Rockgubbarnas fina gest – till dödssjuka barn

avJonas Sylvén Möller

GODA NYHETER

Höftkulor och löständer byts mot dansbanor och Puch-mopeder.

När Rock Lellez masserar pensionärernas trumhinnor med bekanta toner hamnar de i en annan tid.

– Alla pengar som kommer in skänker vi till Barncancerfonden, säger Peter Håkansson.

Inne i en lokal på Södermalm i Stockholm sitter ett 60-tal personer ur Grafikernas pensionärsförening vid tre uppställda långbord. De dricker kaffe ur blå plastkoppar och äter fralla med ost, tomat och sallad.

Plötsligt kommer fyra, något till åren komna, herrar in genom dörrkarmen. Sorlet tystnar. En av dem fattar tag i den uppställda mikrofonen.

Han säger: ”Vi är vana vid stående ovationer när vi gör entré. Nu kommer vi att gå ut härifrån och komma tillbaka.”

Herrarna lämnar rummet. Grafikernas pensionärsförening förstår vad som förväntas av dem. De ställer sig upp, några med hjälp av käppar och rullatorer, och klappar händerna så högt de kan.

Herrkvartetten kommer tillbaka in i lokalen och tar emot hyllningarna som beställts. De tar plats vid sina instrument bakom en ljusslinga och presenterar sig som ”Rock Lellez Gubbrockband.”

Foto: Jonas Sylvén-Möller
Rock Lellez skänker alla pengar till Barncancerfonden.

Bandet inleder med att spela Owe Thörnqvist monsterhit ”Dagny” från 1958.

– Det här är musik för vår ålder. Man får lust att dansa, säger Roger Lund, som är mångårig medlem i föreningen.

Pengar till Barncancerfonden

Rock Lellez bildades för fem år sedan. Bandet utgörs av Sven Lundstedt, Lennart Roos, Peter Håkansson och Bruno Günther. Mestadels spelar kvartetten 50- och 60-tals musik för äldre personer.

– Det kan till exempel vara på äldreboenden, pubar eller bröllop, säger Peter Håkansson och fortsätter:

– Vi tar inget gage. Alla pengar som kommer in skänker vi till Barncancerfonden.

I dagsläget har bandet fått ihop 300 000 kronor, och målsättningen är en halv miljon. Anledningen till att pengarna går just till Barncancerfonden är enkel. Både Sven och Lennart har förlorat en närstående i den hemska sjukdomen.

– Vi förlorade min sambos barnbarn för sju år sedan, säger Sven.

Lennart fyller i:

– Jag förlorade en dotter. Hon blev bara 44. Det är sex år sedan nu.

”Gick inte att sitta still”

Förutom att spela gitarr har Sven en annan uppgift. Mellan låtarna drar han med stor självdistans och till publikens förtjusning skämt om löständer, höftkulor och livet som pensionär.

– Vi tycker om mötet med människor och att göra dem glada, säger han.

I slutet av spelningen spelar Rock Lellez låten ”Brittas restaurang.” Då reser sig två personer ur den annars sittande publiken och börjar bugga.

– Det gick inte att sitta still, säger Eva Lövgren.

Hennes danspartner är Roger Lund. Båda tycker att konserten hållit hög kvalité och särskilt mycket gillar de att alla pengar skänks till Barncancerfonden.

– Det är ett underbart initiativ. Mer sånt, säger Roger Lund.

Minns med musiken

Peter Håkansson menar att musik är som ett eget språk. Publiken minns ungdomens glada dagar när de får trumhinnorna masserade av bekanta toner. För Peter är det ovärderligt att få se.

– När vi spelar på demensboenden ser man att människor berörs. Fötterna börjar gå, det dansas och skrattas, säger han och fortsätter:

– Kör man en låt kan man koppla det till ett tillfälle: ”Just det, då var jag i folkparken, vi pussades bakom korvkiosken och sen gick vi till dansbanan och klämde vi lite på varandra”.

Följ Goda nyheter på Facebook

Heja världen – vi blir äldre och friskare! 00:24
ARTIKELN HANDLAR OM

Rock

Musik

Pension

Feelgood