Cazandra, 19, var dagar från att dö

1 av 3 | Foto: Privat
Cazandra blev sjuk i aneroxi i början på gymnasiet.
NYHETER

För några år sedan blev nu 19-åriga Cazandra Zetterberg sjuk i anorexi.

Men det var först när hon hamnade på sjukhus och fick höra att hon hade två dagar kvar att leva, som hon förstod allvaret, skriver SVT Öst

– En sjuksköterska sa till mig att om jag inte får i mig näring så vet hon inte om jag kommer att överleva, säger Cazandra till Aftonbladet.

Cazandra Zetterberg skulle bara gå ned några kilo. Hon hade precis börjat gymnasiet hemma i Norrköping, men tyckte inte riktigt hon dög och började tappa vikt.

– Det var bara en grej jag ville testa, säger hon.

Men vikten blev snabbt en fixering. När Cazandra nådde en vikt så satte hon genast upp nya mål och målvikten blev mindre och mindre.

– Jag blev jätteglad när jag lyckades. Det var en bekräftelse på att jag kunde.

Plötsligt kretsade hennes liv kring att räkna kalorier och att väga sig, det blev ett beroende.

– Jag förstod inte att jag var sjuk. Man ljuger både för sig själv och sin omgivning. När mamma började bli misstänksam, nekade jag.

”Frågade hur jag mådde”

Men en morgon kom vändningen. Klockan 07.30 den 5 september 2013 fick Cazandra ett meddelande på Facebook. En klasskompis frågade hur hon mådde.

– Jag tänkte att det var en vanlig fråga och svarade att jag mådde bra. Men då skrev personen att den lagt märkte till att jag äter väldigt lite.

Cazandra fick ångest. Nu hade någon kommit på henne – och hon undrade hur det skulle sluta. Det var då hon bestämde sig för att berätta för sin mamma.

– Jag sa att jag trodde att jag lider av en ätstörning, att jag hade anorexi.

Hela familjen försökte sedan hjälpa Cazandra att bli frisk. Men hon fortsatte tappa vikt. Till slut vägde hon bara 37 kilo och kroppstemperaturen låg på 34 grader.

Den fredagen körde mamman henne till akuten. Där fick hon veta att hon hade två dagar kvar att leva – att det nästan bara var hennes hjärta som slog.

– En sjuksköterska sa till mig att om jag inte får i mig någon näring så vet hon inte om jag kommer att överleva.

”När man bestämt sig går det”

Det blev en väckarklocka för Cazandra som innan tänkt att hellre dör hon än äter.

–För mig blev det så märkligt, att det kanske kunde gå så långt.

Hon blev tvångsinlagd, och först efter tre månader blev hon utskriven, på sin systers födelsedag.

– Hon sa att det var den bästa födelsedagspresenten hon kunde få.

Sen började det riktiga jobbet: att klara sig i vardagen utan människor som jobbar för att se efter henne.

– Det har varit ett steg bak och ett steg fram hela tiden. Men när man väl har bestämt sig så går det, även om det blir bakslag.

I dag är Cazandra frisk, i alla fall för stunden, menar hon.

– Jag vet inte om man kan säga att man blir helt frisk. Det kan triggas igång i framtiden, man är som en nykter alkoholist. Jag har dock lärt mig att sortera bort tankarna innan de går till handling, jag känner att jag kan leva normalt.

”Kan drabba vem som helst”

Cazandra har ett Instagramkonto där hon delar med sig av sin resa. För henne har det varit ett sätt att använda det dåliga till att göra något bra och hjälpa andra. Något som hon även vill syssla med i framtiden. Det är flera som hör av sig till Cazandra med frågor och ber om råd.

– Det var något jag saknade under min tid som sjuk, att ha någon som gått igenom samma sak. Någon som kan sätta sig in i hur det verkligen är.

Hennes råd till den har en ätstörning är att ta hjälp av andra, för det är svårt att klara sig själv. Och som anhörig ska man göra som hennes klasskompis gjorde, man ska våga fråga.

– Det är mycket tack vare det som jag bad om hjälp. Många är rädda för att fråga, men jag tycker man ska göra det om man märker något.

Hon vill dock poängtera att en ätstörning inte alltid syns på utsidan.

– Det kan drabba vem som helst, allt sitter i huvudet.

ARTIKELN HANDLAR OM