Mannen borde inte ha åtalats

Det finns märkligheter i åtalet mot mannen som gick naken hemma.

Konstigast är att han över huvud taget ställdes inför rätta.

Att tvingas genomlida en rättegång med anklagelser om att vid fyra tillfällen ha blottat sig och onanerat för sin granne måste vara obehagligt.

Det minsta vi kan begära är att det finns några slags bevis för att det över huvud taget har skett. Låt oss reda ut hur det ligger till i detta fall.

 En kvinna säger att hon har sett en granne onanera i sitt fönster vid två olika tillfällen. Sen har hon ytterligare två gånger skymtat honom naken, men har ingen uppfattning om ifall han tillfredsställde sig eller inte.

Det är redan mot bakgrund av detta vittnesmål svårt att förstå hur åklagare Kerstin Eriksson tänkte då hon i sin stämning hävdade att brottet begåtts fyra gånger. Att vara naken hemma är nämligen inte olagligt.

Tredje gången kvinnan ser honom har hon med sig sin man som spelar in en längre film av grannen. Så även fjärde gången.

Åtta minuter in i den första filmen syns mannen naken i fönstret. Men det framgår inte att han onanerar.

Kvinnan befann sig för övrigt ganska långt från grannen då hon såg honom ta på sig. Eller om han nu kliade sig på grund av klåda, som han själv hävdar. Allt är mycket diffust och inget blir bättre av att mannens hus ligger bakom en häck som delvis skymmer sikten.

Och som om det inte är nog med allt detta så är kvinnan inte ens säker på att mannen har sett henne.

Det sista är inte oväsentligt. Mannen har åtalats för sexuellt ofredande. Ett sådant brott förutsätter att handlingen var riktad mot en viss person.

Han ställdes inför rätta utan att det fanns andra bevis än påståenden från en granne som krävde skadestånd.

Att åtal över huvud taget väcktes är, för att uttrycka det milt, egendomligt. Självfallet friades mannen.

Det vore intressant att höra hur åklagare Kerstin Eriksson resonerade. Men det har inte gått att få tag på henne.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM