”Jag är mer rädd för framtiden nu”

Aftonbladets Staffan Lindberg träffar Cihad, 30, igen - ett år efter krigsutbrottet

Foto: JERKER IVARSSON
ETT ÅR AV KRIG Aftonbladets Staffan Lindberg och Urban Andersson träffade aktivisten Cihad Sino, 30, för drygt ett år sedan i Syrien. Då drömde han om frihet och kämpade för en fredlig revolution. I stället blev det ett inbördeskrig. 30 000 människor uppskattas ha mist livet och Cihad har lämnat blodbadet i Syrien.
NYHETER

GAZIANTEP. För ett år sedan ­möttes vi i hemlighet i Damaskus.

Sedan bröt inbördeskriget ut – som krossade hans dröm.

– Jag är mer rädd för fram­tiden än någonsin, säger Cihad Sino, 30.

Aftonbladets Jerker Ivarsson och Staffan Lindberg på plats i Syrien.

Det var som ur en spionroman. Jag och fotografen Urban ­Andersson skulle ta en taxi till ett hotell. Vänta i receptionen i fem minuter.

Gå ut, fortsätta tre gator fram, byta sida, gå in på ett kafé utan namn...

Ingenjörsstudenten Cihad ­Sino var en av de hemliga ­aktivister vi mötte i ett nervöst ­Damaskus förra året. Varje vecka brukade de samlas utanför någon moské i hans stadsdel och ropa:

– Frihet!

– Ner med presidenten!

■ ■ ■

Efter fem eller tio minuter kom polisen eller militären och började skjuta. Cihad Sino såg vänner dödas, men fortsatte ändå den livsfarliga ickevåldskampen.

Efteråt berättade vi hans historia i tidningen, fast utan namn och bild.

Nu har det gått lite mer än ett år och vi möts igen – i en tom hotel­lobby i den turkiska ­staden Gaziantep. Allt har förändrats. Syrien befinner sig i fullt in­bördeskrig och mer än 30 000 människor har dödats.

■ ■ ■

Cihad Sino är en av en halv ­miljon som tvingats lämna ­landet. Säkerhetstjänsten jagade honom redan då, men kände ­bara till hans kodnamn. Sedan blev en kamrat gripen med sin dator, där de verkliga namnen fanns.

– De började arrestera folk i den kommitté jag arbetade i, en efter en.

Han flydde till hemstaden i nordöstra Syrien, men redan ­efter en halvtimme var polisen hos hans bror. Cihad Sino hade inte längre något val. Han flydde på natten med beväpnade smugglare över gränsen.

■ ■ ■

I Turkiet tog han plats i Syriens nationella råd, som samlar ­oppositionen utomlands och leds av svensken ­Abdulbaset Sieda. Men Cihad Sino såg ingen demokrati. Bara strider mellan etniska och ­religiösa grupper.

– Inne i Syrien var det vi unga som riskerade våra liv. Här var vi bara med för att ge de gamla trovärdighet.

Han hoppade av och jobbar i dag i en organisation som hjälper aktivister som är kvar inne i Syrien.

– Jag förlorade den revolution jag ville ha, utan våld. Det som händer nu är främmande för mig.

■ ■ ■

Han för handen över hakan, är tyst en stund.

– Jag är mer rädd för framtiden än någonsin.

Cihad Sino går ut för att tända en cigarett. Bilarna far fram i ett främmande land.

■ ■ ■

Man kan betrakta honom där han står, se hans historia som en påminnelse. Upproret i Syrien stod länge och vägde. Cihad ­Sinos fredliga revolution kunde ha lyckats.

Nu är hans krossade dröm ­hela Syriens olycka.

ARTIKELN HANDLAR OM