Mejla

Oisín Cantwell

Nya regler om datalagring presenterades med att inte presenteras

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Mikael Damberg på pressträffen.
Mikael Damberg på pressträffen.

KOLUMNISTER

Inrikesminister Mikael Damberg kallade i dag till en besynnerlig presskonferens.

Ämnet var nya regler om datalagring, men då förslaget blir offentligt först på torsdag fick inte journalisterna som orkat släpa sig dit ta del av det.

Viss förvirring uppstod då pressens representanter fick detta besked, då justitiedepartementet i ett pressmeddelande som delades ut på plats påstod att betänkandet lämnades över för granskning i dag.

Det var en felskrivning, lät en pressekreterare meddela. Och det fanns ett skäl till att förslaget presenteras i dag trots att det inte presenteras i dag. På torsdag är det presskonferens om nya terrorlagar och regeringen vill inte att de två godbitarna krockar.

Så nu stod inrikesministern på podiet i justitiedepartementets tillfälliga lokaler, Rosenbad renoveras, och sken.

– De nya reglerna om datalagring vid brottsbekämpning är en av mina viktigaste frågor denna vår, inledde Damberg med att påpeka.

Vilket onekligen lät intressant. Och det var inget fel på dramatiken i fortsättningen.

– Poliser jag har träffat säger att Tele2-domen släckte ljuset.

Det Damberg syftade på tarvar en förklaring. Det finns nämligen en bakgrund som är högst passande en dag då ett förslag ska presenteras utan att presenteras.

Bombdåden i Madrid 2004 och London 2006 fick EU att besluta att samtliga medlemsländer skulle införa lagar som gjorde att telekomoperatörer blev skyldiga att spara uppgifter om elektronisk kommunikation och lämna över dem till polisen om brottsutredningar så krävde.

Men 2014 slog EU-domstolen fast att direktivet var ogiltigt. Sverige tillsatte en snabbutredning som lyckades komma fram till att svensk lagstiftning om datalagring visst gäller.

Efter det var det business as usual tills EU-domstolen 2016 röt att Sverige gick för långt med sin lag. Något som kungjordes i form av ett förhandsavgörande i en tvist mellan Tele2 och Post- och telestyrelsen.

Den svenska lagen kastades i papperskorgen. Vissa jublade, polisen klagade i högan sky.

– Nu tänds ljuset igen, fortsatte Damberg belåtet och nämnde att några figurer som smugglat cigaretter friats eftersom polisen inte hade tillräckliga verktyg.

Att presentera förslag som inte presenteras låter omöjligt, men politik kan vara det möjligas konst och Damberg löste problemet med att i korta drag redogöra för de nya paragraferna.

Abonnemangsuppgifter på internet ska lagras i tio månader. Vem som har pratat med vem ska sparas ett halvår. Och lokaliseringsuppgifter, till exempel var en mobiltelefon befunnit sig vid tiden för ett samtal, måste lagras i två månader.

Det här må låta som en klok kompromiss. En rimlig balansgång mellan å ena sidan vår rätt att slippa att staten snokar i våra liv och å andra sidan polisens möjlighet att hänga med i den tekniska utvecklingen och få verktyg anpassade till vår tid.

Men denna segdragna historia är knappast över. Röster kommer att höjas över att för lite är gjort. Röster kommer att höjas över att för mycket är gjort.

Det har redan varnats för att domarna i Luxemburg än en gång börjar grymta över att Sverige går för långt. Att myndigheter ska kunna få ut känsliga uppgifter utan rättslig prövning och utan brottsmisstanke lär inte imponera på dem.

Och brottsutredarna kommer inte att vara nöjda. Det lilla vi har sett av ett förslag som inte är presenterat följer i allt väsentligt datalagsutredningens två år gamla betänkande. Polisen var inte nådig i sin kritik den gången.

Bli inte förvånade om det snart muttras att ljuset inte är mer tänt än vad det var under oljekrisens elransoneringar på 1970-talet.

Av: 

Oisín Cantwell

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Datalagring

EU-domstolen

Tele2

EU

Mikael Damberg