Dagens namn: Axel, Axelina
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

’De slog och våldtog mig’

Amno, 19, är ett av offren för våldet i Ogaden – Aftonbladet på plats i kriget världen blundar för

Världen blundar för kriget i Ogaden.

I morgon fortsätter rättegången mot de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson i Addis Abeba.

Här är historien de riskerade livet för att berätta – och som den etiopiska regimen gör allt för att tysta.

DADAAB.

Ahmed, 42, vet fortfarande inte varför de etiopiska soldaterna grep honom och hans far.

De kom en kväll till familjens restaurang och släpade med dem till skogen utanför byn. Sedan började de binda ihop deras armar och ben med rep.

– Nu dör vi, sa hans far.

Skotten small och Ahmed såg sin pappa falla ihop. Sedan blev allt svart.

– De trodde vi båda var döda och försvann. Men när folk kom för att begrava oss såg de att jag levde.

Han visar spåren efter kulhålen: i magen, huvudet, sidan.

– Det sista jag minns var att de anklagade oss för att hjälpa gerillan. Men vi har aldrig sysslat med politik.

Bilen sladdar i leran. Torkan, som plågade Östafrika i två år och orsakade massvält, har bytts till regn och översvämningar.

Vi är på väg till Dadaab i Kenya, ett läger där upp emot en halv miljon flyktingar trängs i tält och hyddor.

Alla har gått hit, drivits fram i dagar och veckor och månader, för att överleva. Människorna från Ogaden i Etiopien har inte hotats av svält och törst – utan av våldet från sin egen regering.

Hemligt krig

I flera år har ett hemligt krig pågått mellan Etiopiens armé och ONLF, en gerilla som vill ha självständighet och som regimen anser är terrorister.

Inga journalister får besöka provinsen. Svenskarna Martin Schibbye och Johan Persson försökte ta sig in i landet olagligt, men greps och står nu inför rätta i Etiopien. Vi är här för att försöka ta reda på vad de ville berätta.

Amno, 19, var ute i skogen med sina getter när hon såg soldaterna komma till fots. De var många, kanske hundra. En man som förde befäl presenterade sig som Farib.

– Du hjälper rebeller! Du sprider information, skrek han.

’Gör vad ni vill med henne’

Hon togs till en fängelsecell i militärens högkvarter och stängdes in i en tre kvadratmeter stor cell. Genom cellväggen hörde hon Faribs order till sina män:

– Med henne gör ni vad ni vill.

De turades om att komma till cellen på nätterna och ta ut henne till skogen, bakom militärbarackerna.

– De slog mig blodig och våldtog mig.

En kväll i vintras kom några besökare och vakterna var upptagna. Amno slet av sig sina fångkläder så att hon nästan var naken. Hon klättrade upp över taken, hoppade ner på andra sidan taggtråden – och sprang.

På dagarna gömde hon sig i skogen, på nätterna flydde hon från by till by.

– Jag var inte längre rädd. Jag önskade att jag skulle ätas av lejonen så att soldaterna inte skulle få skjuta mig.

Till sist fann hon några släktingar. De skickade efter hennes föräldrar.

– Du måste lämna landet, sa de.

Amno gick i trettio dagar till gränsen. Först själv, sedan med allt större grupper av familjer. Ögonen är blanka bakom den svarta, täckande slöjan.

– Vad mer vill ni veta?

Huvudet värker och det gör väldigt ont när hon kissar. Varje gång hon ser en soldat i lägret svimmar hon.

– Allt jag vill är att mina föräldrar ska komma hit.

Wadi, 41, sprätter bort en kackerlacka över mattan. Hur ska han förklara hur det var att torteras varje dag i två års tid av etiopiska soldater?

Han pekar på ärren efter kulan genom foten. Rappen över ryggen, från elkablarna. Hålet i knäskålen, som krossats under kolven på ett gevär.

Han berättar för oss utan att röra en min. Men på nätterna vaknar han och skriker.

Kanske borde vi sluta här. Kanske borde vi inte berätta om Sadi, 19, som vrider sig fram och tillbaka mot hyddväggen, för att hon inte längre kan sitta och knappt kan gå.

Brända byar

Eller om Faria, 40, som ler mot oss förväntansfullt, trots att hennes barn är borta, som om hennes ansikte vill spela ett spratt.

Men att återge historier är det enda vi kan göra. Och när berättelserna är tillräckligt många blir mönstret, hur allt hänger ihop, tydligt.

