Dagens namn: Bartolomeus
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Han samlar patroner för att överleva

Varning för starka bilder: Syriens barn kämpar för en vardag bland

Över 70 000 beräknas ha dött i krigets Syrien. Och tre miljoner ha drivits från ­sina hem.

Bakom siffrorna döljer sig en skräckfylld vardag där män, kvinnor och barn kämpar mot hunger, krypskyttar och bombattacker.

Aftonbladets och Rädda barnens ­kampanj ”En timme för Syriens barn” kan du hjälpa de drabbade familjerna.

Aftonbladets Staffan Heimerson och Niclas Hammarström besökte ­Aleppo, en miljonstad i ruiner.

Här är deras berättelse.

Så kan du göra skillnad

Ring 0900-2908 så skänker du 100 kr Sms:a TIMME100 till 72950 så skänker du 100 kr Rädda Barnens hemsida eller på plus/bankgiro 90 2003-3 kan du skänka en valfri gåva

Stolt satte sig den sjuåriga Farideh, klädd i kappa, rosa stickad mössa mot kylan och rosa gymnastikskor på fötterna, i sin skolbänk.

Den betonggrå väggen bakom henne var sönderpepprad av kulspruteeld.

– Jag går i skolan varje dag … om det inte smäller för mycket, sa Farideh.

Men det smäller. I skolsalen fanns därför en fet, skäggig, jovial livvakt som sa:

– Ingen ska göra mina elever illa.

Allt hänger på slumpen. Var slår en granat ner? I vilket höghus har en mordisk krypskytt förskansat sig?

Alla har på detta vis det jävligt i Aleppo, Syriens största och viktigaste stad.

Men värst är det för barnen.

Världen har slagits sönder

Aleppo är dubbelt så stort som Stockholm och med sina 8 000 år en av världens tre äldsta städer. Den står för generationer av handel och kultur.

Men nu: isolering. Sjukhus som har bombats sönder och samman. Rädsla. Inget socialt liv. En sönderslagen värld.

Elektricitet är en bristvara. Elen kommer och går – mest går. Från kärror på gatorna, dragna av utmärglade hästar, säljs lysande röda tomater och guldgula apelsiner, kålhuvuden och potatis. Mat finns alltså. Men priserna har gått upp drastiskt. Köerna till de få bagerier som har öppet blir dag för dag längre.

Träden huggs till ved

I stadens parker har de skuggande lövträden huggits ner. I upphugget skick säljs träden på trottoarerna som ved.

Bankomaterna är oladdade och postgången inställd. Trafiken rusar fram mellan vallar av sopor. Sophämtningen upphörde för åtta månader sedan. Sopbergen växer. Katter tar vara på de få delikatesserna. Getter travar runt och äter sig mätta på frigolitmuggar.

Människor lider på rebellernas sida av staden dit jag – inte utan faror – tagit mig. Deras stadsdelar läggs i grus av tyrannen Assads artilleri och bombplan.

Jag tillbringade en vecka på rebellsidan, som i princip dominerar den östra delen av Aleppo. I ”mitt” öst fanns inte ett enda ­hotell, inte en enda restaurang, inte ett kafé eller öppet tehus, inte ens ett ”hål i väggen” med några pallar att sitta på.

Tio personer delade lägenheten

I lägenheten där Aftonbladets team hystes in – en fyra för ett tiotal personer, en fixare, hans livvakter, diverse släktingar, tre spanska fotografer samt vi två svenskar – var strömmen nyckfull: Den kunde komma två timmar eller bara tio minuter, sammanlagt kanske fyra timmar på ett dygn.

Vi förfogade över ett snuskigt badrum och ett ännu snuskigare kök. Alla övergav vi tanken på att hålla oss rena eller laga mat.

Bensinstationerna är utbrända. Ändå finns det bensin och diesel i massor. Här är människor vana vid att improvisera – och smuggla. Bensinfat står uppställda längs Aleppos gator. Oftast jobbar tio–tolvåriga pojkar på de provisoriska mackarna. Med slangar eller oljekannor lyckas de tanka bilarna.

Andra mycket unga män bidrar till sin familjs försörjning genom att i frontlinjerna samla upp använda patroner som säljs till metallhandlare.

