Beredda att dö – för att få stanna

Elva män hungerstrejkar vid Migrationsverket i Boden

1 av 9
NYHETER

BODEN. De har hungerstrejkat i nästan två veckor.

Men de elva männen från Afghanistan har kroppar som säger ifrån – och de pendlar mellan sjukhuset och protesten vid Migrationsverket i Boden.

– De dör hellre än att bli utvisade, säger Barbro Hällgren Andreasson, sjuksköterska och frivilligarbetare vid Röda korset.

De har bott i Sverige i allt från sju till drygt ett år. Men de elva män som nu ligger på uppblåsbara madrasser, under täcken och filtar vid Migrationsverkets lokaler i Boden ska alla utvisas ur landet.

Det vill de inte, utan är rädda för att återvända till krig och förföljelse i Afghanistan. Flera av dem är övertygade om att en säker död väntar i hemlandet.

Därför är de beredda att dö här, på smutsiga madrasser på en stentrappa i ett nära nollgradigt Boden. Sina munnar har de tejpat över med packtejp.

– Det är inte bara männen som ska utvisas utan även deras familjer. De har bestämt sig för att dö här så kanske familjen får stanna, säger Ahmad ”Zaki” Aklil Khalil.

”Zaki” kommer själv från Afghanistan, men har till skillnad från sina vänner ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Han har arbetat som tolk och är talesperson åt de hungerstrejkande männen.

Hämtas med ambulans

När Aftonbladet besöker protestplatsen är bara tio män närvarande – en har hämtats till sjukhus. Dit har de alla varit, ofta flera gånger, efter att de fallit ur medvetande. Men efter lite dropp så har de alla kommit tillbaka och lagt sig och fortsatt strejken.

En av männen, Hashimi, har tidigare varit riktigt dålig och visar dåliga tecken när vi är där.

Barbro Hällgren Andreasson, sjuksköterska och frivilligarbetare på Röda korset, agerar direkt.

Efter att ha mätt blodtryck och puls kallar hon efter en ny ambulans som för Hashimi till sjukhuset – igen.

– Han ville inte åka med ambulansen. Han har ju bestämt sig för att dö. Men han är nog så svag nu att han inte förstår hur illa däran han egentligen är, säger Barbro.

Hon har vakat vid männens sida sedan hungerstrejken började, och efter ett liv i sjukvårdens tjänst, bland annat som operationssköterska, ser hon till att männen får hjälp när de blir allt för dåliga.

– De mår inte bra. Frågan är hur deras inre organ ser ut. De har ju syrebrist i hjärnan och dåligt blodtryck. En dag hade vi tre som kollapsade samtidigt.

Samtliga har fått avslag på sina asylansökningar och ska skickas till Afghanistan, men hoppades att en gemensam skrivelse skulle kunna få Migrationsverket att få till en resning på domstolsbesluten om utvisning.

Fick negativt besked

Men för åtta av de elva männen kom ett negativt besked under Valborgsmässoafton. Skrivelsen gav inte skäl att öppna upp fallen igen, enligt Migrationsverkets bedömning.

– Vi tittar ju på skrivelsen och om det är något som anförs där, kanske en ny händelse i hemlandet, som domstolen tidigare inte känt till och kunnat pröva kan ärendena öppnas upp på nytt, säger Mikael Ribbenvik, operativ chef vid Migrationsverket.

Så var inte fallet för åtta av de hungerstrejkande, trots att 75 procent av asylsökande från Afghanistan får skydd i Sverige. Bland barn får 95 procent stanna.

Men Migrationsverkets beslut kan överklagas.

– Själva utvisningarna är ju stoppade eftersom så fort man anför nya skäl stoppas de. Och våra beslut kan i sin tur överklagas av domstol igen, säger Mikael Ribbenvik.

Han är bedrövad över situationen, men menar att Migrationsverket inte kan göra något.

– Det är ju en fruktansvärd situation att människor ligger där och har satt tejp över munnen samtidigt som dagarna tickar på. Det är jättefarligt och jätteallvarligt. Som människa vill man ju rycka fram ett uppehållstillstånd för att de ska sluta, men vi är ju lagstyrda och inte åsiktsstyrda.

Hoppet de hungerstrejkande i Boden står nu till att nästa överklagan kan vinna gehör hos domstolen.

Till dess kommer ”Zaki” att stå vid sina afghanska vänners sida när de uthärdar ännu en nollgradig natt vid Migrationsverket i Boden.

– Hungerstejken kommer att fortsätta för att vid någon punkt sluta i katastrof. Då kommer det vara för sent.