”Rätt illa när folket jublar över en militärkupp”

Foto: AP
Egyptens före detta president Mohammad Mursi.
NYHETER

Störtandet av folkvalde Muhammed Mursi visar hur svårt det är att införa demokrati efter 30 år av stenhård diktatur.

Det måste vara rätt illa när folket jublar över en militärkupp.

Vad som händer nu hänger på hur muslimska brödraskapet och Mursis anhängare reagerar.

Aftonbladets Wolfgang Hansson.

Just nu kan allt verka kaotiskt i Egypten. Fördelen i den situation som uppstått är att muslimska brödraskapet inte är någon färsk organisation som kläcktes efter den arabiska frihetsvåren som drog över Nordafrika och Arabvärlden med start i januari 2011.

Brödraskapet har i decennier varit en viktig maktfaktor i det egyptiska samhället. Även om de under långa perioder var hårt förtryckta under diktatorn Hosni Mubarak.

Finns ingen starkare organisation

Vid sidan av militären finns ingen starkare organisation. Brödraskapet kan kontrollera sina anhängare. Säger ledningen åt dem att gå hem och ta det lugnt så gör majoriteten det. Omvänt kan de lätt mobilisera tiotusentals människor på gatorna.

Om Mursi och det muslimska brödraskapet bestämmer sig för att det är bättre att acceptera kuppen och slicka såren under en tid så kan det relativt snart bli lugnt igen. Åtminstone för en tid.

Om de tvärtom bestämmer sig för att göra motstånd kan situationen i landet lätt utvecklas till ett blodbad.

Vad vi ser utspelas i Egypten är den arabiska frihetsrevoltens tredje fas.

Arabiska frihetsrevoltens tredje fas

Först hjälpte folket till att störta diktatorn. Lägg märke till att jag skriver "hjälpte till". Sanningen är att det visserligen var egyptiernas vrede, frustration och frihetslängtan som låg bakom Mubaraks fall men det hade aldrig kunnat ske utan att militären och Mubaraks stödtrupper till slut gett sitt medgivande.

Den romantiska bilden av den arabiska frihetsrevolten som folkets seger över makten är just mer romantik än verklighet.

Fas två var demokratiska val i ett land som i 30 år styrts med järnhand uppifrån. Vem som helst inser att en sådan process med nödvändighet kommer att ha stora brister.

I stället för den västerländska form av demokrati som omvärlden och många av de egyptiska frihetsaktivisterna hoppades på blev det islamisterna som med folkligt stöd tog över. En blandning av muslimska brödraskapet och de mer extrema salafisterna. Mycket tack vare att de redan var starka institutioner i samhället. De liberala partierna var färska skapelser utan folklig förankring.

Arabiska revolten 3.0 är folkets insikt om att man bara bytte ut de gamla diktatoriska makthavarna mot nya av ungefär samma kaliber. Lika usla eller ännu sämre på att få fart på landets ekonomi och ge vanliga människor en chans att försörja sig och sina familjer på ett anständigt sätt.

Vilket är den helt avgörande frågan för de flesta egyptier.

Militären gjorde det avgörande jobbet

Jag såg en demonstrant vid Tahrirtorget som segervisst ropade "vi har redan störtat en president. Självklart kan vi störta en till". När det skedde i går kväll firade folkmassan med fyrverkerier och slagordskörer.

Men inte heller den här gången var folkmassan mer än en utlösande faktor. Militären gjorde det avgörande jobbet väl medveten om att man hade en stor del av folket med sig.

Det vi nu ser är egentligen en fortsättning av den maktkamp som pågått i decennier mellan militären och muslimska brödraskapet. För mindre än ett år sedan tvingade Mursi över en natt bort militären från varje form av politiskt inflytande. Ändå sitter de nu åter i förarsätet.

Så snabbt kan det skifta i en ung, omogen och på nästan alla sätt ofullständig demokrati.

Mot fruktan för att blodbad nu ska följa talar det faktum att militärens starke man Abdul Fattah al-Sisi i går omgav sig med många viktiga religiösa ledare när han talade till folket. En signal om att militären har stöd både från de kristna och viktiga muslimska institutioner. Även de liberale Muhammed El-Baradei har gett sitt stöd för militärens handlande.

Utvecklingen fram till de planerade valen på blir avgörande för Egyptens framtid.