Tänk om de hatar mig för att jag är jag

KOLUMNISTER

Jag läste en intervju med Rikard Wolff.

Eller EN, förresten.

Rikard har fyllt femtio, kommit ut med ny film (gissa vem som regisserar och gissa vem som är motspelerska), ska spela ”Cabaret” (gissa vem som regisserar och vem som spelar Sally Bowles), gör just nu Christopher Marlowes ”Edvard den andre” på Stadsteatern i Stockholm (nej, varken Colin Nutley eller Helena Bergström har faktiskt med det att göra) och sjunger ”Tryggare kan ingen vara” på norska Mette-Marits psalmplatta, som i dagarna sålde platina.

Det händer grejer, alltså, så det har varit rätt många intervjuer. För er som missat dem kan jag meddela att jo tack, det är bra med Rikard. Han längtar till ”Cabaret”, som är ett ”drömprojekt”, tycker att ”Edvard den andre” blivit ”häpnadsväckande, vacker och gripande”, är förlovad med sin kille, leker med sin lilla dotter och har precis tagit körkort.

Men i just den här intervjun fanns en tråkigare sida. Det skrivs nämligen elaka saker om Rikard Wolff på nätet. Emellanåt får han hatmejl.

”Homofobin och antisemitismen blommar ständigt upp. Vi får aldrig glömma”, kommenterade Rikard.

Vilket han förstås har rätt i. Ändå blev jag lite avundsjuk.

Det är ju så, när man syns offentligt, att det finns de som inte står ut. Det vet även vi, som syns betydligt mindre än Rikard Wolff. En del av de där som inte står ut har bloggar och e-post. Vissa har till och med kuvert, penna och frimärken. Och de kan bara inte hålla sig.

Visst, några av dem är knäppa på mer än ett sätt. ”Alte kameraden”- och Robert de Niro i ”Taxidriver”- knäppa. De skriver inget vidare, heller. Men de flesta är bara lite ur balans. Och de är av uppfattningen att man är a) ful, b) korkad, c) äcklig och d) outhärdlig. De hittar alltid något att hänga upp det på. Är det inte det ena, så är det det andra. Eller det tredje.

Om man råkar vara en medelålders, vit, heterosexuell bondson, född i Svenska kyrkan, vad kan man svara då?

Ingenting, egentligen. Det är därför jag avundas Rikard en aning. Man skulle ju gärna vilja tvåla till gaphalsarna. Tala om för dem att om de inte gillar mig, är de bara ett bokbål från folkmord.

Men det finns varken ?fobi eller ?ism att hänvisa till. Och där står man. Med den tristaste av tankar:

Tänk om de helt enkelt avskyr MIG. De jävlarna.

Johan Hakelius

ARTIKELN HANDLAR OM