Förlorade sitt hem i branden

1 av 5 | Foto: ANNA TÄRNHUVUD
Berit och Evald Clevö köpte torpet på 1990-talet. ”Vi älskar att snickra. Ända sedan vi köpte det har vi försökt rusta upp det. Det var i stort sett nyskick sista åren. Vi har haft mycket trevliga stunder där”, säger Evald Clevö.
NYHETER

Branden fortsätter rasa i Västmanlands skogar – och mitt i tragedin står tusentals personer som fruktar för att förlora sin hem.

Räddningstjänsten hann aldrig fram till Berit och Evald Clevös torp utanför Stabäck.

Nu står en ensam skorssten kvar på gården.

– Det är ofattbart. Men man måste inse att det är borta, säger Evald, 84.

Evald och Berit Clevö köpte torpet utanför Stabäck för 17 år sedan. Sedan dess har de arbetat med att restaurera huset, som har anor tillbaka till 1800-talet. De har bytt tak, rustat väggar och röjt i skogen.

– Vi älskar att snickra. Ända sedan vi köpte det har vi försökt rusta upp det. Det var i stort sett nyskick sista åren. Vi har haft mycket trevliga stunder där, säger Evald Clevö.

Flydde i panik

Det var i tisdags som de nåddes av nyheten. Grannarna i Stabäck hade fått fly i panik efter att skogsbranden spridit sig i ilfart genom skogen.

Stora delar ödelades och tusentals evakuerades från sina hem.

– Våra grannar sa att luften var helt svart. Det var som en eldstorm som kom. Många trodde nog att de skulle dö. På så sätt har vi tur, att inte vi eller vår familj var på plats.

Flera av de närliggande husen kunde räddas av räddningstjänsten. Men Evald och Berits hus brann ned till grunden.

– De kunde inte rädda alla. De andra husen är ju permanenta och de måste prioritera, det förstår jag. Samtidigt hade man kunnat önska att de kommit dit lite tidigare. Innan allt var för sent.

Ingen släpps in

Än har de inte kunnat återvända för att se skadorna med egna ögon. Ingen släpps in i området på grund av risk för fallande träd.

– Vi måste få åka dit och se. Just nu vet jag bara vad våra grannar sagt, att allt som finns kvar är en skorsten. Det är ofattbart. Men man måste inse att det är borta.

Han och Berit har tillbringat de senaste 15 åren i stugan. Barnbarn och barn har lekt på den 4000 kvadratmeter stora gården.

– Det värsta är att vi förlorar alla våra personliga saker. Huset går att bygga upp men gamla arvegods och personliga tillhörigheter går inte att ersätta. Bland annat hade vi ett gammalt vitrinskåp i huset som hade funnits i mina föräldrars ägo. Det får vi inte tillbaka.

Känner sorg

De senaste dagarna har han och frun Berit följt branddramat på håll.

– Jag kan inte förstå det. Hur kan branden sprida sig så fort? Det är en sorgsenhet man känner nu, säger Evald Clevö.

Men paret är fast beslutna att återvända till sommarstugan. Redan nästa sommar planerar de att bygga ett nytt hus - på samma plats.

– Det känns skönt. Våra barnbarn har ju haft hela sina barndomar där. Det blir inte samma hus men ändå. Just nu är vi bara glada att ingen skadats.