Jag såg den tioårige Alladin i arbete plocka händerna fulla och vandra ner mot en huvudgata. I en gatukorsning där fiendens krypskyttar kunde ligga på pass i fönstret på ett höghus vek han sig i 90 graders vinkel och sprang för livet till andra sidan.

Ungdomarna bär ammunition

I denna värld ska barn leva – överleva och leva vidare om de kan och om de har tur. Det är sant att 15–16-åringar finns med vid folkresningens fronter. De bär ammunition och tjänar som kurirer och när de lärt sig skjuta också blir de riktiga krigare. ­Däremot är det en propagandabluff när det sägs att sjuåringar som är kortare än den Kalasjnikov de fotograferas med utbildas till soldater.

Turen spelar roll, för oförsiktigheten – dödsföraktet – sticker i ögonen. På samma gator där man hukar för kulor spelar smågrabbar bekymmerslöst fotboll. Hjärtat värmdes när jag vid ett tillfälle såg en gerillasoldat med AK-47:an svängande från axeln dribblade med pojkarna.

Jag iakttog senare ett litet gräl som snarare var ett entusiastiskt samtal. Ty när jag lyssnade in det arabiska tjattret hördes ord som gav en hum om vad bråket gällde. Orden jag begrep var ”Barca” och ”Real” och ”Manchester ­United”.

Rakt in skaran sa jag myndigt: ”Zlatan!”

Barnen stirrade på mig och ­kontrade: ”Ibrahimovic.”

Kan inte fira som förr

Det finns liv även när vardagsliven är slagna i spillror. Rutinerna för måltider och jobb är upprivna. Ingen ger sig i onödan ut på gatan. Familjens helgdagar kan ­inte längre som förr firas med ­orgier av söt baklava. Och i den mån det älskas fysiskt är det mest för att få upp värmen.

Men tapperhet och ljuspunkter finns. Bara något kvarter bortom vår lägenhet upptäckte vi en ­skola, Noor-Haq. Den fungerade. Jag följde en lektion. Disciplin, tal­körer med de söta små elevernas inhämtade kunskaper.

Lärarna jobbar gratis

Rektorn var en kvinna, Alhak Nour. Hon sa:

– Förr hade jag 120 dollar i månaden i lön. Nu jobbar alla lärare gratis. Vi säger: En dag är kriget slut. Då är det bra att kunna skriva och läsa. Jag har 180 elever här.

– Och eleverna kommer? frågade jag.

– Ja. Om det inte hörs bombplan eller är strider på gatan.

Dödstalen växer. Mars var den blodigaste månaden av alla när ­inbördeskriget just har gått in på sitt tredje år: 6 000 döda.

Ett FN-organ har konstaterat att en tredjedel av dödsoffren var barn.

Sedan folkresningen – i spåren av ”den arabiska våren” i Tunisien, Libyen och Egypten – tveksamt tog fart i mars 2011 anses fler än 70 000 människor ha dödats. Assadregimen har med stridvagnar, artilleri och bombplan lagt städer och byar i ruiner. Tre miljoner människor har tvingats bryta upp från sina hem och av dem är fler än en miljon flyktingar i Jordanien, Libanon, Turkiet och Irak.

De som skadas i Aleppo – ­genom krigshandlingar eller ­”banala” olyckor i sina hem – har begränsad tillgång till vård. Det fyra våningar stora sjukhuset Dar al-Shifa, som Aftonbladets fotograf besökte vid en reportage­resa i höstas, ligger i ruiner.

Liknar en galleria

Outtröttliga, idealistiska läkare har sett till att få till stånd en provisorisk vårdcentral. Någon erinrade sig att två kvarter bort från det bombade sjukhuset fanns en serie småbutiker i vad en svensk skulle kalla en galleria. Flera av dessa 20 kvadratmeter stora bås stod övergivna på grund av det oroliga läget. Den dagliga terrorn befrämjar inte shoppingvanor.

Det provisoriska Dar al-Shifa 2 tog hand om fyra små enheter. Tre av dessa blev behandlingsbås, det fjärde ett apotek.

Nu var klockan 18 en lördag kväll. Jag hade sökt mig till vårdcentralen, som leds av Doktor Issa al-Meziad.

Sköts ner i en korsning

Doktor Issa var klädd i en ljusbrun läderjacka och gråmelerade jeans. Han stod inför ett dilemma. Vilket akutfall skulle han först ta hand om?

