”De var så underbara människor”

1 av 10
NYHETER

Imatra. Allt är tyst och stilla.

Flera har samlats utanför restaurangen Vuoksenvahti för att tända ljus och sörja offren efter skjutningen. Och de allra flesta ställer sig frågan: Hur kunde det hända här?

– Jag är i chock. Det finns inga ord, säger en kvinna vid minnesplatsen.

En kvinna böjer sig ner för att lämna ett brinnande ljust utanför restaurangen. Där ligger ett hav av ljus som invånarna har lämnat för att minnas. Minnas den 3 december 2016 – datumet då tre kvinnor sköts till döds av en okänd gärningsman i deras annars trygga stad.

– De var så underbara människor och jag kunde inte föreställa mig att det skulle hända dem, säger en kvinna som besöker platsen.

– Och i en sådan här liten stad, fortsätter en man som omfamnar henne.

Tomma gator

Hon är en gammal journalistkollega till två av kvinnorna som dog och hon beskriver dem som ”fantastiska och glada människor”.

Och att hon inte förstår hur det kunde hända just dem.

– Om jag inte hade varit i Helsingfors hade jag lika gärna kunnat vara med dem, säger kvinnan som vill vara anonym.

Några meter bort, bakom alla andra, står en man och gråter tyst. Han kände också en av kvinnorna berättar han innan han ber om ursäkt och går därifrån.

Förutom de som samlats kring minnesplatsen är det så gott som ingen ute. Gatorna ekar tomma i den pudervita lilla staden.

– Man förstår inte att det här har hänt här, säger 19-åriga Ira som gått till platsen för att tända ett ljus.

”Chock för alla”

Hon kände inte offren, men hon visste vilka de var.

– Det är så tragiskt och ledsamt. Jag kan inte föreställa mig att det här har hänt… det finns ingenting att säga.

Ungefär 28 000 personer bor i Imatra som ligger några få kilometer från den ryska gränsen. En krisgrupp har upprättats dit anhöriga och vittnen kan höra av sig för att få hjälp och stöd. Dessutom har det under kvällen hållits en sorgeandakt i kyrkan.

Många besökte sorgeandakten för att hålls en gemensam tyst minut för kvinnorna och för att stötta varandra.

– Det är en chock för alla som har hänt här. Många vågar inte gå ut längre och håller sig inne, det är så ledsamt och fruktansvärt, säger 21-årige studenten Jere Kiiski.

ARTIKELN HANDLAR OM