Sigrid Storråda var skoningslös som drottning

FRIERIET. Bilden visar Olav Tryggvasons frieri till Sigrid. Efter att ha fått korgen ska Olav ha slagit Sigrid med handsken. Sigrid varnade då för att det skulle kosta honom livet.

avHerman Lindqvist

HISTORIA

Sveriges tuffaste drottning levde ett så äventyrligt och dramatiskt liv att en del historiker tvivlat på att hon fanns.

Men hon fanns, hennes söner blev mäktiga kungar som styrde över Sverige, Norge, Danmark och England. Hon hette Swiatoslawa, Gunhild och Sigrid Storråda.

Förvirringen och osäkerheten kring hennes namn och existens beror på att det finns ytterst få samtida källor från hennes egen tid, kring år 1000.

Eventuellt är berättelsen om hennes liv en sammanblandning av flera kvinnors öde. Ingen kan bevisa något med säkerhet, men hon nämns i svenska, danska, norska, isländska, tyska och polska källor.

Hon hyllades av författare som Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam och Frans G Bengtsson. Men så, i början av 1900-talet, påstod lärda historiker (bland annat Lauritz Weibull) att hon överhuvudtaget inte alls funnits, att hon bara var ett litterärt påhitt av isländska skalder. Det var en tid då man ville rensa den svenska historien från myter och sagor.

I dag upplever Sigrid en ny vår, upplivad av polska historiker. Även den svenske vikingaexperten och professorn Mats G Larsson vill utfärda äkthetsintyg för Sigrid.

Varje berättelse om Sigrid angrips omedelbart av den stora felfinnar­klubben, men den version av Sigrids liv som gäller i Polen just nu och som vilar på medeltida polska och tyska källor, lyder så här:

Sigrid hette Swiatoslawa (på polska Swietosława) och var dotter till Polens skapare, fursten som enade Polen, Mieszko I och hans hustru Dubrawka av Böhmen (Tjeckien).

Fursten Mieszko hade kontakter åt många håll och krigade med Danmark om Pommern. Han behövde därför en allians med Danmarks fiende Sverige. Mieszko bodde i Poznan, i hjärtat av dagens Polen, vid den så kallade bärnstensvägen från kusten söderut ner till Syderuopa. Han hade därför goda kontakter med vikingar och handelsmän från norr. Hans rike var nästan lika stort som Polen i dag och det främsta av de slaviska länderna.

Förhandlingar inleddes med Sverige, avtal slöts och beseglades med äktenskap mellan Mieszkos dotter Swiatoslawa och den mycket äldre Erik Segersäll, Sveriges förste allmänt erkände kung. Som svensk drottning fick hon svenska namn, Sigrid men också Gunhild, bägge namnen förekommer.

I Sverige födde hon sonen Olof, som blev kung Olof Skötkonung. Äktenskapet med Erik Segersäll var olyckligt. Polska källor säger att hon tog livet av sin man.

Sigrid slog sig ner på en större egendom i Västergötland. Nu blev hon så flitigt uppvaktad av utländska småfurstar att hon, enligt den isländska berättelsen, i irritation över deras festande och skryt lät bränna upp två av dem levande.

Så kom norske kungen Olav Tryggvason och friade. Sigrid tackade ja, men då Olav krävde att hon skulle bli kristen, vägrade hon. Olav skulle då ha gett henne en örfil och kallat henne ”hundhedning”. Polska historiker protesterar mot detta och säger att hon redan var kristen eftersom hennes föräldrar var det.

Sigrid gifte sig strax därpå med danske kungen Sven Tveskägg, som blivit änkling. Hon fick honom och sonen Olof Skötkonung, som då blivit kung av Sverige, att möta norske kungen i ett gigantiskt sjöslag i Östersjön. Striden var hård.

Den isländska traditionen berättar att plötsligt hörde Olav en kraftig smäll då bågen gick sönder för hans främste skytt. ”Vad var det som brast med en sådan knall?” frågade kungen. Skytten svarade ”Norge ur din hand konung.”

Slaget var förlorat. Olav kastade sig i havet och försvann. Länge trodde norrmän att han klarat sig, att han flydde till Grekland eller till och med Jerusalem.

I Danmark födde Sigrid bland annat sonen Knut, som så småningom erövrade England och blev kung där, Canute the Great. Forskning har visat att polska krigare kämpade på Knuts sida mot engelsmännen.

Sigrid hälsade på sonen i Wessex i England och åkte sedan tillbaka till ”slavernas land” för en tid. Hennes bror Boleslaw var då Polens förste krönte konung. Sigrid hämtades där efter några år av Knud den store med följe. Hon ska ha dött i London och är begravd där, oklart var. Hennes danska dotter Estrid blev stammoder för den ätt som styrde Danmark till 1412. Knut blev kung över Danmark, Norge och England.

Visste du att…

... kontakterna var täta mellan svenska och slaviska furstar under vikingatiden och strax efteråt? Flera av våra kungar hade slaviska fruar och frillor. Våra kungar Kol och Burislev hade slavisk bakgrund. Namn som Valdemar (Vladimir) och Svante kommer från slaviska kulturer, Svante ur Svantopolk som betyder ”heligt folk.”

… då kung Johan III var ung och gifte sig med polska prinsessan Katarina Jagellonica var det en enorm resa uppåt för honom? Han var hertig över fattiga, glest befolkade Finland. Hon var syster till polske kungen som styrde över Europas då största rike som sträckte sig från Östersjön mot Svarta havet.

... det var svenske kungen Sigismund som gjorde Warszawa till Polens huvudstad? Då han blev kung av Polen hette huvudstaden Krakau, det tyska namnet på Kraków, och låg nere i södra Polen. Han ville ha huvudstaden närmare Sverige, där han också var kung. Slottet han lät bygga i Warszawa skulle likna hans mors, Katarina Jagellonicas slott, det första Drottningholm, som brann ner på 1600-talet. Det var hon som var ”drottningen” i Drottningholms slott.

ARTIKELN HANDLAR OM

Historia