Även tragedier kan vara mord

”En stor chock” Blomhögen växer utanför den villa i Malmö där en 48-årig man knivhögg sin sambo och sjuårige son till döds i torsdags. ”Allt är bara en stor chock för oss”, berättar en släkting.
NYHETER

Återigen har en kvinna dödats av sin sambo i deras gemensamma hem. Innan han tog sitt liv dödade han också deras son som skulle fylla åtta år om en vecka.

Återigen talar polisen om ”familjedrama” och ”utvidgat självmord”.

Men pojken och mamman råkade inte ut för en olycka i villaidyllen i Husie i torsdags eftermiddag. De mördades.

För snart ett år sedan publicerade vi ett unikt dokument om alla kvinnor som dödats av sina män eller ex-män under 2000-talet i Sverige.

Var femte tar sitt liv

Då var de 153. Sedan dess har siffran stigit för varje månad.

Av de 152 männen i vår granskning tog 30 sitt liv efter att de mördat kvinnan. De fallen ses sällan som ”riktiga mord”.

Det som polisen väljer att kalla ”familjetragedier” är i själva verket mycket vanligare än de flesta av oss känner till. Nästan var femte man som dödar sin maka, sambo eller sitt ex tar sitt liv.

Tre tidigare fall

Motivet är vanligtvis att hon bestämt sig för att lämna honom. Över hälften av männen som tog sina liv i vår undersökning hade sagt att de var deprimerade eller trötta på livet.

Kvinnomorden som följs av självmord är inte ovanliga. Men att männen dessutom dödar sina barn är mycket ovanligt. Under 2000-talet finns bara tre tidigare fall:

Skoghall, januari 2000. Efter ett 20-årigt äktenskap hade hon bestämt sig för att skiljas. Hon hade precis flyttat till en egen lägenhet. Han sköt henne och deras två söner, 10 och 13, och familjens hund med ett jaktgevär. Sedan tog han sitt liv.

Lidingö, juni 2002. Familjen skulle precis flytta. Den 31-åriga mamman var höggravid med deras andra barn. Han knivdödade den tvååriga flickan och mamman, ringde polisen och hoppade sedan från balkongen.

Rågsved, juli 2009. Hon hade bestämt sig för att skiljas, men han fick bo kvar tills vidare. Hennes vänner har senare berättat att han slagit henne. Han dödade sin 27-åriga fru och deras ettårige son. Samma eftermiddag hoppade han framför ett pendeltåg.

Smärtsamma frågor

I samtliga fall talades det om ofattbara ”familjetragedier”. Något privat som inte rör utomstående.

En välvillig tolkning är att polisen tycker att det här är så fruktansvärt tragiskt och sorgligt att de värjer sig för att kalla det för mord.

Den här gången finns ett överlevande barn. För hennes skull utgår vi från att polis och åklagare utreder brotten mot hennes närmast anhöriga ordentligt. Att de försöker svara på smärtsamma frågor som: Varför? Kunde deras liv ha räddats? Vad visste vänner, arbetskamrater och framför allt psykvården?