Dagens namn: Evert, Eilert
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

”Helst vill man ju bara gömma sig”

Deras söner har dödat – tre mammor berättar

En person mördas.

En person som älskats av någon, som fötts av någon, som påverkat människor i sitt liv.

Det är fruktansvärt. Sorgen är självklar.

Men tänk dig att ditt barn, eller din syster, ditt barnbarn är den som mördat. Som huggit med kniven, sparkat eller avlossat pistolen. Vad känner du då? Vad får du känna då?

I fjol dömdes 95 personer i tingsrätten för mord. Alla 95 har anhöriga. En mamma, en pappa. Egna barn. Syskon och kusiner. En stor grupp människor som lämnas kvar med känslor av skuld, skam och sorg. Och kärlek till en person de trodde de kände.

Det här är berättelsen om tre familjer som alla vaknade upp en morgon som anhöriga till en mördare.

 

Umeå/Odensbacken/Visby. Susanne Västman har fått höra att ”sådana som hon borde tvångssteriliseras”.

Och än i dag, 13 år efter Tony Olssons brott, möts mamma Britt-Inger Brodin av arga blickar och kommentarer.

Sanna Lundell har blivit misstänksam mot alla män – eftersom den person hon minst anade kunde begå ett så fruktansvärt brott.

– Jag kan känna rädsla inför dagen som han kommer ut, säger hon.

”En natt förändras allt! Jag vaknar en morgon och är plötsligt mamma till en mördare. Över en natt förändras allt och ingenting kommer att bli sig likt, varken för mig eller andra i min närhet.”

Orden kommer från bloggen Norrlandsmamman. En blogg Susanne Västman, 47, startade för 13 månader sedan, tre dagar efter att hennes son mördat en kvinna i stadsdelen Teg i Umeå.

– Min sons pappa ringde och sa att det låg en död person i min sons lägenhet. Den chocken går inte beskriva, säger hon.

Hennes son avtjänar nu ett 14 år långt fängelsestraff för mordet på en kvinna som han tog med hem från krogen den där augustinatten i fjol.

”Det var kaos i hans liv”

– Jag kan fortfarande inte få ihop bilden av min son som en mördare. Men jag vet ju att han har gjort det och jag vet var han befann sig i livet just då, att det var kaos runt honom, säger hon.

Susanne Västman säger att det inte bara var sonens liv som förändrades efter att han huggit ihjäl kvinnan med en kniv. Hela hans familj har drabbats av gärningen.

Som att behöva städa ur sin sons lägenhet, säga upp telefonabonnemang och ställa av bilar, som om även han var död.

Blickar på stan. Samtal som tystnar när man kommer in i ett rum. Telefonsamtal på natten där det är helt tyst i andra änden. Kommentarer på bloggar, som Susannes egen, som säger att mammor till mördare borde tvångssteriliseras.

– Första veckan efter mordet hade 98 av mina vänner tagit bort mig som vän på Facebook. Än i dag kan jag komma in i en butik och höra folk viska: ”Kolla, där går Teg-mördarens lillebror”, säger Susannes andre son, Björn.

Lägg där till alla kluvna känslor. Kärleken till sitt barn. Ilskan över det han gjort. Skammen inför omvärlden över att vara en mördares mamma. Skulden över om det var något man hade kunnat göra för att förhindra.

– Han är fortfarande min unge. Men han har gjort något som har förändrat en del av honom och som förändrat stora delar även för hans familj och många andra. Han har fyra barn som nu alla förlorat sin pappa, säger Susanne Västman.

Vi sitter i köket i det röda torpet, långt ute på landsbygden utanför Örebro.

Det är en idyll. Hästar betar i ekhagarna utanför. Löven börjar precis byta färg.

Ove Olsson, 81, pekar ner på trägolvet.

– Det här hjälpte Tony mig att lägga. Han älskade att hjälpa till här, säger han.

Med Tony menar han sitt barnbarn Tony Olsson som avtjänar ett livstidsstraff för ett av de mest omskrivna brotten i Sverige – morden på två poliser i Malexander 1999.

Stämningen i landet var hätsk efteråt. Beväpnad polis kom till mamma Britt-Ingers hus, Tonys kusins lägenhet söktes igenom, media hörde ständigt av sig och Tony Olssons ansikte fanns på varje löpsedel.

Alla visste vad som hänt och hade en egen teori om varför.

”Folk slutade hälsa”

Tony Olsson dömdes för sitt brott, men även hans familj straffades, menar de.

– Det Tony gjorde drabbade hela familjen. Hans småsyskon blev så mobbade i skolan över att vara hans syskon att de fick byta. Bekanta slutade att hälsa. I början vågade jag inte ens visa mig ute, säger Britt-Inger Brodin, 61.

Mormor Birgit Olsson, 79, fick plötsligt sitta ensam på mötena med Viktväktarna. Morfar Ove Olsson, som var aktiv inom politiken, möttes av viskningar och blickar.

– En dag blev jag så trött på det att jag sa till dem att även de värsta förbrytarna har en mormor och en morfar. Sen blev det bättre, säger Ove.

Det har gått 13 år sedan Tony Olsson dömdes. Men för Britt-Inger och hennes familj finns det som hänt fortfarande i tankarna, varje dag.

De minns fortfarande Tony Olsson som han en gång var, en pojke de beskriver som snäll med mycket bus i sig men ingen elakhet.

Men de minns även den man han blev. En man som har begått flera grova brott.

– Men det är klart att man fortfarande älskar honom. Det går inte att sluta älska en unge som man bytt blöjor på, säger Birgit Olsson.

Men de känner även ilska. För det han gjort och det han utsatt andra för.

– Han har gjort så mycket ont mot människor och mot vår familj som han inte förstått. Han har ingen insikt i hur hans syskon och jag mått, säger Britt-Inger Brodin.

– Ibland vill jag skaka om honom och få honom att förstå.

Sanna Lundell, 47, anade att sonen Alexander och hans sambo Delia hade problem.

Men att den snälle och omtänksamme sonen som hon kände Alexander som skulle kunna knivhugga och strypa sin sambo till döds, när deras två små pojkar låg och sov i rummet bredvid i huset i Vislanda, hade hon aldrig kunnat föreställa sig ens i sina värsta mardrömmar.

– Jag minns hur jag fick veta det. Jag var inne på min sons Facebook-sida och någon där hade skrivit att han borde dö. Jag ringde polisen och frågade vad som hänt. Det kom som en total chock, säger Sanna Lundell.

Några dagar senare fick Sanna ett paket till brevlådan hemma på Gotland. Det var ett paket som Alexander skickat efter mordet, strax innan han överlämnade sig till polisen, med minnessaker han ville behålla, som hans söner skulle få.

– Jag får inte ihop bilden av min son med det brott han begått. Jag kan inte se det framför mig, säger hon.

Sonen dömdes till 16 års fängelse.

Nu åker hon med jämna mellanrum till Kumla för att träffa honom, en resa hon beskriver som en Golgata-vandring.

– Jag saknar honom, det är klart. Jag skulle vilja ta ett foto av alla mina fem barn tillsammans men det kommer nog aldrig att ske.

– Samtidigt kan jag känna rädsla inför dagen som han kommer ut. Jag har blivit mer misstänksam mot män nu. Min egen son har begått ett sådant här brott, då känns det som att vem som helst kan göra det. Jag har fyra döttrar och min största skräck är att de ska träffa någon som gör mot dem det som Alexander gjorde mot Delia.

Sanna Lundell är numera öppen med var hennes son befinner sig – och varför.

– Man vill helst bara gömma sig, att folk inte ska veta, men jag tror det är viktigt att berätta, just för att det är ett så skamfyllt ämne. Jag är inte en konstig person. Vi är inte en konstig familj. Det är hans skuld, inte vår.

– Men samtidigt. Jag är inte längre bara Sanna, jag är mamma till en person som dödat sin sambo och även farmor till två små barn som blivit föräldralösa.

De anhöriga vittnar om den kaotiska tiden efter att brotten begåtts där inget stöd erbjöds.

Där de kände att även de betraktades som medskyldiga, sattes på de anklagades bänk.

– Man ska tänka på offret först, sedan på offrets anhöriga. Så är våra värderingar uppbyggda och det är rätt. Men jag tror det är viktigt att minnas att även förövaren har en familj, och att även de drabbas hårt. De har inte begått brottet, men de får lida för det ändå, säger Susanne Västman.

– Tänk även vad detta kostar samhället. Alla sjukskrivningar och samtalsterapi. Bara i vår familj var vi tillsammans sjukskrivna i 2, 5 år, säger Susanne Västman.

Sanna Lundell har startat en anhörigförening – FATEG – för dem som är släkt med någon som begått ett allvarligt våldsbrott.

När allting med hennes son hände sökte hon på nätet efter anhörigföreningar utan att finna någon.

Hon minns fortfarande det hat som mötte henne när hon skulle vara med på sin sons rättegång.

– Det är så mycket skam att gå in i en rättssal, det finns ingen där som hjälper de anhöriga till mördarna. Och jag hade aldrig varit med om en rättsprocess förut, jag visste inte hur en sådan fungerar.

– Jag kände att jag inte vill att andra i min situation ska uppleva samma sak, därför startade jag föreningen, säger hon.

”Har vi gjort något fel”

Alla tre mammorna säger att de och deras familjer rannsakat sig själva och sina liv.

Försökt hitta något som gick riktigt fel, något som kan förklara varför deras söner nu sitter inspärrade under många år.

Britt-Inger Brodin berättar om Tonys syskon, som alla fått samma uppfostran som han, och som skapat lyckliga liv.

– Men även om folk säger att det inte är mitt fel så tänker jag: kunde jag gjort något annorlunda? Det har till och med gått så långt att jag tänkt att jag borde tagit bort honom i magen. Då hade hans sambo fortfarande levt i dag. Men i slutändan är jag fortfarande mamma. En mamma som älskar sitt barn, säger Sanna Lundell.

Britt-Ingers son Tony Olsson är dömd för polismord

Tony Olsson, 39, är dömd till: Livstids fängelse för mord, mordförsök och grovt rån.

Den 28 maj 1999 rånade Jackie Arklöv, Tony Olsson och Andreas Axelsson Östgöta Enskilda Bank i Kisa. På en skogsväg utanför Malexander öppnade rånarna eld mot en polisbil som tagit upp jakten på dem. Polismännen Olle Borén, 42, och Robert Karlström, 30, dödas.

Tony Olsson greps av polis på Costa Rica den 6 juni samma år.

År 2000 dömdes trion till livstids fängelse i Linköpings tingsrätt. Arklöv erkände ett år senare att det var han som sköt polismännen till döds.

Sannas son Alexander dödade sina barns mor

Alexander, 28, är dömd till: 16 års fängelse för mord.

Den 6 augusti 2009 dök Alexander upp på polisstationen i Växjö med sina två små pojkar.

Han berättade att han mördat sin sambo Delia, 24, under natten. Han hade använt kniv och strypt henne.

Ingen vet hur mycket barnen såg den natten. I dag är de fosterhemsplacerade.

Motivet till mordet tros vara att Delia ville lämna Alexander. Bara åtta timmar innan han dödade henne satt han i samtal med sin psykolog. Det var deras 21:a samtal och kretsade som alltid kring hans ångest över att flickvännen Delia ville göra slut.

De är mamma och lillebror till ”Teg-mördaren”

över en natt ändrades allt Susanne Västman och sonen Björn fick sina liv totalt förändrade. De möter blickarna på stan och hatet på nätet. Samtidigt brottas de med kluvna känslor, kärlek, skam, ilska, sorg. ”Och min son har fyra barn som nu har förlorat sin pappa. Det han har gjort har förändrat stora delar även för hans familj och många andra.”   över en natt ändrades allt Susanne Västman och sonen Björn fick sina liv totalt förändrade. De möter blickarna på stan och hatet på nätet. Samtidigt brottas de med kluvna känslor, kärlek, skam, ilska, sorg. ”Och min son har fyra barn som nu har förlorat sin pappa. Det han har gjort har förändrat stora delar även för hans familj och många andra.” Sanna Lundell, mamma till Alexander som mördade sin sambo   Sanna Lundell, mamma till Alexander som mördade sin sambo

”Tegmördaren” är dömd till: 14 års fängelse för mord.

Den i dag 28-årige mannen och den 55-åriga kvinnan träffades på en krog natten den 16 augusti i år. Tillsammans tog de en taxi till hans hus i Umeå.

Strax före klockan sju på morgonen larmades polisen till mannens bostad. Där fann de en kvinna död. Hon hade mördats med flera mycket kraftiga knivhugg mot halsen och bålen.

28-åringen erkände vad han gjort men menade att han inte hade haft uppsåt att döda. I förhör och under rättegången har han påstått att han trodde att kvinnan som han tog med sig hem från krogen var en man. När hon började göra närmanden mot honom i soffan under natten blev han förbannad.

28-åringen hade fram tills några år innan brottet levt ett ordnat liv med jobb, familj och hus. Men så inträffade flera olyckliga händelser i hans liv som familjen menar förvandlades till ett kaos.

Han drack allt mer och började sälja droger.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet