Dagens namn: Gudrun, Rune
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Läs hela intervjun med H&M

H&M prisas för sina insatser för textilarbetarna – och säger sig ha utarbetat “förebildsfabriker” där arbetarna fått det bättre.

Men klädjätten vill inte säga var fabrikerna finns – och Aftonbladet får inte komma på besök.

– De måste få lugn och ro, säger H&M:s presschef Camilla Emilsson Falk.

Här är hela Aftonbladets intervju med H&M.

Anna Gedda, hållbarhetschef och affärshållbarhetsexperterna Maritha Lorenzon och Jonah Wigerhäll.   Anna Gedda, hållbarhetschef och affärshållbarhetsexperterna Maritha Lorenzon och Jonah Wigerhäll.

Under en månads tid har vi försökt få en intervju med H&M.

Till slut går företaget med på att träffas.

Klädjätten vill kalla intervjun för ett “samtal”. Tv-inspelning avböjs.

Fotografen från Aftonbladet får inte vara med i rummet under mötet.

Från H&M närvarar fyra personer: förutom hållbarhetschefen Anna Gedda, presschefen Camilla Emilsson Falk, och affärshållbarhetsexperterna Maritha Lorentzon och Jonah Wigerhäll.

Vi ber om att få inleda med att ställa frågor, men nekas. H&M-staben inleder med att ge en föreläsning om H&M:s hållbarhetsarbete, med en bildvisning på femtio minuter.

Här följer en sammanställning av det som därefter blir intervjun. Vi hinner inte ställa alla frågor vi har.

Hittills har H&M inte svarat på vilka fabriker det är man gjort förbättringar på.

Vi får nej när vi ställer frågan om vi får besöka någon av H&M:s fabriker i Kambodja.

Vi har under några veckor frågat om vi kan komma och besöka en fabrik i Kambodja. Kommer vi att få göra det?

– Där har vi ju sagt att vi avböjer besök därför att våra leverantörer helt enkelt inte vill ta emot, med kopplingen till Sweatshop-filmen, där man menar att det inte belyser hela bilden utan utelämnar väldigt viktig information, säger Camilla Emilsson Falk.

Är det inte bättre då att belysa hela bilden med att låta oss komma och besöka en fabrik?

– Vi kan ju inte bestämma över leverantörerna, utan det är ju deras val.

Så det finns ingen leverantör som vill ta emot oss?

– Dem vi har frågat avböjer med hänsyn till Sweatshop-filmen.

Ni har ingen säg där, ni kan inte påverka det?

– Det är de som måste få bestämma. Det är ju de som äger fabrikerna.

Det är ju ni som säger att det är så viktigt med transparens.

– Vi, tycker jag, är transparenta här i dag och tar emot er och berättar om hur vi jobbar. Men just när det gäller besök i fabrik måste vi fråga våra leverantörer.

Men om ni skulle säga: “Vi vill gärna låta en journalist komma och besöka er fabrik”..?

– Det har vi gjort. Vi har ju media i produktion då och då, men de har valt att avböja och då kan inte vi göra så mycket.

Ni har tre fabriker, som ni kallar för role model factories, där ni köper 100 procent av kapaciteten under fem år, för att utarbeta processer för rättvisa levnadslöner och bättre villkor för arbetarna. Men ni säger inte vilka de fabrikerna är. Varför?

– Vi har ju massa leverantörer som ingår i olika typer av program hos oss. Vi har ingen lista där vi skriver in exakt vilka leverantörer som är involverade i vad, som vi gör publikt, liksom. Självklart vet vi ju själva vilka de är, säger Anna Gedda.

– De här tre fabrikerna måste också få lugn och ro för att utarbeta den här metoden. Egentligen är det inte de tre som är intressanta, utan det intressanta är sedan när man testat metoden och ser hur den fungerar och sedan kan rulla ut den till fler leverantörer. Det ser vi verkligen fram emot till 2018, då vi kan berätta hur det här fungerat, säger Emilsson Falk.

Vore det inte logiskt att det skulle vara något ni är stolta över och vill visa upp?

– De här tre fabrikerna har ställt upp på att vara testfabriker. Vi visste inte om Fair wage-metoden skulle vara en bra metod eller inte. Vi kanske testar något annat, som olika miljömetoder, i de här fabrikerna. Någonstans hjälper de oss att ta beslut att adoptera en modell som har fungerat. Det kanske är något annat vi vill testa som vi kommer fram till att det inte är skalbart och inte passar i andra fabriker, säger Maritha Lorentzon.

– Jag tror man måste respektera att det inte är de här tre role model factories som står för den färdiga produkten. De hjälper oss snarare att hitta bra modeller att skala upp. Tyvärr har vi nog kanske själva bidragit till att ge role model factories för mycket fokus.

Löneutveckligen – har ni statistik som visar löneutvecklingen på de här fabrikerna under den här perioden.

– Vi samlar in jättemycket data.

Skulle vi kunna få den statistiken?

– Nej, vi gör inte den datan publik. Det är för litet underlag. Just nu håller vi på att implementera Fair wagemetoden i 68 fabriker i Bangladesh, Kambodja och Kina och i år blir det ytterligare 78 fabriker. Senast under 2018 ska den vara implementerad hos alla våra strategiska leverantörer, säger Lorentzon.

Ni säger att man behöver arbetsro. Är det så att arbetarna själva uttryckt att de inte vill att utomstående ska ha insyn i verksamheten?

– Nej, säger Lorenzon.

– Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att anledningen att vi satte upp de här role model factories var inte att vi skulle ha publika leverantörer som alla skulle åka och hälsa på, liksom. Utan det var för att testa metoder som vi inte själva vet om de fungerar. Vi ville testa och se om det är skalbart. Det var framför allt för vårt interna arbete det var viktigt, säger Anna Gedda.

– Vi är transparenta med att säga att vi vet inte om det här kommer att fungera. Vi testar det här för att se hur vi själva ska kunna jobba vidare med det här.

Där ni säger att ni inte kan hållas ansvariga för att det är flera andra uppköpare på samma fabrik – då vore det väldigt intressant att se de fabriker där ni själva har hundra procent av kapaciteten under fem år.

– Vi ser positiva resultat i hur metoden fungerar, det var därför vi valde att skala upp den. Men återigen. Det var på fabriker där vi hade kapaciteten under fem år vilket gör att de hade incitament att investera, lägga resurser och tid på det här. Nu lägger vi metoden på fler leverantörer som också har andra köpare, där vi inte har den typen av commitment. Det är en annan utmaning. Men det vi fick med oss från role model factories var att metoden var bra.

Ni säger att ni är transparenta. Jag har under några veckor nu frågat efter dokumentation från er om förbättringar ni har åstadkommit, som går att kontrollera för utomstående, men det har jag inte fått. Hur kommer det sig?

– Hur skulle du vilja kontrollera det utifrån, säger Anna Gedda.

Till exempel att få reda på en utveckling i en fabrik och kunna se – ja det stämmer, eller nej det stämmer inte.

– Som vi var inne på om Kambodja har vi sett en positiv utveckling i vår hållbarhetsprestation. I olika frågor vi tagit upp här, så vet vi att det har gått upp och den informationen får ju du här till exempel.

Ja ni vet det, men hur ska en granskare utifrån, jag som journalist eller exempelvis en organisation, kunna granska er om ni inte säger vilka fabriker det gäller, till exempel?

– Jag förstår inte riktigt din fråga, säger Lorenzon. Vi har haft önskemål och krav på oss att presentera vilka leverantörer vi jobbar med. Nu finns de där och är till och med graderade så ni vet vilka som är duktig.

Ni hävdar ju att ni gör en massa förbättringar, men jag som journalist har ingen möjlighet att se om det stämmer eftersom ni bara visar procentsatser.

– Men skulle du då vilja åka till en fabrik och göra en audit, undrar Gedda.

Jag skulle vilja ha möjlighet att ställa mig utanför en fabrik, där ni hävdar att ni gjort förbättringar, och fråga arbetarna där och se om det stämmer. Men det kan jag inte.

– Jag förstår vad du är ute efter, och det här är knepigt. Det är en utmaning för oss också. Det är vår ambition att bli mer transparenta av olika skäl – dels tror vi att det driver en förbättring, dels finns en uppenbar efterfrågan bland våra kunder, i civilsamhället och från politiskt håll. Det finns en extremt stark trend mot ökad transparens, och vi vill verkligen vara i framkant. Vi har tagit steg, men sen finns det utmaningar kvar. Vi är inte där ännu där vi kan dela auditrapporter (kontrollrapporter, reds anm). Jag tror att så småningom inom branschen så kommer det gå åt det hållet. Men branschen är inte där än, säger Jonah Wigerhäll.

Vill inte ni driva den utvecklingen?

