”Folk är snälla, de ger oss mat”

Aisha och hennes lillasyster går inte i skolan - de sitter i en rondell och väntar på sin pappa

1 av 4 | Foto: Jerker Ivarsson
Vill ha värme. Systrarna Maha, 8, och Aisha, 10, förlorade både sin mamma och lillebror i kriget i Syrien. Nu har de flytt till Libanon med sin pappa som lämnar dem vid rondellen varje dag.
NYHETER

Tioåriga Aishas mamma och lillebror dog när granaten träffade ­deras hem.

Nu har hon lämnats ­ensam i en rondell med sin lillasyster.

De är Syrienkrigets ­förlorade barn.

Aisha river av en bit av kartongen hon sitter på och stoppar in den under pinnhögen på trottoaren. ­Hennes lillasyster Maha, 8, har kurat ihop sig.

Flickorna är ensamma i rondellen, som ligger mitt i Beirut, Libanons huvudstad. Det regnar och är åtta grader.

Aisha håller fram tändaren.

– Varför brinner det inte? Hjälp oss att tända! Vi ­fryser.

Granaten slog ner i familjens hem i Damaskus i Syrien för en månad sedan. ­Aishas mamma och lillebror dog. Nu har hon och Maha flytt till Libanon, tillsammans med pappan.

– Vi bor i ett rum med ­andra från Syrien. Pappa tar oss hit på morgnarna. Sedan hämtar han oss, säger ­Aisha.

Var är pappan nu?

Hon vet inte.

Kanske står han som ­tusentals andra syriska män vid någon av Beiruts korsningar och hoppas bli upplockad av någon som behöver billiga arbetare för en dag.

– Han kommer och hämtar oss snart, säger Aisha.

Pommes till pappa

Dyra bilar far förbi all­deles framför oss. En skylt gör reklam för den danska möbelkedjan Boconcept. Husen här rymmer lyx­hotell och lägenheter för utlandslibaneser och männi­skor från Saudiarabien och Dubai. Flyktingarna trängs utspridda i mörka rum, skjul och garage.

– Folk ger oss mat. De är snälla, säger Aisha.

Hon skrattar och håller fram en påse pommes frites.

– Titta. Den ska pappa få.

Kriget i Syrien har tvingat miljontals människor på flykt. Hit till Libanon, ett land med halva Sveriges befolkning, har det kommit över en miljon.

Missar skolgången

Hälften av flyktingarna är barn. De flesta får inte gå i skolan - och det finns ­ytterst lite hjälp. Barnen är så många att FN nyligen slog larm om att en hel ­generation riskerar att växa upp utan skolgång och med trauman från kriget.

Nu står de i gathörnen i Beirut. De ­putsar skor, ­säljer näsdukar och tigger. ­Ropar ut namnen på de sönderskjutna städer de lämnat bakom sig:

– Aleppo.

– Homs.

– Hama.

När vi kommer tillbaka nästa dag hittar vi Aisha och Maha på andra sidan rondellen.

– Vi letar efter kartonger att elda, ropar hon. Har ni sett några?

I går kväll stannade en äldre kvinna och gav en docka till Aisha och rit­pennor till hennes syster. Dockan är kvar hemma.

– Den är jättefin. Men jag är rädd att några andra barn ska komma hit och ta den.

Tror vi är polisen

Åskan bullrar borta över havet.

Aishas röst är käck och glad, hon låter som ­något av barnen i en Astrid Lindgren-film.

– Snart kommer pappa och hämtar oss, säger hon.

Mohamed Kodar, 12, blir rädd när vi kommer. Är vi från polisen? Ska vi köra bort honom?

Han och de tre bröderna Gamel, 9, Ahmed, 11, och Mahmoud, 13, står utspridda runt ett rödljus vid en av infarterna till Aishas rondell.

De håller fram plastpåsar med marmeladliknande ­godis till bilarna som stannar. Försöker sälja bitarna för motsvarande två kronor styck, det dubbla mot vad de kostar på marknaden.

Mohamed känner inte Aisha, men ­deras historier liknar varandra.

Han huttrar

En missil träffade grann­huset i Aleppo för en månad sedan. Mohameds mamma sa: Kom, vi måste springa. Men pappa Nidal, som arbetade som bilmekaniker, ­ville stanna.

– Vi hann bara ut på gatan. Då träffade en annan raket vårt hus. Hela marken skakade. Pappa ligger kvar i rasmassorna, säger Mohamed.

Han är alldeles för tunnklädd. Huttrar. Rör armarna upp och ner.

- Det är så kallt, säger han.

Ljuset slår om till rött. Han går fram till en bil, sträcker fram påsen med godisbitar med den ena handen och för vant den andra mot munnen.

– Vi är hungriga, säger han genom rutan.

Bilen kör vidare.

