Här återses de efter 20 år

Systern svarade inte i telefon, då reste brodern från Bulgarien - till Östersund

NYHETER

Syskonen har ringt varandra varannan dag i 20 år.

Så när Zivka i Östersund inte svarade blev Georgi i Bulgarien orolig.

Han bestämde sig för att ta sig till Sverige.

Foto: FOTOGRAF SANDRA LEE PETTERSSON WWW.SANDRALEE.SE
”GRÄT AV GLÄDJE” När Zivka öppnade dörren trodde hon inte sina ögon. Utanför stod brodern Georgi som rest hela vägen från Balchik i Bulgarien till Östersund. ”Jag började gråta av glädje! Att han lyckats komma till Sverige utan att jag visste om det”, säger hon.

Zivka Nöjdberg, 67, träffade kärleken på stranden vid Svarta havet för 21 år ­sedan. Hon lämnade släkt och vänner i Bulgarien och flyttade till Östersund.

Men kontakten med favo­ritbrodern Georgi Kumanov, 73, behöll hon.

Plötsligt blev det tyst

Syskonen har hörts på tele­fon varannan dag. ­Georgi har ringt sin syster från postkontoret i Balchik.

- Han har aldrig förstått sig på mobiltelefoner, säger Zivka.

Men i januari var det plötsligt tyst. Systerns ­mobiltelefon var avstängd och abonnemanget stängt.

Georgi blev så orolig att han bestämde sig för att åka till Sverige, kosta vad det kosta ville.

- Han trodde att det hänt något med mig, eftersom jag inte svarade.

I själva verket hade Zivka varit sen med telefonräkningen.

Georgi, ovan att resa, skrapade ihop till en biljett. Den 25 januari landade han i Östersund.

Utan att kunna varken svenska eller engelska. Med bara ett telefonnummer till systern.

Stoppades av polisen

En hjälpsam man ­skjutsade Georgi till centrala ­Östersund. Ett hotell bjöd på ett rum en natt. Men sedan var det fullt.

Georgi började leta.

Efter tre dagar, när Georgi gick mot trafiken på en väg, stoppade en polis­patrull honom.

En rejäl överraskning

Med hjälp av tolk kunde de reda ut vad som hänt. ­Polisen ringde upp Zivkas son som körde Georgi till systern.

- När de ringde på dörren täckte de över nyckelhålet, så jag trodde att det var grannen som skojade med mig. Så öppnade jag och blev först överraskad att det var min son, och sedan att min bror stod bakom ­honom!

Zivkas röst brister.

- Jag började gråta av glädje! Att han lyckats komma till Sverige utan att jag visste om det, och utan att kunna språket.

”Vi har inte ord”

Georgi, som vandrat omkring i kylan i dagar, har fått vila och värma sig. I morgon ska syskonen åka med en tårta till poliserna.

- Han hälsar att det är fantastiska människor som hjälpt honom. Guldmänniskor, kallar han dem. Vi har inte ord för all tacksamhet, säger Zivka.

Den 15 februari åker ­Georgi hem till Bulgarien igen.

Då får syskonen fortsätta hålla kontakt över telefon.

- Nu är telefonen igång, så det ska inte vara några problem, säger Zivka.

ARTIKELN HANDLAR OM