Familjerna som styr S

Så har fem kärlekspar blivit en maktfaktor: Gäller att vara obrottsligt lojal

1 av 2 | Foto: RICHARD KARLSSON
Stockholms stadshus.
NYHETER

Arbetarrörelsen i Stockholm är en ren familje­affär.

Aftonbladet har kartlagt de fem toppfamiljerna.

– Stockholm styrs på sovjetiskt sätt, säger en källa med insyn i parti­arbetet.

Debatten kring Omar Mustafa har mest varit en diskussion om och inte med.

I morgon har S-distriktet i Stockholm årsmöte och en ny styrelse ska väljas. Turerna kring stockholmaren Omar Mustafas korta tid i Socialdemokraternas partistyrelse har fått gamla ­konflikter att blossa upp.

Distriktsordföranden ­Veronica Palm har fått hård ­kritik för sin inblandning i affären och tunga S-företrädare har krävt hennes ­avgång. Flera vill i stället se exministern ­Ylva ­Johansson i hennes ställe. Johansson har sagt att hon inte kandiderar och Palm föreslås bli omvald.

Gammal sanning

Men kritiken mot Palm har också blottlagt en ­gammal sanning om arbetar­rörelsen i Stockholm – att flera i toppen är gifta eller har relationer med varandra. De privata banden mellan arbetarekommunen, LO-distriktet och Stockholms stadshus förgrenar sig vidare till riksdagen och Stockholms läns landsting. Aftonbladet har kartlagt fem av ­familjerna i toppen.

Nyligen stod det klart att Veronica Palm och hennes man Roger Mogert ska ­skilja sig. Paret har länge varit en tung maktfaktor i S-sfären i Stockholm.

Palm nådde via riks­dagen S-toppen och ­sitter i dag i den högsta parti­ledningen, verkställande utskottet. Mogert gjorde samtidigt karriär i Stockholmspolitiken och är i dag oppositionsborgarråd.

Finns ett missnöje

Elisabeth Brandt Ygeman har länge spelat en central roll i rörelsen, ­både som S-politiker i Stockholm, men även som försteombudsman i LO-­distriktet. Hennes man, Anders Ygeman, sitter ­sedan länge i riksdagen. ­Båda två med bakgrund i Stockholms arbetare­kommun.

Flera källor uppger för ­Aftonbladet att det länge funnits ett missnöje med att ”familjerna” styr i Stockholm.

Kritikerna skräder ­inte orden och menar att ­maktambitionerna går ­före partiets bästa.

– Det gäller att vara obrottsligt lojal mot familjerna, det går före väljarintresset. Stockholm styrs på sovjetiskt sätt, säger en S-källa.

Förnekar bilden

Roger Mogert vill inte ­uttala sig om familjebanden. Men Elisabeth Brandt ­Ygeman, som nu lämnar LO-distriktet för att vara valledare på central facklig nivå, menar att bilden inte alls stämmer.

– Jag tycker det är lite trist att man tycker så, jag känner inte att jag aspirerar på en massa platser i arbetarekommunens ledning så därför finns det ingen anledning för mig att kommentera detta, ­säger hon.

Ett tredje exempel är ­Karin Wanngård, toppnamn i valet i Stockholm nästa år, som dessutom sitter i styrelsen i arbetare­kommunen. Hennes man K-G Westlund arbetat som facklig-­politisk utredare på LO-distriktet. I dag är han fortfarande ombudsman men framförallt föredragshållare.

Ylva Johansson, suppleant i styrelsen, är gift med förre finansministern ­Erik Åsbrink, som dock inte har något uppdrag i Stockholm.

Ulf Bjereld, S-märkt statsvetarprofessor vid Göteborgs universitet, ­säger att familjeband ­inom politiken är problematiska. Men han tror ­inte att det behöver ­vara värre inom S i Stockholm än på andra ställen.

”Finns överallt”

– Jag tror inte heller att det är värre inom politiken än i den akademiska världen och i media. Det är problem som kan ­förekomma överallt, säger han.

Enligt Bjereld kan dock starka familjeband inom ­politiken leda till jäv­situationer som kan resultera i grumlighet i den ­demokratiska ­processen.

– En av orsakerna till det här tror jag är att partierna i dag har färre aktiva, då synliggörs banden tydligare. Det kan leda till diskussioner om att politiken styrs som familje­företag, även om så absolut inte behöver ­vara ­fallet, säger han.

ARTIKELN HANDLAR OM