Bristerna i systemet är uppenbara

NYHETER

Inget är så enkelt som att med facit i hand, då mannen tros ha mördat sin fru, uppröras över den rättspsykiatriska vården.

Men någonting är fundamentalt fel på ett system som efter endast fyra månader släpper en person som har dödshotat sin hustru med kniv och som ännu "lider av en allvarlig psykisk störning".

Oisin Cantwell.

Brottslingarna äter lite piller, får beröm av aningslösa läkare och är på fri fot igen inom en kvart.

Vulgäruppfattning om den rättspsykiatriska vården, i någon mån skapad av tidningar, radio och tv, saknar inte spridning.

I själva verket är några av de mördare och våldtäktsmän som har suttit inspärrade längst tid dömda till just vård.

Men det finns brister i systemet, brister som med jämna mellanrum får förskräckliga konsekvenser. Det var inte många månader sedan jag var på en rättegång där en man som mot läkarens inrådan släppts efter att ha mördat sin mamma var åtalad för att ha dödat sin pappa.

Historien upprepar sig gång på gång, nu senast i Umeå, där en man tros ha dödat sin fru.

Hon var livrädd

För ett drygt år sedan vaknade kvinnan av att maken satt grensle över henne. Han hade kniv i handen och hotade döda henne, då hon skulle ha legat med sin systerson.

I förhör skulle kvinnan senare berätta att hon var säker på att mannen tänkte döda henne, hon var livrädd och flydde hem till en väninna, skakande, hyperventilerande. Han följde efter, hotade ta sitt liv om hustrun inte kom hem igen, tog ett kraftigt stryptag på den andra kvinnan.

Att mannen dömdes till vård tycks vara korrekt. En utredning visade att han lider av en "allvarlig psykisk" störning, han hade knappast blivit mindre farlig av att dömas till fängelse.

Men det är inte helt lätt att begripa att tingsrätten inte samtidigt beslöt att vården skulle kombineras med särskild utskrivningsprövning.

Utskrivningsprövningen innebär att det inte är ansvarig läkare som fattar beslut om en patient ska skrivas ut. Det är domstol som gör det, efter att ha lyssnat på vad till exempel åklagaren i målet har att säga om risk för återfall i brottslighet. Systemet är tänkt som en extra kontrollinstans: psykiatriker ska inte ensamma bestämma över psykiskt sjuka våldsbrottslingar.

Varningssignalerna fanns

Hur allvarligt måste egentligen våld mot en kvinna, en brottslighet som vi av erfarenhet vet troligen kommer att upprepas, vara för att en domstol ska besluta om denna utskrivningsprövning?

Varningssignalerna fanns ju där. Våldsamheten. Den psykotiska, omotiverade svartsjukan. Hotet om självmord. Fråga vilken eldsjäl som helst på en kvinnojour, det är precis den här typen av tecken som får dem att höja vaksamheten.

Men då vården inte kombinerades med prövning hade förvaltningsrätten inget annat val än att gå på ansvarig läkares linje. Detta trots att domstolen till och med konstaterar att mannen ännu lider av en allvarlig störning.

Nej, vare sig jurister eller läkare har en kristallkula att titta i. Om framtiden vet vi inte mycket mer än att nya misstag kommer att begås. Men det säger sig självt att det var förenat med betydande risker att lämna mannen vind för våg.

Det borde vara en självklarhet att expert konsulteras under rättegångar mot  män som hatar kvinnor.