Åklagaren: Allt tydde på olycka

Brynolf Wendt la ner fallet om mördade 11-åringen

Foto: Krister Hansson
”HEMSKT ATT SÄGA” 1977 hamnade fallet om den mördade 11-åringen på länsåklagare Brynolf Wendts bord. I dag säger 86-åringen att han inte minns fallet särskilt: ”Det är hemskt att säga men jag behandlade det nog som ett rutinärende. Som jag ser det gjordes ingen felbedömning.”
NYHETER

Mordet på 11-åringen på Hallands­åsen avfärdades som en olyckshändelse. 35 år senare kräver hans lillebror en ursäkt.

Men av dåvarande länsåklagare Brynolf Wendt får han ingen.

– Jag skulle ha bedömt det likadant i dag som jag gjorde då, säger han.

Foto: Krister Hansson
I skogen på Hallandsåsen dog den 11-årige pojken i november 1977. Nu har en släkting, som då var 13 år, erkänt att det var han som dödade pojken.

I november 1977 hittades den 11-årige pojken död i en bäck på Hallandsåsen. Hans 13-årige kamrat och släkting berättade att 11-åringen hade drunknat efter att ha slagit huvudet i en sten när de lekte vid bäcken.

Åkte till mordplatsen

Men 11-åringens familj har tvivlat – och i gårdagens Aftonbladet berättade hans i dag 42-årige lillebror att hans släkting nu har erkänt att han dödade pojken.

– Vi åkte ut till bäcken i helgen. Där berättade han för mig hur det hade gått till. Att han dödade min bror.

Det var precis vad familjen hade misstänkt i alla år. Men inte polisen.

– Det finns stora brister i deras arbete och nu när sanningen kommit fram kräver jag upprättelse och en ursäkt, säger offrets lille­bror.

Då, 1977, hamnade fallet på länsåklagare Brynolf Wendts bord.

Han tyckte inte heller att det skulle öppnas en förundersökning, utan att det hela handlade om en olycka.

Minns inte fallet

– Jag minns faktiskt inte fallet. Men alla såna här dödsfall utreddes rutinmässigt, det gjordes enbart en dödsfallsutredning, säger den nu 86-årige Wendt.

När han får veta detalj­erna i fallet och att pojkens familj ville att han skulle besluta om en för­undersökning säger han:

– Det är hemskt att säga, men jag behandlade det nog som ett rutinärende. Sedan glömmer man ett sånt här fall.

– Som jag ser det gjordes ingen felbedömning och ärendet skulle ha handlagts på ungefär samma sätt i dag.

”Ingen anledning”

Att 11-åringens pappa sökte upp honom för ett möte minns han inte heller.

– Uppenbarligen sa jag också då nej till att inleda en förundersökning. Enligt min bedömning fanns det ingen anledning att anta att ett brott förövats. Allt tydde på att det var en olyckshändelse.

– Om jag däremot hade haft den nu aktuella ver­sionen så hade det öppnats en utredning, tillägger han.