PRESENTERAS AV

Lastbilschauffören Arne gav skydd vid trafikolyckan

Foto: Privat
Arne, 50, skyddade både drabbade och räddningspersonalen. Bilden till höger har han tagit själv.
GODA NYHETER

När Arne såg att två bilar stod oskyddade efter att de varit med om en olycka tvekade han inte en sekund att stanna och hjälpa dem. Och när ambulanspersonalen kom till platsen stod han kvar.

– De ska rädda folk och inte bli skadade själva, säger han.

Foto: Privat
Ambulanssjukvårdaren Pär Johansson la ut en efterlysning efter chauffören.

Förra söndagen var ambulanssjukvårdaren Pär Johansson en av de som fick rycka ut till en trafikolycka på E18 vid Upplands Bro där två bilar var inblandade. När han anlände i den första ambulansen såg han att en lastbil stod vid olyckan – lastbilschauffören hade stannat för att ge skydd åt de drabbade på den trafikerade vägen.

– Han hade sett olyckan och han såg att de andra bilarna höll en hög hastighet. Så det var ett självklart val för honom att ställa sig och skydda tills räddningstjänsten skulle komma till undsättning, säger Pär och fortsätter:

– Vid det här läget hade brandkåren valt att avvakta, så vi hade inte heller något skydd. Så han stod där hela tiden, det var helt fantastiskt.

”Hade kunnat sluta illa”

Pär berättar att de var ensam ambulans på plats i femton minuter, sen anlände ytterligare tre ambulanser och en polisbil – samtliga fick skydd av lastbilschauffören.

Pär ville belöna honom för insatsen, men visste inte vem chauffören var. Därför la han ut en efterlysning med bild på Facebooksidan Ambulance Sweden som han driver, ett intresseforum för personal inom yrket.

– Sidans syfte är att nå ut till allmänheten och nu tänkte vi på honom – det var en sådan fin insats. Vi stod helt oskyddade, det hade kunnat sluta illa.

”Det fanns ingen tvekan”

Tack vare efterlysningen hittade de honom – chauffören de sökte var 55-åriga Arne.

Han, som kom körandes i sin lastbil när han såg olyckan, berättar att det var halt ute och dåligt sandat på vägen.

– Det fanns inget som skyddade dem. Det fanns en stor risk att någon hade kunnat köra kört rakt in i dem, säger han och fortsätter:

– Det hela gick på automatik, jag bara stannade. Det fanns ingen tvekan.

Arne satte på sina varningslyktor som andra kan se på långt håll och klev ur på passagerarsidan för att se hur det gått för dem.

– Jag gick fram till de i bilarna och kontrollerade att det var folk på väg, det är lätt att de hamnar i chock och blir handlingsförlamade i det här läget.

”Tiden var inte viktig”

Sen stod han där och inväntade räddningspersonalen. Han har ingen aning om hur länge han väntade.

– Tiden var inget viktigt i det här läget, jag visste att de var på väg. Jag stod kvar när första, andra, tredje och fjärde ambulansen kom. De var oskyddade i det här läget, det fanns ingen skyddsbil.

Arne säger att ambulanspersonalen var tacksamma för det han gjorde – men han vill hellre hylla dem

– Man måste sänka farten när räddningsarbete pågår, det är rena livsfaran. Ambulanspersonalen ska ha en eloge för det jobbet de gör. De behöver det här skyddet på vägarna – de ska rädda folk och inte bli skadade själva.