Se på kartan – vi har en lång väg kvar att gå

Andreas Hansson: Kartan här får blodet att isas

NYHETER

Kartan bredvid får i all sin enkelhet blodet att isa sig.

Har vi inte kommit längre 2016?

Andreas Hansson.

Nej, tvärtom har många länder backat kring sina rättigheter för hbtq-personer. I många länder är det ännu straffbart att bli kär i personer av samma kön, en så banal men viktig ­rättighet som äktenskap är möjligt endast för straighta personer i alldeles för många länder. Människor diskrimineras av hyres­värdar, sjukhus, arbets­givare och riskerar att slås blodiga när de rör sig på stan.

Bland skurkstaterna finns klassiska ­homohatare som Jamaica och Uganda. Den polska ­regimen har gjort livet ­rejält mycket värre för en stor del av befolkningen bara det ­senaste året.

I tryggare ­länder tvingas jag som homosexuell kalkylera mycket mer än mina straighta vänner före en resa.

Men även Sverige blir hårdare. I organisationen ILGA-Europas årliga rankning över sexuella minoriteters rättig­heter rasade vi i år från plats fyra till tolv. RFSL pekar på en ­hårdare asyl- och flykting­politik där vi knuffar ut ­hbtq-personer som tidigare fått asyl och som riskerar döden i sitt hemland.

Behövs pride, frågar svenskar varje år. Svaret är konstant ja.

Mycket blir bättre, men vi hbtq-personer måste ständigt kriga för våra rättigheter. Stockholm Pride är ett vattenhål både för svenskar som inte vågar ­leva öppet i sin hemstad och för utländska besökare som går prideparad med ­livet som insats i sina ­hemländer. Under några dagar kan de kyssa sin partner öppet utan att riskera så mycket mer än blickar så länge de håller sig till Stockholms större ­gator, i dagsljus.

I Sverige anmäls varje år över 600 hatbrott med ­anledning av sexuell läggning.

I januari dömdes en 17-årig kille vid Göteborgs tingsrätt för mord på en 54-årig homosexuell man. Trots att han själv filmat när han skriker homofobiska skällsord över liket gick det inte att styrka hatbrott.

I juni brändes en omsorgsfullt regnbågsmålad parkbänk i Rissne, ”Pride är inget för Rissne! Era horbögar” stod klottrat på väggen bredvid. När bänken målades om brändes den på nytt.

Vi har kommit långt, men är långt ifrån ­klara.