Skulle han bedöma att den livlöse man som med inälvorna hängande utanför kroppen som just burits in i bås nummer 1 hade en chans och borde behandlas?

Det var en ganska välklädd medelålders karl som slumpmässigt träffats av en krypskytts kula – ovisst om skytten var en rebell eller en Assadsoldat – när han i mörkret på en gata i Aleppo alltför långsamt rört sig över en korsning.

Eller skulle läkaren prioritera femårige Yussef som gallskrek i bås nummer 2? I sitt hem hade denne lille ­pojke vält en oljekamin över sig. Nu var han skållad av den heta oljan och röd som en kräfta över hela kroppen.

– Hur många patienter, doktor ­Issa, har ni en vanlig dag?, passade jag på att fråga när läkaren återvände till väntrummet från konsultationerna i de två båsen.

Skickar i väg 20 om dagen

Doktorn satt nu i skenet av ett stearinljus – elen hade som vanligt gått – tittade i sin dagbok och svarade:

– I snitt har jag 120 patienter per dag. 20 av dessa skickar jag vidare till ett annat sjukhus som har möjlighet att lägga dem på sal.

Det sjukhuset ligger fem mil bort.

Antalet patienter ska jämföras med hur många som kommer till en svensk vårdcentral en normal dag. En läkare svarade i en utredning: ”En normal arbetsdag har jag 12–18 mottagningsbesök, några telefonsamtal och en timmes administration …”

– Av de två fall ni just behandlat, vilket har ni skickat vidare? frågade jag doktor Issa.

– Den brännskadade lille pojken skickade jag hem insmord i salva och väl bandagerad. Han kommer att ­lida förfärligt. Och en dag när Syrien ­blivit lugnt och vi kan ha sjukhus på riktigt får han genomgå de transplantationer han kommer att behöva.

– Den andre skickade jag i väg. Men inte hem – för han var död. Han hade fått en kula i bröstet.

– Två fall av 120. Är de andra av samma typ? frågade jag.

Flest barn som söker vård

– Nja, jag arbetar 15 timmar om dagen, sju dagar i veckan – och det blir enformigt. Han där inne (Doktor Issa pekade mot bås nummer 3) verkade vara döende i en förgiftning. Jag bedömde det som att det var något med magen. Jag hittade en inflammation, men längre kom jag inte. Han är 24 år, ung och stark och klarar sig.

Doktor Issa räknade upp de vanligaste krämporna:

– Behandling av barn, andningssvårigheter, skador – nästan alltid ett resultat av kriget, vanliga förkylningar, hepatit A – ska jag fortsätta …?

Sådan är verkligheten för Aleppos invånare och inte minst för stadens barn.

 

Fakta: Cirka 70 000 har dödats i kriget i Syrien

Vintern 2011 når den arabiska våren Syrien. Befolkningen inleder protester mot diktatorn Bashar al-Assads regim.

Demonstrationerna är till en början fredliga. Folket kräver ‧frihet och demokrati, men blir ‧beskjutna av säkerhetspolis, ‧militär och paramilitär.

Sommaren 2011 bildar några avhoppade officerare Fria syriska armén.

Steg för steg inleds ett väpnat motstånd och upproret förvandlas till ett inbördeskrig.

Sommaren 2012 når kriget landets största stad Aleppo, som sedan dess varit centrum för de blodigaste striderna.

FN:s försök att mäkla fred har hittills misslyckats. Syrien har haft stöd i FN:s säkerhetsråd av Kina och Ryssland.

Fram till nu har cirka 70 000 människor dödats, enligt FN. Över en miljon har flytt till grannländerna.

Fakta Aleppo

Aleppo är med 2,2 miljoner ‧invånare Syriens folkrikaste stad. Huvudstaden Damaskus är i makthänseende viktigare, men Aleppo har haft större roll för handel och kultur.

Aleppo var en av de första kristna platserna och en knutpunkt på Sidenvägen mellan ‧Kina och Medelhavet . Dess marknad är sju kvadratkilometer och den största under tak i världen, men har skadats i kriget.

I det osmanska imperiet under turkarna var Aleppo en nyckelstad. Mellan världskrigen var ‧Syrien en fransk koloni.

Befolkningen med assyrier/‧syrianer och armenier är till 20 procent kristen och därigenom den största kristna populationen i Mellanöstern. Den lever till stor del i egna enklaver.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet