Hjältarna: Det var euforiskt

Glädjen ”Det var en euforisk känsla när vi förstod vem det var”, säger Annika Tirén som tillsammans med särbon Janne Hemmingson hittade Jens Lagneholm.
NYHETER

De var på jakt efter ett bra strandhugg i Ottsjön.

I stället hittade de försvunne Jens Lagneholm utmärglad i en eka.

– Det var en euforisk känsla när vi förstod vem det var, säger Annika Tirén.

Hon och hennes särbo Janne Hemmingson, båda 58, är fortfarande alldeles tagna när de berättar om mötet med Jens Lagneholm. Flera gånger får Janne torka sig i ögon­vrån.

Jens liv låg i en vågskål i lördags. Chansen att just de skulle hitta honom var mikroskopisk – egentligen skulle de inte ens ha paddlat i Ottsjön då.

Doldes av vassen

Men det dåliga vädret fick dem att göra en kortare dagstur i stället för den planerade långpaddlingen.

Efter några timmar i kajakerna passerade de en liten lagun på vänstersidan. Då hördes plötsligt en röst inifrån vassen:

– Hallå?

När Janne svarade började rösten ropa på hjälp. Inne i lagunen satt en utmärglad man i en eka, halvt dold bakom sly och vass.

– Hade inte vi åkt in i den där lagunen hade vi aldrig sett honom, säger Annika.

Pigg ändå

Efter några minuter gick det upp för paret vem mannen i båten var: Jens Lagneholm, den försvunne fiskaren. Dödförklarad och övergiven av sökpatrullerna satt han nu livs levande framför dem. Dessutom vid ganska god vigör.

– Han var förvånansvärt pigg med tanke på vad han varit med om. Han var klar och skämtade en hel del med oss, säger Annika.

Som när Janne berättade att ambulanshelikoptern bara var tio minuter bort:

– Nämen, kommer de redan? Vi som har det så trevligt här.