En intressant inblick bakom kulisserna

NYHETER

Robert Aschberg har kallat henne "tv-drottningen". Annie Wegelius är maktfaktorn i svensk tv, som sällan gläntat på dörren till sitt privatliv. I sitt sommarprat gör hon det, av en väldigt speciell anledning.

Foto: ROBIN NORDLUND
Annie Wegelius blir privat i sitt sommarprat.

I många år styrde hon över våra tv-kvällar, som programdirektör på SVT. Annie Wegelius sommarprat ger en intressant inblick bakom kulisserna på den mäktiga medieindustrin. Luncher med riskkapitalister som inbringar miljoner, djärva satsningar. Inledningsvis säger hon att hon som ung föredrog att leka med grabbarna, det var "mindre tjafs". Att "leka med grabbarna" verkar också ha gått som en röd tråd i hennes yrkesliv. Det är svårt att inte dra paralleller till den kritik som riktats mot henne. För grabbdominansen i rutan under hennes år på SVT var också total, och väckte stort missnöje på kanalen.

En tidig cliffhanger

Men i sitt sommarprat gläntar Annie Wegelius också på dörren till människan bakom tv-entreprenören, som hittills alltid valt att vara privat. Rädslan för att blotta sig i medier, har ersatts av ett rädslan för ett mycket större hot, berättar som en tidig cliffhanger.

Rappt, osentimentalt och kryddat med spännande detaljer avhandlar hon sen uppväxten på Lidingö, olyckliga kärlekar, karriärstegen som förde henne framåt. En lucka gläntar hon bara på en aning. Var den där brunögde musikern och dj:n Niklas Strömstedt, som det antyds? Handlar rent av balladklassikern "Sista morgonen" om Annie Wegelius? Det får vi inte veta. En sak blir tydlig: Annie Wegelius har ett enormt driv framåt, ständigt med en fot i luften.

"Fruktansvärt imponerande"

Men vad händer när en människa som alltid planerar sitt nästa steg, plötsligt får veta att hon kanske inte har någon framtid över huvud taget? När cancer hotar att sätta stopp för allt? Annie Wegelius lyckas med det där nästan omöjliga, att sätta ord på känslorna i mötet med sin egen dödlighet. I sitt sommarprat kräver hon rätten att få äga sitt jag och sin historia. Att inte behandlas som den sjuka, aldrig daltas med. Det är starkt, och hennes överlevnadsstrategi är fruktansvärt imponerande. Som lyssnare är man då tacksam att Annie Wegelius vågade vara privat.