”Utan tabletter hade liemannen stått vid min sida”

Elisabet Höglund om dödsångesten, den nya boken och kampen för ett normalt liv

Redan i sin självbiografi skrev hon att något ”långsamt börjat äta upp mina organ inifrån”. När Elisabet Höglund, 69, två år senare fick beskedet att ­tumören – stor som en rugbyboll – växte i hennes mage började hennes kamp för livet och mot dödsångesten. – Utan ångestdämpande ­tabletter skulle liemannen vara hos mig hela tiden, säger journa­listen och författaren, ­aktuell med en bok om kriget mot cancern.

En vinterförmiddag i mars ­förra året.

I en skarp vänstersväng under skidturen föll Elisabet Höglund i backen och låg hjälplös och gråtande i snön med en krossad ­lårbenshals.

ARTIKELN HANDLAR OM