Obama i turban gör bara som man ska

Publicerad:
Uppdaterad:

KOLUMNISTER

Ni såg fotografiet av Barack Obama utstyrd i vit turban och somalisk folkdräkt.

Ganska töntigt va?

Svar: Inte alls. Det är så vi gör – det är så vi s k a göra – när vi kommit till en främmande miljö.

Det hör till vår nyfikenhet på exotism. Ni känner igen er själv i frågorna: ”Och hur ser folk ut här på platsen då?” ”Vad tittar dom på på tv?” ”Vad äter dom – och äter dom med kniv och gaffel eller med händerna?”

Det hör också till vår glädje att klä ut oss. Vi fröjdar oss över att ta på oss tokiga kläder. Varenda svensk sätter i augusti på sig lustiga hattar, äter kräftor och sjunger snapsvisor. Mogna politiker, Ulf Adelsohn och sosseborgarrådet John-Olle Persson, ertappades 1979 med att på en skattebetald jordenruntresa vid en festlighet på Hawaii eller Filippinerna ha klätt sig i bastkjolar. Både kul och tillåtet. Det var också därför Olof Lagercrantz 1964 efter en resa i Kommunistkina ogenerat – men osmakligt – på sin arbetsplats Dagens Nyheter kunde uppenbara sig klädd i Maouniform. Varje New York-turist kommer tillbaka klädd i t-shirt med texten ”I hjärta NY”. Ingen kommer tillbaka från Bangkok utan en ny fånig hatt i bagaget.

Framför allt hör det till hövlighet att ibland spöka ut sig i en främmande kulturs kläder. Filmmogulen Sam Goldwyn har sagt: ”When in Rome do as the Romans do.” På svenska heter det: ”Ta seden dit du kommer.” Det var därför den lille kinesen Deng Xiaoping, som gjorde Kina mindre mordiskt och mera normalt, stoltserade i en ten-gallon cowboyhatt vid ett statsbesök i Texas. Det kan synas som en överdrift, att den utlänning som flyttar till Frankrike skaffar sig en basker och att den svenske man som fått en bostad i London odlar en mustasch som en brittisk major. Onödigt. Men både tillåtet och kärleksfullt.

Mona Sahlin gör alltså rätt, när hon sätter en sjal över håret, när hon umgås med muslimska invandrare i en Stockholmsförort. En svensk hedning sätter en kipa på hjässan om han av något skäl besöker en synagoga.

Ibland är lokal klädsel en praktisk nödvändighet. Jag var på åttiotalet

tvungen att i Peshawars bazarer inhandla pashtuners vardagsklädsel – säckiga byxor, långskjorta och huvudbonad av kamelhår – för att under den sovjetiska ockupationstiden med oppositionen, mujahedin, till fots kunna vandra in i Afghanistan. Upptäcktsresanden Sven Hedin rakade för etthundra år sedan i Tibet sin hjässa och klädde ut sig till buddistmunk i ett försök att lura sig in i den för utlänningar stängda staden Lhasa. Han lyckades inte.

Ibland är man ute efter att skaffa sig en favör och vill vara sina värdar till lags och styr ut sig lite i överkant. Det blev ett helsickes liv, när den då bara 17-årige Björn Borg 1973 vid Döda havet poserade iklädd en israelisk militäruniform och en Uzi-kpist hängande över ena axeln. Tilltaget provocerade många, inte minst PLO som satte upp den unge Borg på en dödslista. En kollega till mig poserade på liknande vis i en herrtidning i ett palestinskt gerillaläger med en AK-47 Kalasjnikov. Han idiotförklarades men gav några år senare en professionell förklaring: ”Jag hoppades få delta i en gerillaräd in i Israel ...” Det hade varit ett världsscoop.

Barack Obama är nu den som upprepat alla dessa trick.

Eftersom Obama ju har anor från Kenya besökte han det landet 2006. Det var då han gladde sina värdar och sin omgivning med att dra på sig en stamdräkt. Men eftersom han nu är kandidat i det amerikanska presidentvalet önskade hans politiska motståndare, att bilden skulle misstolkas. De (hon) hoppades, att den skulle så ett frö. Kandidaten har ju en mörkare skiftning i kulören. Och hur var det med farfar? Var han inte muslim?

Motståndaren misslyckades sannolikt i sina avsikter. Obama går mot seger.

Men i denna speciella nisch av mode – att klä ut sig – finns bara ett säkert sätt att undgå kritik och löje. Den brittiske 1600-talsdramatikern William Congreve visste:

”Att visa sig naken är den bästa förklädnaden.”

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN