Vilken berättare hon är, Malou von Sivers

Foto: STEFAN MATTSSON
Malou von Sivers, en av årets sommarpratare i "Sommar i P1".
NYHETER

Hon fick stryk om hon ställde skorna fel – eller inte hängde jackan rätt.

Hon fick stryk om hon klev på det nykrattade gruset.

I sitt Sommar berättar Malou von Sivers om sin egen uppväxt – en historia om hemligheter, djup skam och stor kärlek.

Malou von Sivers vore inte Malou von Sivers om hon inte levererar en historia som verkligen berör, på djupet.

Det är inte en historia i svartvitt, det är en historia med många bottnar och nyanser.

Och vilken berättare hon är, Malou von Sivers.

Hennes röst och hennes egen, djupt personliga historia trollbinder – och varje låt är vald med stor omsorg och blir en del av berättelsen.
Hon börjar vid sin fars dödsbädd.

När han är sövd av morfin kan han inte längre hindra henne från att besöka honom.

På flera år har de inte haft kontakt – han har inte velat.

Och så har det varit hela livet.

Förgäves sträckte hon redan som barn ut sina händer – och blev avvisad.

Vid sin fars dödsbädd söker Malou von Sivers svar på frågan varför det blev som det blev, varför hennes far gjorde som han gjorde.

Varför han luggade och slog, när skorna inte stod på rad eller en gaffel tappades på golvet.

Utåt sett var de en mönsterfamilj, deras hem en idyll och trädgården ett prunkande utflyktsmål, men innanför de stängda dörrarna var verkligheten en annan.

– Jag minns aldrig att någon ingrep. Visste ingen vad som pågick?, undrar Malou von Sivers i dag.

Det blir ett djupt sår i henne, ett sår hon har burit med sig hela livet, men som också har gjort henne till den hon är i dag.

Ändå är det inte med bitterhet och ilska hon berättar om sin far – utan med en kärlek så stor att den gör ont.

För svaret finns i hennes pappas egen historia.

En historia om rädsla – och skuld och skam.

En historia om en mamma som dog i barnsäng när han föddes – och ett liv i evigt utanförskap.

En historia och ett sår som hans dotter ärvde och som har präglat hennes liv, på gott och ont.

Som gjorde henne till den hon är i dag.

Som gjort henne sårbar – och stark.

Tack, Malou.

ARTIKELN HANDLAR OM