USA skickar hangarfartyg till Syrien

NYHETER

Nu skickar USA fler fartyg till Röda havet för att förstärka närvaron vid Syrien.

– Vi försöker reducera avstånden i tid och rum, uppger en talesman för försvaret enligt Reuters.

Men enligt Magnus Christiansson, expert på militär strategi vid Försvarshögskolan, måste nu USA hitta allierade.

Sedan tidigare har USA fem fartyg utrustade med kryssningsrobotar positionerade i östra Medelhavet.

Vill "reducera avstånden"

I lördags kom uppgifter om att ett sjätte fartyg sänts dit, som en "förstärkningsåtgärd". I går skickade amerikanska försvaret ytterligare fartyg till Röda havet.

– Det atomdrivna hangarfartyget USS Nimitz och fler ur samma hangarfartygsgrupp är på väg västerut mot Röda havet för att stödja en begränsad attack mot Syrien om det behövs, sa en talesman för försvaret under söndagen enligt Reuters.

– Vi försöker reducera avstånden i tid och rum så att vi kan vara så klara som möjligt om det finns behov för oss.

Gruppen Carrier strike group eleven är en av fem amerikanska flottgrupper stationerade i Stilla havet och har tidigare varit engagerad i krigen i Irak och Afghanistan och inkluderar fyra jagare med torpeder och robotar, och en kryssare.

Pågått hela sommaren

Enligt försvaret finns nu närmare 200 amerikanska tomahawkrobotar i området. Talespersoner inom försvaret uppger för Reuters att det planerade begränsade anfallet mot Syrien kan genomföras med hälften av dessa robotar.

President Barack Obama söker nu stöd i USA:s kongress för ett anfall mot Syrien. Utrikesminister John Kerry uppgav i går att USA hittat "säkra bevis" för att syriska Assad-regimen använt nervgiftgasen sarin mot den egna befolkningen i attacken i Ghouta utanför huvudstaden Damaskus den 21 augusti.

Enligt Magnus Christiansson, forskare vid Försvarshögskolan och expert på militära strategier, har en uppbyggnad av USA:s närvaro kring Syrien pågått under hela sommaren.

– I juni kom rapporter att man byggde upp sin kapacitet, framför allt utifrån en bas i Jordanien, som inkluderar F16-plan. Man har stärkt sin förmåga att kunna genomföra en begränsad stand off-attack.

ÖB varnade i juli

I juli skrev amerikanska ÖB:n ett brev till utrikesutskottet om fem alternativ. Ett av alternativen var en så kallad stand off-attack, där man inte går in på marken utan använder flyg- och missil-robotsystem för att slå ut noder i det militära systemet, förklarar Christiansson.

Amerikanska ÖB:n varnade för att det skulle vara en krigsförklaring som därefter skulle vara svår att backa ifrån och andra allierade, som Israel, kan påverkas.

– Det som börjar med begränsad straffexpedition kan leda till en mängd olika effekter. Det kan vara en återhållande faktor för Obama.

Normalt brukar kongressen stötta en president som vill genomföra militära aktioner, men när det gäller Syrien är kongressen splittrad.

USA riskerar tappa politisk mark

– Det är sällsynt illa tajmat. Obama kommer behöva föra en annan viktig strid i kongressen: lånetaket. Man behöver komma överens om hur man ska spara. Den här utrikespolitiska frågan kan bli en del i ett väldigt komplicerat inrikespolitiskt spel. Det är ett högriskspel, för vad gör han om inte kongressen ger honom stödet?

– Ytterst handlar det om hur man betraktar USA i Mellanöstern, Moskva och Peking. Om man inte lever upp till det militära engagemanget man utlovat riskerar Obama att betraktas som en svag president som man tappar respekt för. Sker det har man historiskt sett att övriga stormakter försöker flytta fram sina positioner, säger Magnus Christiansson.

"Inga bra alternativ"

Vad skulle du gjort om du var Obama nu?

– Jag hade varit försiktig med att dra röda linjer. Det finns inga bra alternativ i Syrienfrågan, kan man konstatera. Jag tror amerikanarna måste ha en större koalition om man ska ge sig på det här. Vägen dit handlar om att stärka argumenten. Får man inte någon internationell koalition bakom måste man hålla garden och pressa Assad, men riskerna är för stora.

– Ytterst illustrerar detta att vi kanske håller på att tappa "hegemonen" USA. Amerikanerna kan inte tvinga stater till saker på samma sätt som på 90-talet. Det är många långa samverkande faktorer som har gjort det: demografisk utveckling, USA blir en mindre del i välfärdsekonomin, problem med tillväxt. Man har problem att upprätthålla ett internt politiskt stöd. Det verkar som om internationell politik är på väg in i ett skede där man tappar sin stora supermakt, och fortfarande har ingen gått in och tagit över den rollen.