Juridikprofessorn väjde inte för polis

Hade bråttom till soptippen

Foto: Jimmy Wixtröm
Juridikprofessorn i rätten.
NYHETER

Juridikprofessorn vinkades in till en trafikkontroll, men stannade inte.

I stället körde han rakt mot en polisman – som lyckades hoppa undan.

– Jag hade bråttom till soptippen. Jag förstod inte att jag skulle stanna, säger professorn.

Polismannen var en hårsmån från att bli överkörd under en körkorts- och nykterhetskontroll.

Polismannen hade precis stoppat en personbil sist i en bilkö av tre bilar. När han börjar blåsa första föraren rullar den sista fram.

– Jag avbryter vad jag håller på med och går ut i vägen. Jag gör stopptecken. Jag har en reflexväst och uniform, sa polismannen i rätten under onsdagen.

"Han kör mot mig"

Juridikprofessorn stannar inte – utan fortsatte köra rakt mot polismannen.

– Jag tittar på föraren och han uppfattar mig. Han ser mig, men fortsätter köra mot mig. Det går inte så fort. En meter innan han ska träffa mig hoppar jag åt sidan.

Polismannen dunkar i bilens vänstra sida med handflatan innan professorn gasar vidare. Därefter inleds en lång biljakt.

Poliserna kände igen föraren från ett tidigare tillslag i professorns hem. Då hade han misstänks för rattfylleri.

Kör ifrån polis igen

Nästa gång polisen ser honom är utanför hans bostad. Juridikprofessorn blinkar för svänga in på den väg polisbilen står, men fortsätter i stället efter upptäckten.

– Vi följer efter. Jag noterade att vi körde en hastighet på 140 kilometer i timmen och han körde i från oss, säger polismannens kollega i rätten.

I bakgrunden både tjöt polisbilen och blinkade frenetiskt.

Den flyende professorn hinner uppsöka goda vänner, ge sig ut i en båt, bli avsläppt vid en brygga, träffa några män som han dricker med och lifta hem – innan han påträffas igen. Då grips mannen misstänkt för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan.

Han stinker alkohol, uppger poliserna, men är långt borta från sin bil.

Professorn nekar till brott.

– Jag hade skräp som skulle slängas och hade bråttom. Återvinningscentralen skulle stänga, säger professorn i rättegångssalen.

Hittas gående hem

Fram till rättegångsdagen har professorn i juridik uppgett olika förklaringar till sin inblandning i kontrollen:

Det var inte hans som satt i bilen.

Det var en vän som körde.

Hans son övningskörde.

Han höll kvar vid versionen att han inte märkte att det var en kontroll förrän han mötte polismannen på vägen. Då väjde han, påstår professorn.

– Jag uppfattar inget stopptecken. Jag kör rakt fram bara för att inte få mötande fordon.

Sedan lämnade han skräpet på soptippen, köper pizza och åker på båttur trots att han är eftersökt. Han trodde aldrig att polisen var ute efter honom.

– Jag kör inte på djur på vägen. Varför ska jag köra på en polisman? Jag väjer för alla.