Olivia, 14, hittade klottrade hakkors – och sa ifrån

Olivia såg hakkors på väggen i skolan – och skrev en lapp till klottraren

1 av 3 | Foto: MALIN ARNESSON
Olivia, 14, sa ifrån mot vardagsrasismen.
NYHETER

14-åriga Olivia i Varberg stöter på vardagsrasism ofta.

Men när hon i förra veckan upptäckte ett hakkors i blyerts på skolans toalett skrev hon en lapp till klottraren, där hon uppmanade personen att tänka på vad förintelsens offer skulle ha tyckt om symbolen.

– Lappens syfte var att folk ska börja tänka själva, säger Olivia till Aftonbladet.

När Olivia, 14, upptäckte att någon hade ritat ett hakkors i blyerts på väggen på Håstensskolans toalett i Varberg reagerade hon starkt.

Det var i förra veckan som hon såg hakkorset i sin skola, skriver Hallands Nyheter, och trots att det inte var första gången som hon stötte på obehagligt klotter kände hon hur irritationen växte.

– Till en början reagerade jag inte så mycket för att det är så vanligt. Sedan kände jag att om jag kan göra något för att någon ska reagera så ska jag göra det, säger hon till Aftonbladet.

Skrev en lapp till klottraren

I stället för att sudda bort hakkorset eller gå därifrån satte Olivia i gång ett slags motaktion. Hon skrev en lapp till klottraren, där hon uppmanade personen att tänka på vad förintelsens miljontals offer skulle ha tyckt om den nazistiska symbolen.

På lappen skrev hon: "Så, du tycker att du är häftig kanske? Som klottrar hakkors? Vet du vad? Det tycker inte jag. Och jag skulle gissa på att de 6 miljoner judar som dog under förintelsen samt många fler skulle hålla med mig".

Hon satte upp lappen bredvid hakkorset på väggen.

– Det var inte hakkorset i sig som fick mig att skriva lappen, utan det faktum att man ser det överallt, men man tänker inte på dess innebörd. Jag vill att folk ska reflektera över vad det innebär, säger hon.

Olivia tror inte att klottrarens avsikt var att kränka judar, utan att målet snarare var att provocera.

– Det är fruktansvärt synd, för det kränker folk och om man bara ritar en sådan symbol, som man inte vet vad den har för innebörd, så finns det folk som tar illa upp. Det är synd att folk kan få för sig att göra något sådant, bara för att.

"Väcker tankar och funderingar"

I måndags var lappen borta, medan hakkorset fortfarande var kvar – något som stör Olivia.

– Jag känner att jag tycker att det är konstigt att de tog bort lappen, men att ingen bryr sig om att ta bort hakkorset.

Hon förklarar att det för henne kändes viktigare att skriva lappen än att bara sudda bort symbolen.

– Även om man suddar bort den så finns det hur många hakkors som helst kvar. Men om man skriver en lapp kanske folk inte bara ser hakkorsen, utan att det väcker tankar och funderar. Om de ser ett hakkors nästa gång kanske de också reflekterar över det, säger hon och fortsätter:

– Det är hur många som helst som tar illa vid sig. Jag tänkte att lappens syfte var att folk ska börja tänka själva.

Viktigt att få folk att tänka själva

Olivia berättar att hon stöter på rasism i vardagen ofta och att det har blivit normaliserat.

– Man hör "blatte" varje dag – det är inget konstigt. Folk säger saker, men även om de driver med en så ska de inte säga vad som helst. Folk märker att jag kan reagera på det, så de försöker hetsa mig. Det är konstigt att folk kan säga saker bara för att de tycker att det är kul att jag reagerar på det, säger hon.

Ibland kan det vara svårt att säga ifrån, tycker Olivia, men hon säger att hon ändå brukar stå fast vid vad hon tycker. Hon menar att det är viktigt att få folk att tänka själva.

– Man kan aldrig få någon att tycka något annat än vad de själva tycker. De måste få komma på det själva.

Här är Olivias brev till Hallands Nyheter

"Under mina år i skolan har jag stött på ’’smårasism’’ lite här och var.

Allt ifrån att en (då skräckinjagande) fjärdeklassare slängde ur sig ’’neger’’ till mitt sjuåriga jag, till att folk klottrat ’’blatte’’ på mitt skåp i högstadiet.

Med tiden har jag märkt att ’’Blatte’’ verkar vara ett fullt accepterat och flitigt använt ord bland alla i min ålder, kanske allra mest bland de som har utländskt påbrå. ’’Neger’’ likaså. Så jag bryr mig faktiskt inte längre. Jag reagerar inte ens. (Dock finner jag det intressant att så få vet innebörden av ordet ’’Neger’’ vid femton års ålder och nio års utbildning.)

På en av Håstensskolans många toaletter var ett hakkors ditklottrat med blyertspenna.

Jag ser det, och det gör mig bara besviken. På vad? Typ allt. Skolan, världen, människorna. Och något mer som gör mig irriterad är vetskapen om att personen som ritade dit korset antagligen inte ens är nazist. Kanske inte ens vet dess innebörd, utan antagligen bara ville provocera. Det har jag stött på många gånger. Bland annat folk som egentligen inte är rasister, utan bara tycker det är kul att irritera mig när de ser att jag reagerar. ’’Lugna ner dig’’, har jag fått höra många gånger. ’’De driver bara med dig.’’

Jo, jag vet att de bara driver. Och det gör mig bara ännu surare. Att säga någonting som ’’men förintelsen var bra, för annars hade det blivit överskott av judar, och ingen vill ju ha judar’’ för att irritera en tjej i din klass som råkar bry sig? Tja, det säger ju mig någonting om din intelligensnivå.

Så vad gör jag? Jag sätter upp en lapp. Precis bredvid korset. Kanske ingen revolutionerande handling som ändrar allt, men det var det som kändes bäst för att någon skulle fatta.

De flesta skulle antagligen suckat åt mig. ’’Nu får hon väl ge sig. Vad gör det henne om det är ett hakkors på väggen? Gå inte på just den toaletten då, om det nu stör dig.’’

Men den här gången gav jag inte efter.

Inte som alla gånger jag hållit tyst när någon sagt ’’negerjävel’’ istället för att börja babbla om hur ordet ’’neger’’ uppkom, dess historiska innebörd eller slavhandeln under 1800-talet.

Jag gjorde det som jag tyckte var rätt istället för att ’’tagga ner’’ som andra skulle sagt åt mig. Att sätta upp en lapp var som sagt kanske ingen storslagen handling. Men det var något. Och att gå hem den där fredagen och veta att, jag har sagt ifrån, jag har inte bara ignorerat - Det var en lite bättre känsla. Och vad hade jag för mål egentligen med att skriva lappen? Att skapa debatt och uppståndelse? Nej. För att folk skulle reagera, när de såg en nazistisk symbol på skolans vägg. Det behövs. Vi möts av liknande grejer varje dag, jag själv reagerar knappt när någon har klottrat ett ’’Sieg Heil’’ på ett elskåp i centrum. Det har blivit så naturligt. Och det är det jag vill sätta stopp för.

På måndagen är lappen borta. Jag vet inte hur många som sett den eller vem som tog ner den. Kanske en städerska som trodde det var skräp. En lärare som tyckte den var onödig. Möjligtvis en elev som bara suckade åt mig och sen spolade ner den i toaletten. Oavsett så var den inte kvar. Och det stör mig lite. Inte för att jag vet att någon tystat mig eller för att inte tillräckligt många hann se den. Inte för att den inte väckte stor uppståndelse eller för att den inte hann väcka någon debatt. Utan vet ni varför?

Jo.

För att lappen är borta medan hakkorset fortfarande är kvar. Precis lika skarpt som i fredags."