– Jo, men även om vi skulle dela en auditrapport nu, så återstår utmaningen för dig som journalist att kunna gå till en fabrik och komma in och inspektera. Responsen från en snittfabriksägare skulle vara “Vem är du?”. Men vi tar ju media till fabriker på besök.

Men inte i vårt fall.

– Nej, som jag sa, på grund av den här filmen Sweat Shop, säger Emilsson Falk.

Men ni skulle ju kunna låta mig komma in på en fabrik om ni ville.

– Vi har frågat, och de har valt att avböja, säger Emilsson Falk.

– Jag har nämnt Sustainable Apparel Coalition och Higg-index. Tanken där är att skapa en branschstandard för hur man på ett enhetligt sätt redovisar utvärdering av fabriker genom att använda Higg-index och att man delar den för att undvika att H&M gör en på måndagen, GAP en på tisdagen och Levis en på onsdagen. Samtidigt är tanken att vi ska vara transparenta mot en kund och kunna säga “Den här varan är producerad på det här sättet” ur ett socialt- och miljöperspektiv.

Vi tycker att vi ändå är så transparenta som det går, med tanke med att vi ändå har en publik leverantörslista, vi har gått ner till att redovisa garn- och tygleverantörer vilket andra inte har, och vi tycker att vi redovisar resultaten från våra audits. Har du några exempel på några andra som är bättre än det här? säger Gedda.

Jag bara efterfrågar nånting från er som jag, som utomstående journalist, kan kontrollera att det stämmer. Att ni har gjort de förbättringar ni säger att ni har gjort. Med materialet ni har gett mig och med det som finns på hemsidan, så är det omöjligt.

Detsamma säger flera organisationer vi pratat med.

– I granskningen är det egentligen att du vill kunna följa en leverantörs historia, auditresultat och så vidare, säger Lorentzon,

Ja.

– Det finns problem med det. Våra leverantörer är transparenta mot oss eftersom de litar på oss och de upplever att vi är transparenta mot dem. Skulle vi göra deras material publikt så tror jag att vi skulle förlora deras förtroende. Så det är en bit kvar att gå. Vad vi skulle önska vore väl att våra leverantörer själva var transparenta, säger Lorentzon.

 

Finns det några exempel på leverantörer som ni avslutat kontrakt med på grund att de inte uppfyllt era krav på arbetares löner eller villkor?

– Förhoppningsvis går det inte så långt. Vi expanderar oftast med existerande leverantörer. Vi har en ganska lång process och många mekanismer för att få bort leverantörer som inte uppfyller våra krav, säger Jonah Wigerhäll.

– Det händer absolut att vi avslutar samarbeten.

– Det är inte så att vi är felfria eller att våra leverantörer är felfria. Det viktiga är att vi har ett sätt att jobba som gör att vi upptäcker saker och ting när det dyker upp, att vi jobbar med sådana leverantörer som är så pass bra att de åtgärdar det, men om de inte gör det - att vi har tydliga metoder för hur vi fasar ut dem, säger Anna Gedda.

Jag är jätteintresserad av att få såna exempel

– Det kan vi titta vidare på, säger Gedda.

Enligt organisationer vi varit i kontakt med finns i princip ingen som tjänar över den lagstadgade minimilönen i grundlön bland era leverantörer.

Är 140 dollar en rimlig levnadslön, anser ni?

– Jag tror inte det är upp till oss att säga det. Vårt ansvar och fokus ligger på att göra det möjligt för arbetstagarna tillsammans med arbetsgivarna att förhandla fram en lön som är rimlig, som funkar. Det är där vi lägger vårt krut, säger Gedda.

Enligt organisationen Asian Floor Wage Aliance ligger en rimlig levnadslön i Kambodja på 415 dollar. Vad säger ni om skillnaden?

– Genomsnittslönen ligger över minimilönen hos våra leverantörer. När vi tog fram vår lönestrategi pratade vi med fack, människorättsorganisationer, ILO och så vidare. Den stora frågan var: ska vi som företag gå ut och säga vad vi tycker är en rimlig minimilön? Alla har kommit tillbaka till oss och sagt att det här är upp till respektive land och till respektive arbetstagarorganisation. Vi har svårt härifrån att ta ställning till om 140 dollar är nog eller inte.

– Det viktigaste för oss är att processen hur man tar fram en minimilön går rätt till, det vill säga att arbetsgivarna och arbetstagarna har lika mycket att säga till om, så att man hamnar på en lön som känns rimlig, säger Gedda.

– Vi vill att arbetarna ska kunna leva på sina löner, och är det så att det kommer att behövas lönehöjningar så kommer vi att stå bakom det också. Vi vill ju samma sak här.

