Efter vräkningshotet – nu lämnar de Högdalen

1 av 14
NYHETER

De hemlösa rumänerna tvingas bort från sina boplatser på måndag morgon.

Men frågan är om någon av dem kommer att vara kvar när Kronofogden anländer.

När Aftonbladet besöker Högdalen håller ett läger på att flyttas till en annan del av Stockholm – medan de boende i ett annat snart sitter på en buss tillbaka till hemlandet.

Bienvenido Flores hälsar välkommen innan han leder oss bort över det regnsjuka fältet. Vi försöker undvika de värsta pölarna, men det kompakta mörkret gör lervällingen svårnavigerad. Hit når inga gatljus.

När vi nästan är framme vid tågspåren borrar sig röklukt in i våra näsor. Mellan träden hänger kläder på tork i regnet. Några meter längre fram ser vi deras ägare som står och trycker i skuggorna och pratar lågt.

Plötsligt dundrar ett pendeltåg förbi och lyser upp deras ansikten. Ett av dem tillhör 42-åriga Viorica Vaduva som bor här med sin syster, systerdotter och kusin.

– Man vänjer sig, säger hon om oljudet.

Efter totalt ett år i Sverige har Viorica dock inte vant sig vid att bli borttvingad från sina boplatser. Inför Kronofogdens avhysning av lägren i Högdalen på måndag morgon har hon och hennes lägerkamrater därför valt att tacka ja till Stockholms stads erbjudande om en bussbiljett hem till Rumänien redan nu på lördag.

– Om vi flyttar till en annan plats här i Sverige blir det samma sak. Det är avhysningar hela tiden, säger hon på spanska och Bienvenido Flores, som sedan två år tillbaka är talesperson för de hemlösa EU-migranterna, översätter.

Men just nu är Viorica mest bara glad att hon lever. Föregående natt vaknade hon av att husvagnen alldeles intill hennes stod i lågor. Ingen skadades men åtta personer miste sina sovplatser och under dagen har tidning efter tidning varit där och fotograferat henne intill det förkolnade husvagnsvraket, berättar Viorica.

– Jag känner mig som Brigitte Bardot, säger hon och skrattar…

– Man vänjer sig.

■ ■ ■

I ett annat läger ett stenkast därifrån stod plåt- och masonitskjulen i långa rader för mindre än två veckor sedan. Nu återstår bara enstaka brädlappar, någon presenning och annat löst bråte.

En övergiven gammal rullstol står och rostar i duggregnet, men annars har de boende använt det mesta som rullar – husvagnar, bilar, husbilar, vagnar och släp – för att med hjälp av frivilliga flytta sina saker och sätta ned sina bopålar på en annan plats i Stockholm.

– Jag vill inte åka tillbaka till Rumänien. Det finns inga jobb där, säger David Constantin, som har varit i Sverige i sju månader, på fullt begriplig svenska.

– Jag har jobbat åt svenskar i flera månader, renoverat lägenheter. Nu vill jag hitta ett nytt jobb här.

Anna Silver, 30, som tidigare har ordnat insamlingar till de hemlösa rumänerna, är en av dem som har hjälpt till med flytten.

– Vi har inte tvingat någon till detta. När avhysningen blev känd hade vi ett möte där de sa att de ville ha hjälp med att flytta.

Till en början hoppas David och hans lägerkamrater få leva i fred på den nya platsen, men Anna Silver är medveten om att de snart kan komma att bli avhysta även därifrån.

– Men jag tror inte att det är någon långsiktig lösning att skicka hem dem till Rumänien heller. De åker dit och hälsar på, men sedan kommer de tillbaka igen, säger hon.

■ ■ ■

Totalt har ett 60-tal av EU-migranterna valt att tacka ja till en enkelbiljett hem till Rumänien, berättar Fredrik Jurdell, avdelningschef på socialförvaltningen i Stockholm.

– Det har blivit en stor rörelse. Från början var det många som anmälde ett vagt intresse, men för varje dag blir det tydligare och tydligare för dem att den här avhysningen kommer att genomföras och det ökar väl intresset, säger han.

Om några av EU-migranterna kommer att vara kvar i Högdalen på måndag morgon vågar han inte svara på.

– Det är jättesvårt att säga, men om det blir så har vi ett tillfälligt boende som vi öppnar på söndag kväll. Vi ställer upp tältsängar i en lokal där vi ska kunna härbärgera åtminstone hundra personer i sex dygn.

■ ■ ■

När Kronofogden kommer till Högdalen på måndag är Viorica Vaduva troligtvis redan framme i hembyn Malu Vinat i Rumänien.

Men längre än så sträcker sig inte hennes framtidsplaner. I Rumänien får hon inga jobb och att åka tillbaka till Spanien där hon jobbat tidigare är uteslutet på grund av det ekonomiska läget i landet.

– Men man vänjer sig vid det mesta, ovissheten också, säger hon.

ARTIKELN HANDLAR OM