Mia, 45, blev dubbelt amputerad – förlorar hela sin ersättning

1 av 4 | Foto: Privat
”Jag undrar hur vi ska överleva” säger Mia om det indragna bidraget.
NYHETER

Mia Ekdahl har tvingats amputera båda sina ben. Hon behöver nu hjälp med nästan allt i vardagen – gå på toa, ta sig runt i lägenheten och ta hand om sin son med epilepsi. Hittills har hennes make kunnat hjälpa henne tack vare ett anhörigbidrag.

Men så i måndags kom beskedet – hela bidraget dras in.

– Jag vet inte vad vi ska göra. Vi har ingen lösning, säger Mia Ekdahl.

Allting började för fjorton år sedan. Då fick Mia Ekdahl, 45, en stor propp i magen men blev hemskickad från sjukhuset gång på gång. Tills hon slutligen remitterades rätt och det upptäcktes att hon har en obotlig kärlsjukdom som gett henne 22 blodproppar i högra benet. Man satte in akuta åtgärder för att rädda benet men till slut bestämdes att det skulle amputeras.

– Jag låg på sjukhus i över ett år med stora smärtor. Sedan placerades jag på ett korttidsboende tillsammans med gamla och dementa. Under tiden förlorade vi vår lägenhet men ingen på kommunen ville hjälpa oss att hitta en ny. Först när jag skrev ett långt brev till högsta omsorgschefen i Kristinanstad fick vi tag i ett boende, säger Mia Ekdahl.

Bara ett år senare tvingas hon amputera även vänster ben.

Sedan har bakslagen avlöst varandra. Mia låg inlagd på sjukhus över jul och nyår och bara dagar innan hon blev utskriven tvingades hennes dotter åka in akut och födde ett barn i vecka 24.

– Lilla Michelle. Hon vägde bara 450 gram. Det var en sådan enorm oro hela tiden och jag var nedsatt både psykiskt och fysiskt. Och precis när jag hämtat mig kom det här om anhörigbidraget.

Hela bidraget dras in

Hittills har Mias man Kent kunnat vara hemma och hjälpa henne i vardagen tack vare att de fått ett anhörigbidrag på 4 000 kronor i månaden.

För det är mycket Mia behöver hjälp med: hon behöver hjälp att gå på toaletten 8-9 gånger om dagen, hon kan inte ta sig runt själv eller laga mat. Dessutom har sonen epilepsi och adhd, så även han behöver stöd i vardagen.

– Även om min man började jobba så skulle det inte gå att ha hemtjänst. Varje larm jag skulle trycka för hjälp att gå på toa kostar 405 kronor. Och sedan är det 200 kronor i timmen för alla andra besök. Det skulle bli plus minus noll på Kents lön.

I besklutet, som kom i måndags, stod att Kristianstads kommun kommer att dra in anhörigbidrag för alla under 65 år – och halvera det för alla över 65. För Mia betyder det att familjen kommer att behöva leva på hennes sjukpenning på 11 000 kronor. Sedan hyran är betald blir det 3 000 kronor kvar.

– Oavsett vilken inkomst man har är det kännbart om 4 000 kronor plötsligt försvinner. Jag undrar hur vi ska överleva.

”Vet inte vad vi ska göra”

Samtidigt håller vårdbidraget de får för att ta hand om sin son på att gå ut – och Mia tror inte att det kommer att förnyas eftersom kraven är så höga. Då försvinner ytterligare 2 000 kronor. Hon har tidigare ansökt om personlig assistent men fått avslag eftersom hennes problem "inte ansågs varaktiga". Mia har nu lagt allt sitt hopp på en ny ansökan.

– Det är den enda räddningen. Då har vi chans att klara oss. Annars vet jag inte vad vi ska göra, vi har ingen lösning.

Kommunen: ”Får de insatser man behöver”

Anledningen till att Kristianstad dragit in alla anhörigbidrag är att kommunen gått nästan 50 miljoner back. Marianne Eriksson, S, är ordförande i omsorgsnämnden.

– På grund av detta har vi behövt se över alla våra verksamheter och anhörigbidraget är en frivillig insats från kommunens sida. Så vi har varit tvungna att se över regelverket för bidraget och det innebär att ett antal personer under 65 år, och några över, kommer att tappa det. Det innebär dock inte att man inte får de insatser man behöver, i stället kan man exempelvis ansöka om hemtjänst, säger Marianne Eriksson.

Mias inlägg har delats 15 000 gånger

Mia har skrivit ett Facebookinlägg om sin situation som i skrivande stund delats nästan 15 000 gånger. Hon är helt överväldigad av responsen.

– Det är helt fantastiskt att människor man inte känner faktiskt engagerar sig så. Men jag tycker att det är ett oerhört orättvist beslut att dra in bidraget och det här visar väl att människor där ute håller med mig.

ARTIKELN HANDLAR OM