Endast en av tre fabriker i Kambodja klarar H&M:s egna krav när det gäller kommunikation mellan arbetare och fabriksledning. Det har legat stilla sedan 2012, enligt H&M:s egen rapport.

– Vårt arbete när det gäller att stärka kommunikation startade runt 2014 men vi är säkra på att vi kommer att se påverkan, säger Wigerhäll.

I projektet ni har med IF Metall och Sida vill ni utbilda arbetare i att bli bättre på att förhandla sina löner. Har arbetarna möjlighet att förhandla om sina löner.

– Om man har kollektivavtal.

Hur många har det?

– Det får vi återkomma till, säger Gedda.

Vi har pratat med en anställd hos en av era platinumfabriker, Eastex Garment. Hon har inte märkt av några av era projekt. Hon säger att det blivit hårdare och hårdare den senaste tiden, att de får mindre vatten och dricka för att de inte ska gå på toa så ofta, och att fyra-fem arbetare svimmar varje månad där.

Hon säger att det kommer kontrollanter, uppköpare, varje månad som lovar att de kämpar för bättre villkor för arbetarna, men att inget händer.

– Den här typen av information tar vi jätteallvarligt på och det är därför vi har ett nära samarbete med organisationer i Kambodja som kan ge oss den typen av information.

– Vi jobbar med många olika leverantörer och de kan ibland göra misstag. Då försöker vi åtgärda de problemen.

Hon säger att hon inte kan förhandla om sin lön. Vad säger ni om det?

– Då har de antagligen inget kollektivavtal, säger Lorentzon.

Vad ska hon göra för att få upp sin lön?

– Jag antar att de har facklig representation på fabriken, för det har de på de flesta. Jag skulle, om jag var hon, ifrågasätta hur hon är representerad på fabriken. Vad gör de fackliga representanterna för henne?

Hon säger att den fackliga organisation som finns i fabriken styrs av ledningen.

– Så kallade “gula fackföreningar”, säger Lorentzon. Det vet vi att det förekommer

Vad ska hon göra?

– Jag antar att man som arbetstagare måste försöka få in en annan fackförening på fabriken som kan representera henne.

Hon har, trots att hon jobbat tre år, sexmånaderskontrakt löpande hela tiden. Så hon vågar inte ställa krav.

Ni säger att ingen ska jobba längre än två år på korttidskontrakt. Hur kommer det sig att folk ändå jobbar längre än så?

– Det är ett jätteproblem, och vi ser det också som ett problem för oss. Jag skulle också vara orolig på en förhandling om jag var anställd på ett kontrakt som riskerade att inte förnyas om några månader.

Vad gör ni när ni ser detta hos en platinumleverantör?

– Det här rör i stort sett alla leverantörer i Kambodja. Det är ett branschproblem, säger Wigerhäll.

Men om ni skulle säga: vi vill inte köpa från er fabrik om det ser ut så här? Ni är ju största uppköparen i landet.

– Det här rör hela branschen, det är inte ett problem vi bara ser hos oss. Vi gör en tolkning att detta är olagligt, och ett problem som vi vill fasa ut.

H&M uppger att arbetarna vill ha kvar korttidskontrakt, för att man får en bonus på 5 procent varje gång det löper ut.

Kan inte ni som största uppköpare säga att vi bryter kontrakten om ni inte följer lagen, och vi vill se att arbetarna får behålla sin lön, att ni bakar in de här 5 procenten?

– Vi ser inte att det är ett hållbart sätt. Vi vill förankra det här med framför allt arbetstagarna.

Tror ni inte arbetstagarna skulle vilja gå med på det, att få längre arbetskontrakt och bibehållen lön?

– Vi är övertygade om att det ligger i deras intresse, absolut.

Varför gör ni inte det?

– För att det finns ett motstånd från fackföreningarnas sida. Arbetstagarna vill inte ha långtidskontrakt, de ser inte fördelarna med det. Tillsammans med NGO:s ser vi ett enormt behov av att introducera det här på et sätt så att arbetarna känner: Jag förstår varför det här händer, säger Lorentzon. Säger man bara från ena dagen till den andra kommer det skapa enorma konflikter som kommer resultera i strejker och oroligheter.

Varför kunde vi inte få filma er med tv?

– För att vi avböjer tv, men vi erbjuder en skriftlig intervju.

Varför?

– För att vi avböjer i dagsläget. Vi får återkomma till det senare.

H&M

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet