”Det finns inget Gaddafi kan göra mot mig”

NYHETER

BENGHAZI Som ung hade Idris M. Tayeb svårt att stanna mer än en dag på ett och samma ställe.

1978 greps han av Gaddafis säkerhetsstyrkor och dömdes till tio år i fängelse.

– Som längst fick jag sitta 177 dagar i isoleringscell, berättar han.

Foto: JERKER IVARSSON
Idris M. Tayeb greps av Gaddafis säkerhetsstyrkor.

Den 26 december 1978 slog säkerhetspolisen till mot en poesiuppläsning i Benghazi. Idris M. Tayeb var redan då som 26-åring en känd journalist och författare. Han var en av dem som fördes bort anklagad för att leda Libyens förbjudna kommunistiska rörelse.

Åklagarens främsta bevis i rättegången var ett foto som visade att Idris M. Tayeb hade en likadan käpp som Lenin. Domstolen övervägde att döma honom till döden.

Den unge författaren hade själv bevittnat offentliga hängningar i sin hemstad. Fångarna brukade få en ögonbindel eller huva över ansiktet.

– Jag tänkte att jag ville dö med öppna ögon. Jag ville se själva slutet.

Domstolen ändrade sig i sista stund. Idris M. Tayebs straff blev livstids fängelse.

– Min advokat fick fyra års fängelse för att ha försvarat mig, berättar han.

Det finns oändligt många sätt att beskriva tio år som stjäls från en persons liv.

Idris M. Tayeb säger så här:

– Jag var på den enda platsen i Libyen där det rådde demokrati. I fängelset kunde jag säga vad jag ville om Gaddafi eftersom jag inte var rädd att dö.

Han berättar om tortyren. Hur vakterna slog sönder fångarnas fötter tills de inte längre kunde stå.

– I fängelset är du beredd på att bli misshandlad, du hinner spänna kroppen när du vet att slagen kommer. Det är svårt att förklara, men man vänjer sig.

Som mest satt han 177 dagar i isoleringscell. Ett halvår mellan samma fyra väggar.

Hur överlever man det utan att bli en galen person?

– På nätterna pratade jag med de andra fångarna genom väggen. Vi skrev musik och poesi som vi läste och sjöng för varandra.

Flera av dikterna Tayed Lamin skrev i cellen finns i dag i samlingar som är översatta till engelska, tyska och franska.

1988 beslutade Gaddafi plötsligt att frige ett stort antal politiska fångar. En av dem var Tayeb Lamin.

– Sedan dess har jag flera gånger bjudits in till diktatorns palats. Vi sitter på varsin plaststol och pratar.

Tayeb Lamin berättar att har aldrig frågat varför han blev kastad i fängelse. Gaddafi själv har däremot fört ämnet på tal flera gånger.

– Han har frågat mig varför jag tvingade honom att fängsla mig. Det är en galen man.

Varför tror du att han vill försöka sluta fred med dig?

– Han vet att jag inte är rädd för honom och att jag alltid säger vad jag vill. Det finns inget han kan göra mot mig längre.

FAKTA

Utdrag ur Idris M. Tayebs dikt Flying towards the coast, skriven från isoleringscellen i fängelset.

Tenacious, I am.

And on my founge blooms a joyful song,

Those surprised eyes of Mariam are staring at me from afar.

Newborn day.

Because shutting me in depth of a metal cell inflames my blood

With the fountain of a winged, vast nostalgia.

My passion is like the coloured wings of butterfllies in the wideness of space

So, I enter in her universe,

Happy

Full of shining words,

Then I descend in her little hand,

Sitting, holding tight to its lines, its hills.

And to tortuosity of narrow passages in her hand palm,

As relaxing as the face of earth in the forest.