En lågmäld historia om vårt dna-arv

Foto: drago prvulovic
Svante Pääbo.
NYHETER

När Svante Pääbo var liten träffade han sin pappa i hemlighet bara på lördagarna. Hans pappa professorn var nämligen gift och hade en annan officiell familj, som inte visste om Svantes och hans mammas existens.

Man skulle kunna tänka sig att detta upplägg kunde föda en hel del bitterhet i en viss ålder. Men Svante Pääbo berättar i Sommar i P1 att hans mamma lärde honom att man ska vara glad för det man får, i stället för ledsen för det man inte får. Och han får det att låta väldigt självklart.

Kartlade neandertalarnas dna

Mamman hade kommit från Estland 1944, och halva hennes gymnasieklass hade dött i kriget. Sett i det perspektivet var en frånvarande professors-pappa inte det sämsta. Programmet når sin starkaste punkt när han berättar om den speciella symbiosen mellan ett ensambarn och en ensamstående mamma och hans röst brister när han spelar en sång till hennes minne. Men till största delen är Svante Pääbos sommarprogram en lågmäld men intressant genomgång av hans kartläggning av neandertalarnas dna. Fortfarande bär vi på en procent av urtidsmänniskornas arvsmassa, eftersom folken under en period blandade sig med varandra. Men vad var det då som gjorde att neandertalarna dog ut?

Rädsla ledde till urtidsmänniskornas död

Svante Pääbos teori är att de inte nödvändigtvis måste ha varit mindre intelligenta än vi. Däremot var de sämre på att föra kunskap vidare. Och de var inte lika våghalsiga - de korsade aldrig vatten där de inte såg land på andra sidan. Han ställer den intressanta frågan - hur hade vi behandlat neandertalarna, som bara är 2 000-3 000 generationer bort, om de fortfarande levt sida vid sida med oss? Hade vi satt dem i djurparker - eller på annat sätt diskriminerat dem? Eller hade vi varit stora nog att respektera dem för deras särart? Någonstans där mynnar programmet ut i en uppmaning och önskan om kärlek och respekt som sträcker sig bortom alla gränser och uppdelningar. Och någonstans där känner man också en stark sympati med forskaren Svante Pääbo.