Sverige tog Prag – och blev en europeisk stormakt

Foto: Här stoppade östra Prag de svenska soldaterna. Ingen tog sig över Karlsbron.
KOLUMNISTER

För fyrtio år sedan var jag Aftonbladets Östeuropakorrespondent, placerad i Prag. Jag bodde här före, under och efter invasionen i augusti 1968. Långt in på hösten pekade kanonrören på de ryska pansarvagnarna hotfullt i gathörnen. Tjeckernas och slovakernas passiva motstånd hade inte tjänat någonting till.

Redan då tyckte jag att Prag var som en vacker, värdig och mycket gammal dam. Då hade hon sorgflor, för Prag var en koleldad, sotig och smutsig stad, stämningen var tryckt och det var mycket tårar, sammanbitna käkar och bitterhet bakom det nedfällda floret.

Exakt hur gammal den gamla damen är, är oklart och olämpligt att fråga. Nästan alla Europas krig de senaste tusen åren har på något sätt påverkat henne. Hon har ockuperats, belägrats, invaderats, bränts och plundrats gång på gång. Hon har lidit mycket, hon har fallit mången gång – men hon har alltid rest sig upp, putsat sig lite, kanske gjort en ansiktslyftning och så har hon sträckt på ryggen och där har hon stått igen, vackrare och värdigare än någonsin.

Nyfikna har kommit i hundratals år för att beundra och begapa den gamla damen och hon har tittat tillbaka. Många gånger varje dygn öppnar hon sina ögon i klocktornet i Gamla stan. Hon låter döden plinga med klockan så sänder hon ut sina spanare, som blickat ner på den gapande hopen. Spanarna blir allt tröttare alltefter årtiondena rinner förbi, men hopen förnyas ständigt. Fundersamt sluter damen sina ögon igen. Tiden går. Vattnet flyter i Moldau och uppe på berget där kolossstatyn av Stalin en gång stod i Letnáparken och höll sin hand över pragborna, där, på Stalins sockel, räknar i dag en gigantisk metronom in sekundernas oavbrutna flöde.

Den gamla damen har varit med om så mycket, det mesta vill hon inte prata om. Invasionen 1968 är bara en av många rynkor i hennes ansikte. I dag bara lite blommor vid en minnesplatta. Revolutionerna har kommit och gått, politiska system har skiftat. Hitler och Stalin har passerat och försvunnit. Bara hon står kvar och blir allt vackrare.

För fyrtio år sedan riste gatorna och skalv fönsterrutorna av tunga ryska pansarvagnar. Demonstranternas förtvivlade rop ekade mellan husväggarna då gråtande unga tjecker försökte lägga sig i vägen för Sovjetmaktens krigsmaskin. Tanksen krossade drömmen om en socialism med mänskligt ansikte. Tjeckernas och slovakernas frihet kom tjugo år senare, inte den gången heller utan tårar och uppoffringar.

Vad är fyrtio år för en dam som är minst 1040 år? Just dessa dagar kunde man minnas en helt annan och minst lika ödesdiger ockupation. För exakt 360 år sedan belägrade den svenska armen den rika västra delen av Prag, Malá Strana, kullen med borgen, palatsen och de förmögna klostren. Det var under det trettioåriga krigets allra sista månader, fredsförhandlingarna pågick redan, bara Prag gjorde motstånd. Svenskarna stoppades på Karlsbron, östra Prag släppte ingen djävul över bron.

I stället plundrades västra Prag på alla sina rikedomar och de var enorma. På några dagar fick svenskarna ihop fyra gånger Älvsborgs lösen. Ofattbara mängder dyrbara föremål sändes upp till drottning Kristina på Stockholm slott, men generaler och soldater lade undan en hel del för sig själva också. Fältherren Wrangel skickade minst fem vagnlaster med krigsbyte till sitt nybygge Skokloster, som höll på att inredas. Kristina tog emot över 700 målningar av mästare som Rubens, Titzian, Breugel och många andra. Hon fick världens största myntsamling, över 30?000 nummer. Hon fick lådor med slipade och oslipade ädelstenar, möbler, konstföremål och statyer, även de som nu står i parken utanför Drottningholms slott. De togs från Wallensteins palats i Prag. Hon fick till och med ett levande lejon och en struts från kejsarens privata zoo, samt kuriosa som en egyptisk mumie och en ”handske gjort av människohud”. De största skatterna var böckerna. Hon tog bland annat emot goternas äldsta skrift, den över 1?500 år gamla silverbibeln och den märkliga djävulsbibeln, en handskrift från 1200-talet.

Hennes kusin, den tjugofemårige Karl Gustav, som var nyutnämnd överbefälhavare, ville ha mer. Han fick veta att 30 åriga kriget tagit slut, att freden var undertecknad, men han höll nyheten för sig själv och fortsatte belägringen av Prag en hel månad till. Allt i hopp om att kunna berika sig. Men han tvingades ge upp, belägringen bröts och Sverige blev en europeisk stormakt Allt detta hände alltså för exakt 360 år sedan. Men det är det ingen som talar om det i dagens Prag. Den gamla damen vill inte påminnas om alla sina olyckor. Hon är gammal, men lever i nuet. Hon tittar framåt. Hon är huvudstad i det fria Tjeckien, i dag medlem i både EU och Nato. Snart ska de amerikanska robotarna monteras upp i Tjeckien, de som på nolltid kan tillintetgöra mål hos fienden i öster. I dag är Tjeckien starkare än någon. Den gamla damen sträcker på sig extra i den sköna solnedgången.

Fast, kanske är hon ändå lite bekymrad för morgondagen. Hon har ju sett så mycket. Hon vet att historien inte slutar med oss…

ARTIKELN HANDLAR OM