är ett vanskligt system.

Man måste få till en verkningsfull använding av den europeiska krisfonden European financial stability facility, EFSF – utan att det ska bli för dyrt för EU:s medlemsländer.

John Hassler: Jag tycker att man i första hand ska anse att de enskilda staterna måste hantera sina bankkriser. Men ser man till exempel till Grekland måste man gå in från EU:s sida, men det ska ses som en engångsföreteelse. Vi har inte tillräckligt bra gemensamma beslutsinstanser för en paneuropeisk lösning.

Tyskland ligger på den linjen medan Frankrike är inne på större samarbete.

Men så fort man bygger ett överstatligt system för transfereingar föreligger risk för överutnyttjande. På lång sikt skulle nog ett sådant system behövas, men då måste en stark centralmakt kunna hantera det, och det tror jag inte de politiska ledarna.
Harry Flam: Fonden ska vara ett slags skyddsnät. Främsta uppgiften blir att låna ut pengar till länder, men möjligheten finns också för fonden att gå in direkt i drabbade banker.

Lån går till dem som sökt om stöd. Men hårda villkor om sanering av statsfinanserna krävs. Spanien och Italien har inte sökt om stöd hos fonden än, i dagsläget får de stöd av ECB.

  Komma överens om hur stor roll Europeiska centralbanken, ECB, ska spela i krispaketet. Tyskland vill inte blanda in ECB, medan Frankrike vill att ECB ska ha större betydelse.

John Hassler: Beslutsstrukturen med ett land – en röst i ECB gör det lättare att köra över dem som är skeptiska till transfereringar. Det gör att Tyskland inte vill blanda in ECB allt för mycket.

Harry Flam: Tyskarna är väldigt måna om att inte skapa inflation. Det är en form av finanspolitik. Bankerna ska bara ägna sig åt penningpolitik, anser Tyskland.

Frankrike har inga pengar kvar och är rädda att bli nedklassade av ratinginstituten. De ser gärna att ECB är med för att undvika det.

Lena Mellin på plats i Bryssel

Följ Aftonbladets politiska kommentator i eftermiddag

Nu måste EU-ledarna lösa Europas skuldkris.