”De är så rädda”

Räddningsdykaren Andrea Cencetti om arbetet vid Costa Concordia

Foto: Jerker Ivarson
NYHETER

GIGLIO. Han är inne på sitt fjärde dygn vid grundstötta Costa Concordia.

Och dykaren Andrea Cencetti börjar tro att han fortsättningsvis bara kommer att hitta döda kroppar.

– Hjärtat säger att de kanske är vid liv där ute. Hjärnan säger något annat.

I 15 år har det varit hans jobb att kasta sig i vattnet efter människor.

– Det här liknar ingenting annat jag någonsin varit med om, säger han.

När vi träffas har han precis gått i land. Tillsammans med sin kollegor från Florens står han och packar in oanvänd dykutrustning.

– Vi fick inte gå ned, säger han och smäller igen dörren.

– Det var alldeles för farligt.

”Säkerhet först”

Han håller ut sin flata hand, pekar med den andra handen på sina fingertoppar.

– Om min hand är skeppet, så är de där skeppet står fastkilad. Det är en sluttning. Där skeppet står är det 37 meter djupt. Sedan är det en avsats ned, och så är det 47 meter. Sedan 57. Sedan 70. Och längst ned sedan är det 140 meter. Det är så lite som  håller skeppet uppe och nu är det svajigt.

Han vänder blicken ut mot havet. Mot lyxkryssaren.

– Det är naturligtvis säkerhet först som gäller. Vi är 20 personer som dyker dygnet runt och vi måste överleva, men det är självklart att man vill ut.

Jag frågar om han tror att någon av de 29 saknande fortfarande är vid liv. Han lägger sin hand mot hjärtat.

– Det är svårt. Hjärtat säger att de kanske är vid liv där ute. Hjärnan säger något annat. Men det viktiga nu är bara att hitta dem, levande eller döda. Det är lika viktigt att de döda kropparna bemöts med den respekten.

”De är så rädda”

När larmet kom strax efter klockan 21.30 på fredagskvällen kastade sig Andrea Cencetti och kollegorna iväg. De var på plats vid vraket redan första kvällen.

– Vi plockade upp fyra personer som var vid liv då. Tre män och en kvinna. Hon hade brutit benet.

Han försöker beskriva processen.

– De är så rädda… Det är svårt att veta hur jag ska förklara det. Det är mörkt, det är kallt och de är så utsatta. När du är i vattnet och närmar dig en person som är överbord så är det viktigaste att du är lugn. Bara då kan du lugna dem, och bara då kan du rädda dem.

ARTIKELN HANDLAR OM