Jonatan Unge

Bra märkligt att så få kungligheter har abdikerat

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

KOLUMNISTER

Det finns ett ämne varje krönikör har rätt att ta upp en gång under sitt yrkesverksamma liv. 

Men bara en gång!

Detta eftersom ämnet i fråga är ett sånt öppet mål, en dörr så insparkad att det snarare är att betrakta som ett hål, en stig så upptrampad att det mer påminner om en skyttegrav. 

Jag syftar som ni säkert redan förstått på kungahuset och dess vara eller icke vara. Det bör avskaffas. Alla vet det och alla tycker det. Ändå görs det inte och det är just denna paradox som gör ämnet omöjligt att uttala sig om. Det är så självklart att det blir pinsamt och så pinsamt självklart att man blir löjlig om man säger det.

Vi borde avskaffa monarkin. 

Vi vet! 

Gud, kom med nåt nytt. 

Jesus Kristus, nu slogs jag av tanken att jag kanske redan har tagit upp det här en gång tidigare! Men det är för sent att byta ämne nu, så här mitt i texten. 

Det var i förrgår som jag kom att tänka på det. Jag satt och lyssnade på ett engelskt radioprogram, typ deras version av Ring P1, och fnittrade så gott åt hur dom svor över sin löjliga sexförbrytande kungamedlem Prins Andrew. Då insåg jag plötsligt att vi ju också är en monarki.

Man glömmer hela tiden bort det där, men så händer något, en sexskandal, ett jultal eller en prinsfödsel och då påminns man och så får man stå där och skämmas. Himla tur att vi inte låter dem ha krona på sig längre i alla fall. Jag såg en bild på den engelska drottningen i krona häromdagen och det såg ju för jävla tramsigt ut. Som en tyrolerhatt. Kul men himla fånigt. 

Visst är det roligt men också moraliskt förkastligt att tvinga en familj att göra sig till åtlöje i generation efter generation. Och detta inför öppen ridå. Det gör väl i och för sig jag och min familj också, vilket väl har väl sin förklaring i något mörkt trauma jag inte vill gräva i, men det är hur som helst inte något en grundlag tvingat oss till. 

Är det inte bra märkligt att så få kungligheter har abdikerat? Jag kommer bara på Drottning Kristina och Edward VII av Storbritannien som gjort det utan att ha en pistol mot huvudet. De har inte ens någon makt längre, så varför i hela friden stannar de kvar? I tider där man kan få höra att man kränker sitt barns integritet om man lägger upp en bild av det på Instagram så publicerar hovet bilder på småprinsar och småprinsessor i varenda mediekanal. Det är inte värdigt. De måste uttala sig om sina äktenskapliga problem och snedsteg, låtsas uppskatta Robin Stjernberg och rockabillybandet Top Cats när de uppträder på Victoriadagen. 

Som nu dessutom blivit till Victoriadagarna! Tänk att tvingas låtsas uppskatta Robin Stjernberg och Top Cats i pluralis. I pluralis! Och att behöva göra det iklädd den så erbarmligt fula sverigedräkten. Har de ingen självrespekt?

Visst, de har det väldigt bekvämt men det hade de väl haft ändå?

Det måste betyda att de är så hjärntvättade att de på riktigt tror att det de gör eller står för är inte bara är av vikt, utan av stor vikt. 

Vilket det inte är.

Och det är bra grymt av oss att ha tutat i dem det. 

Av: 

Jonatan Unge

Publisert:

Aftonbladet

/

Kolumnister

/

Svenska kungahuset

LÄS VIDARE

Kom ihåg att hon bara ser dig som ett sexigt lik

ÄMNEN I ARTIKELN

Svenska kungahuset