Ta tillbaka OS till verkligheten

KOLUMNISTER

Hundratals timmar tv, men ack så lite man fick se av Kina. Och kanske är det lika bra det. De glimtar vi fått genom sporter utanför Fågelboet och de andra arenorna visade ett stadslandskap som lika gärna kunde ha varit München, Marseille eller Mölndal.

Förbluffande oexotiskt. Förvånande välbekant. De kinesiska miljöer som släpptes fram genom tv:s filter fick det knappast att rycka i resetarmen.

Jo, jag vet att det som visades var ett noga regisserat kulissbygge, både socialt, ekonomiskt och demokratiskt. Men även som idealstat såg det jäkligt tråkigt ut. Samma asfalt här som där, så att säga.

Självklart var det inte "det äkta" Peking vi såg. Lika lite som vi såg det äkta fyrverkeriet när invigningen kulminerade. Det avslöjades nämligen att även den var dopad - med datoranimationens hjälp hade man förstärkt det fyrverkeri som sändes ut över världen.

Nu laddar London för sin olympiad om fyra år, och det finns dessvärre inget som tyder på att man tänker förhålla sig sansade och lugna på det där viset som engelsmän vill tro att de är kända för.

Tvärtom. Special effects-kapplöpningen fortsätter, och även efter ytterligare fyra år av global uppvärmning och social sprickbildning kommer de olympiska spelen att handla om ingenjörskonst och marknadsföring. En kraftmätning i konsten att bränna pengar på självförhärligande av det egna värdlandet och dess livsstil.

Tänk om det gick att vända den femringade oceanångaren och åstadkomma ett OS som går i takt med sin egen tid, i stället för att ständigt slå nya rekord i bombastiska manifestationer och organisationsonani.

Ett nerskalat OS i mer mänsklig skala. Ett OS som inte kostar som en statsbudget. Ett OS som inte får automatisk förkörsrätt. Ett OS som utspelas i verkligheten snarare än bland kulisser.

Kanske till och med ett OS där agendan utgår från miljö, demokrati och sociala villkor.

Det är det enda spel som Sverige borde söka och verka för, varför inte i samarbete med Danmark och Norge. 2016 är nästa lediga möjlighet att slå världen med häpnad utan att spräcka trumhinnor och bygga potemkinkulisser. Någon måste ju rimligen dra i bromsen och ta spelen tillbaka till verkligheten.

Men IOK kan säkert hitta hundra skäl att motarbeta en sådan utveckling. Det är ju deras paradgren.

ARTIKELN HANDLAR OM