Arresteringarna utan rättegång. Våldtäkterna. De brända byarna och de nedhuggna träden.

Kriget i Ogaden pågår inte helt i det fördolda. Bland annat slog organisationen Human Rights Watch larm 2008: satellitbilder visade hur dussintals byar utplånats. Även ONLF fick kritik.

Världen tiger

Det rådde inget tvivel att civila drabbades i arméns jakt på rebeller. Ändå är resten av världen tyst. Vapen, biståndsmiljarder – allt fortsätter att strömma in.

Ogaden är ungefär lika stort som Norge. Kanske kunde det också vara lika rikt. Under marken finns enorma mängder olja och gas och den etiopiska regeringen har slutit avtal med utländska bolag om prospekteringen.

För två år sedan köpte företaget Africa Oil ett tillstånd att vara här från svenska Lundin Petroleum, där nuvarande utrikesminister Carl Bildt (M) tidigare satt i styrelsen.

Det var en affär inom familjen. Africa Oil ingår i Lundin-gruppen – och har familjen Lundin som huvudägare.

ONLF-gerillan är beredd att döda för att jaga bort de utländska bolagen. För fyra år sedan sköt de ihjäl sjuttio oljearbetare från Kina och Etiopien i en attack.

Efter det blev kriget i Ogaden värre.

Det talas om oljans förbannelse i Afrika. Hur länder som borde vara rika kastas in i blodiga inbördeskrig.

Men den som läser Africa Oils prospekt får se andra bilder.

Här syns propellerplan över ändlösa vidder och jeepar längs öde savanner. Afrika är ett äventyr – en kontinent att erövra, där den som vågar satsa kan bli rik.

Vi skriver inte flyktingarnas efternamn och vilka byar de kommer från. Ändå är Abdi, 41, rädd för att berätta. Rädd för flyktinglägrets spioner, rädd för att fru och barn, som han tvingades lämna bakom sig, ska drabbas.

Men han känner att han svek sitt folk när han tog jobbet och körde utlänningarnas vattentankbilar. Därför måste han ta risken nu.

Folket skulle flyttas

Vi drar oss in i hyddan och visar suddiga bilder från ”Calub Gas”, det etiopiska företag han var anställd på, som i sin tur jobbade åt först kineser och sedan malaysier.

När oljebolaget kom bestämdes det att folket skulle flyttas. Armén började bränna byarna. Området företaget verkar på är 42 kvadratkilometer stort och inhägnat av elektriska stängsel.

Armén gav tydliga instruktioner till folket i byarna runt omkring: ingen får närma sig stängslen. Inga djur får beta där.

Får militäreskort

När folk ändå kom för nära, av misstag, sköts de ihjäl eller hängdes från något träd, enligt Abdi.

– Kropparna lämnades kvar på marken för att skrämma folket. Jag såg det med egna ögon.

Han berättar att armén gav sig ut i byarna och arresterade folk varje gång männen från de utländska bolagen skulle komma dit. Utlänningarna kan inte röra sig fritt utan har alltid militäreskort och kan inte få tag på oberoende information.

– Utlänningarna vet inte vad som pågår.

Sker liknande övergrepp runt Africa Oils områden?

Det vet vi inte. Så länge journalister och oberoende organisationer inte släpps in kommer vi att sakna säkra svar.

”De stjäl våra rikedomar”

En get dåsar mot en plastdunk i middagssolen. Det luktar mat från en hydda, en kvinna steker getkött.

Folk går längs vägen utan att se ut att vara på väg någonstans.

Lever flyktingarnas tomma icke-liv, där hoppet dött och minnena vägrar försvinna.

Lägerordföranden Hussein, 47, tar upp en lista med namn på flyktingar som dödats på vägen hit. Han visar den varje gång han träffar utlänningar.

”Vi skulle vilja informera mötesdeltagarna om att vi har förlorat följande medlemmar i vår grupp mellan 2008 och 2011”, står det artigt ovanför listan med namn, ålder och kön.

Amno viftar bort en av lägrets miljoner flugor och säger att företag som Africa Oil gör våldet värre.

– Jag ber dem att sluta dra nytta av kriget och stjäla vårt lands rikedomar.

I morgon fortsätter rättegången mot Schibbye och Persson i Addis Abeba. När ska Amnos förövare ställas inför rätta?

Hennes ord följer oss, längs de sönderregnade gyttjeväggarna, på väg tillbaka mot asfalten och världen:

– Glöm inte bort oss nu. Lova att berätta vad som händer. Det som pågår i Ogaden är folkmord.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet