Mejla

Peter Kadhammar

Ju bättre det gick desto färre kors sattes i brand

KOLUMNISTER

Mihaela Weideskog på Statistiska centralbyrån skickar en fil med siffror. Jag trycker ut dem på papper, tar fram reservoarpennan och sätter klammer vid några tal. Plötsligt blir vår tid tydlig – klarare än några arga debatt­böcker eller indignerade artiklar om rasismen.

Det gäller bara att sätta klammern rätt.

Vi brukar tala om början av 1930-talet som ett skräckexempel. Den ekonomiska krisen skapade förutsättningarna för de bruna att växa.

Nedgången då var dramatisk. Men den var ändå inte så långvarig, särskilt inte för Sverige som devalverade sig ur problemen.

På många sätt var krisen i början av 1990-talet värre. Tre år i följd minskade bruttonationalprodukten (BNP) per capita. Alltså värdet av alla varor och tjänster som producerades i landet. Det hade aldrig tidigare skett i fredstid.

Arbetslösheten satte sig på en nivå som tidigare ansågs exceptionell. Nu är den normal.
Minns ni 90-talet? Minns ni de brinnande korsen och vitt ariskt motstånd och nazismen? Och missnöjespartiet Ny demokrati!

Sedan arbetade vi oss upp, och ju bättre det gick desto färre kors brann det.

Rekordåret 2007 var BNP per capita i Sverige 385 000 kronor.

Då utbröt finanskrisen.

Vi har ännu inte lyckats komma tillbaka till 2007 års nivå. Det visar stati­stiken som Mihaela Weideskog skickade till mig. Senast tillgängliga år i stati­stiken, 2013, var BNP per capita 380 000 kronor.

I modern tid har det aldrig hänt tidigare att det gått så lång tid utan att landet återhämtat sig.

– Det är heller inte uppmärksammat att 2012 faktiskt var ett recessionsår, säger nationalekonomen Daniel Walden­ström när jag ringer honom.

Denna gång kan vi inte devalvera oss ur krisen ens om vi vill. För stora delar av Europa står stilla.
Vi lever i en kris som blivit permanent. Många av oss märker den inte därför att många av oss har det så bra. Precis som många hade det bra på 1930-talet.

Och över hela Europa växer de bruna partierna och befolkningsgrupp ställs mot befolkningsgrupp. I Sverige har ett högerpopulistiskt parti blivit en maktfaktor.

Vad ska vi göra?

I grunden är svaret enkelt. Det är bara att titta på siffrorna från Statistiska centralbyrån. Historiens bästa fredsmäklare heter: ekonomisk tillväxt.

Av: 

Peter Kadhammar

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Peter Kadhammar