Hyllad film finansierad av skurkstat

”Timbuktu” producerades med hjälp av pengar från Qatar

Filmen ”Timbuktu” producerades med hjälp av pengar från Qatar.
NYHETER

Jag lämnade min favoritbio Victoria, förförd av den på en gång svindlande vackra och ohyggligt våldsamma Timbuktu, en film om jihadistiskt våld, förtryck och plundring av kulturskatter.

Väl hemma väntade ett mejl, från Madaniya, en sajt som berättar om arabvärlden och som samarbetar med Skandinaviska institutet för människorätt.

René Naba, en lärd författare och journalist med decennier av erfarenheter från Mellanöstern, skrev om ”skamfläckarna” på filmen Timbuktu och det handlade inte om den ekonomiska exploateringen av skådespelare. Smutsen kommer från Qatar. Det landet har finansierat Timbuktus produktion.

Samma Qatar har samtidigt i åratal hällt pengar i den islamiska terrororganisationen Ansar Eddine, alltså det mördarband som i filmen låter stena folk till döds och skjuter prick på oersättliga kulturföremål.

Också franska försvarsdepartementet har bidragit till filmen – lämpligt för ett land som leder krigsföretaget Opération Serval i Mali.

Doha, som det mäktigaste filmfinansiärernas bolag heter, är diskreta. Företagsnamnet smygs in alldeles i slutet av eftertexten och då nästan oläsligt.

René Naba läser det finstilta; det märks i den avslöjande och grundliga bok han skrivit om Saudiarabien: Ett gyllene fängelse för den elit som härskar på USA:s villkor och för den befolkning som tvingas underkasta sig wahhabismens förtryck.

Saudiarabien är det enda familjeföretag som är representerat i FN och som med hjälp av sin diplomatiska immunitet och sina diplomatkurirer kan skicka flygplan runt om i världen för att sälja narkotika, bland annat på uppdrag av den colombianska knarkmaffian. Så sammanfattar Naba.

Han beskriver också de väldiga tiomila långa murar som Saudi­arabien låter bygga runt landet och dess förtryckta folk.

Och då tänker man: Herregud, miltals av murar, övervakningsapparater och vapen vilka investeringsobjekt för Ericsson, Skanska och alla andra storbolag, så mycket känsligare för aktiekursen och profiten än för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.”