Stor manifestation till minne av offren i Trollhättan-attacken

1 av 6
NYHETER

TROLLHÄTTAN. Exakt ett år har gått, men långtifrån alla sår har läkt.

Under lördagen samlades omkring tusen människor för att sörja de som föll offer för den fruktansvärda skolattacken i Trollhättan - och för att bana väg för en ljus framtid.

– Trots allt är glädjen tillbaka. Skratten tillbaka. Vi har rest oss, säger skolans rektor Djeno Mehic.

– Även i den mörkaste höstnatten finns det ljus.

Djeno Mahic, rektor på skolan Kronan i Trollhättan, kliver upp på scenen.

Hans röst är stark. Hans budskap tydligt.

– Även i den mörkaste höstnatten finns det hopp.

Nedanför honom har omkring tusen människor samlats för att minnas, för att sörja och för att blicka framåt.

Exakt ett år har passerat sedan det ofattbara, det ogreppbara, hände framför deras fötter. På exakt den plats där de nu står.

Den 22 oktober 2015 klev en maskerad Anton Lundin Pettersson in på skolan Kronan med ett svärd i händerna.

Tre människor dog i attacken. Ofantligt många fler fick sår som kommer ta tid att läka.

– Men vi ska förändra samhället. Samhället ska inte förändra oss, sa Djeno Mahic och blickade ut över folkhavet.

Över all den kärlek som hade samlats på en och samma plats.

■ ■ ■

Årsdagens manifestation började med ett fackeltåg som, tillsammans med de tända ljusen utanför skolans entré, lyste upp oktobermörkret.

Den fortsatte med flera känslosamma tal från scenen. Bland annat från utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) som vände tillbaka till den där dagen för exakt ett år sedan.

– Det som hände här är det värsta som har hänt på en svensk skola, konstaterade han samtidigt som människor höll om varandra allt hårdare i publiken. Hjälptes åt att torka de tårar som föll.

– Det här var en attack mot alla skolor. Mot oss alla. Och vi står tillsammans med er i er sorg.

Upp på scenen klev också Markus Amso, brorson till läraren Nazir Amso. En av de som förlorade livet i den fasansfulla attacken.

Hans röst var fylld med sorg. Tårarna var svåra att hålla tillbaka.

– Det känns fortfarande som en mardröm jag bara vill vakna upp ur.

Han tystnade.

– Man brukar säga att tiden läker alla sår, men det som hände här på Kronan har skapat sår som inte kan läkas.

■ ■ ■

Även mamman till Lavin Eskander, han som offrade sitt liv för att rädda andras den där hemska dagen, ställde sig på scenen.

Hennes röst var lika fylld med sorg.

– Jag har drömt om Lavin. Han sa: "Res dig upp mamma. Var stolt över mig. Jag mår bra och är nöjd med mitt val". Sedan sa han till alla: "Det finns för mycket hat. Älska i stället".

När allt var slut gick alla hem till sitt.

På måndag är det vardag igen. På måndag är det skoldag igen.

Minnet från det som hände för ett år sedan kommer dock aldrig suddas ut.

Linus Petersson

ARTIKELN HANDLAR OM