Mohamed säger att det är färre bilar som stannar nu än för bara några dagar ­sedan. Kanske är det regnet och kylan. Kanske finns det en gräns för hur långt medlidandet kan sträcka sig, i en stad där det står syriska barn i varje gathörn.

– Jag saknar skolan och mina kompisar. Jag vill bli bilmekaniker - som pappa, säger Mohamed.

Jackan på tork

Den tredje dagen är ­Aisha tillbaka på sin plats i rondellen. Solen har kommit fram, men det är fortfarande kallt. Hennes jacka hänger på tork över en buske och Maha sover hopkrupen bakom henne.

Aisha säger att hon är rädd för att några andra barn ska ta hennes plats i rondellen.

– Det kom några i dag, men jag körde bort dem.

Så börjar hon skratta igen. Vi frågar varför hon alltid är så glad.

– Jag är född så. Jag vill ­vara glad mot alla jag möter. Det är bara när jag tänker på mamma och lillebror och vårt hus som jag är ledsen.

Trafiken tätnar och ­bilarna passerar snabbt, ­någon meter framför oss.

Aisha vill leka och väcker lillasystern. De klappar händerna en stund tills de tröttnar. Sedan börjar de hoppa upp och ner från ­trottoarkanten.

– Pappa kommer snart, säger hon.

Du kan också hjälpa

Alla bidrag - oavsett storlek - gör nytta

Unicef:s hjälp i Syrien omfattar ­hälso- och sjukvård med 63 mobila team och sjukvårdscenter - och skolgång för flyktingbarnen.

Flyktingarna, i flyktinglägren i grannländerna, förses med vinter­kläder och filtar.

- Vi i Sverige kan hjälpa till genom att ge pengar till arbetet, säger Per Westberg, vice generalsekreterare för ­Unicef Sverige.

Den som vill bidra kan ­sätta in en gåva på plusgiro 90 20 01-7 eller bankgiro 902-0017. Märk talongen Syrien.

Röda Korset samarbetar med ­syriska Röda Halvmånen och delar ut mat, rent vatten, filtar, kuddar, madrasser, tält och hygienartiklar. Ett viktigt ­arbete är att evakuera sjuka och skadade med ambulans från platser där oroligheter kan förekomma - och att ge sjukvård till ­behövande.

Den som vill stödja barn i Syrien kan köpa en gåva i Röda Korsets webbshop.

- Alla dessa gåvor stödjer ­Syriens barn, liksom deras familjer och befolkningen i stort, säger Erik Halkjaer, pressekreterare för Svenska Röda ­Korset.

SOS Barnbyar arbetar med nödhjälpsprogram för drabbade i Syrien och ger flyktingar skydd, vinterkläder, filtar och förnödenheter - och att säkra barnvänliga platser.

Organisationen lägger stor vikt vid att hjälpa syriska barn att få gå i skolan igen.

SOS Barnbyar har i dagsläget en ­katastrofinsamling som bland annat används till Syrien. Gå in på www.sos-barnbyar.se

Läkarmissionen jobbar i Bekaa-­dalen i östra Libanon, på gränsen till ­Syrien. Där har de hjälpt 2 300 familjer att vintersäkra sina tält. De mest behövande får dessutom en kamin med ved eller kol för en månads förbrukning.

- Alla bidrag oavsett storlek gör nytta, säger Conny Sjöberg, insamlingsansvarig på Läkarmissionen.

Använd plusgirokonto 90 00 21-7, skriv Akuthjälp-Syrien. Eller sms:a Akuthjälp100 till 72 980 och skänk 100 kronor.

ActionAid är på plats i flyktinglägren i Jordanien och Libanon och delar ut livsnödvändiga hygienartiklar, kläder och första hjälpen-utrustning. Organisationen erbjuder psykologstöd och utbildar i första hjälpen.

Bidra till ActionAids arbete i Syrien via deras hemsida. Eller sätt in pengar på plusgirokonto 90 00 83-7 eller bankgirokonto 90 00 83-7. Märk ­gåvan ”Syrien”.

- 109 kronor räcker till ett hygienkit till två människor. 218 kronor räcker till en uppsättning kläder till en kvinna som har förlorat allt. 544 kronor räcker till psykologhjälp, säger Ammi Bohlin, digital ­manager hos ActionAid.

Läkare utan gränser bistår med sjukvård i både Syrien och grannländerna. I norra Syrien har organisationen sex fältsjukhus. Organisationen har den så kallade akutfonden för att samla in pengar som i första hand går till aktuella ­kriser.

För att hjälpa drabbade i Syrien: ­använd plusgirokonto 900603-2 eller bankgirokonto 900-6032. Märk ­talongen med ”Akutinsatser - Syrien”. Eller ring 0900 35 90 eller sms:a Syrien 100 till 72 970 för att skänka 100 kronor. Eller skänk 200 kronor genom att sms:a Syrien 200 till samma nummer.