Anekdoterna poppar som popcorn

NYHETER

Anekdoterna avlöser varandra i ett rasande tempo i Loa Falkmans sommarprogram, de poppar som popcorn från operasångarens elastiska stämband. 

Han åker ångbåt med Vaclav Havel, polisbil med blåljus till Café Opera, han blir dragen i tungan av en operalärare och blir infixad på innekrogar i New York av Jack Nicholson.

I Paris bor han granne med feminismens förgrundsgestalt Simone de Beauvoir, vilket naturligtvis Loas kompis Allan Edwall tycker är väldigt stort när han är nere och hälsar på.

Och när han en gång är på hemväg efter en konsert i Helsingborg, med armen ur led, då kommer ett par fram och erbjuder sig att hjälpa honom med pinalerna.

Det visar sig förstås vara Lee Falk och hans fru – Fantomens skapare, som gör honom sällskap till hotellet.

Nä, en sak har man klart efter en och en halv timme med Loa – i den här mannens sällskap har man inte tråkigt.

Muntert och trevligt

Loa tänkte som barn lite utanför boxen då han valde att bli operasångare när alla kompisar i fina förorten Stocksund blev läkare och advokater.

När han beklagade sig för sin pappa över att han var dålig i skolan, gav pappan det tänkvärda rådet: Det är inte kunskaperna det kommer an på, utan egenskaperna.

Anekdoterna staplas på varandra, och det är oavbrutet muntert, trevligt och intressant.

Men trots att det är radio känns det som att Loa Falkman fortfarande står på scen.

Inte in på livet

Och just därför känner man kanske att man inte riktigt kommer honom in på livet.

Det är underhållande, visst, men det är samtidigt en man med garden uppe.

Man skulle vilja komma närmare, innanför frackskjortan och lägga örat direkt mot bröstet på den där barytonrösten.

Sen skulle man naturligtvis gärna hört mer om den lilla storm som uppstod när han under Allsång på Skansen frågade Petra Marklund om hon "kanske var lite dum i huvudet" när hon inte förstod sig på opera.

För det är ju som Loas pappa säger: Det är inte kunskaperna som räknas, utan egenskaperna.