Bröllop i all ära – men nu börjar allvaret

KOLUMNISTER

Vad jag tyckte om bröl­lopet? Jo, för tusan. Det var inte alls dumt. Sve­rige i sommarskrud, kalaspingla i formstark brudklänning och en snygg brudgum i välsittande kostym. Nog fanns det anledning att höja en knuten näve i triumf.

Men det var länge sedan nu. 24 år sedan för att vara exakt. På dagen. I kväll är det således vår tur att fira och blicka till­baka.

För det är ju en sak att gifta sig. Det är sen det gäller. När fest­yran övergår i vardag. När matchen börjar. Då sållas agnarna från vetet.

När man vaknar åtta gånger på natten av skrik från en nyfödd och går till jobbet med samma intellektuella skärpa som ett spårvagnsfyllo.

När man sitter på barnakuten med hjärtat i halsgropen och en unge så kokhet att man skulle kunna steka ägg på’n.

När man gör det igen och igen och belönas med nya barn och underbara landstingsmackor med ost och paprika till termoskaffet efter födseln.

När man första gången går från dagis och biter ihop med öronen för att slippa höra det övergivna barnets hjärtskärande skrik.

När man ligger på knä och hyperventilerar i stressen över att kränga på det jävla regn­stället och var fan är stövlarna.

När ungarna släpar hem sjukdomar från dagis som om de vore värdefulla presenter.

När man äntligen kommer i väg på den barnfria hotell­helgen men inte orkar något mer spännande än att sova, vakna och somna om.

När man vattenkammar håret till ett kristet utseende och sitter framför bankmannens skrivbord med mössan i hand.

När man tänjer på det möjliga för att ge familjen eget tak över huvudet och en liten gräsmatta därtill.

När man vaknar av att vattnet skvalar in i källaren och översvämmar halva huset.

När man ligger sömnlös i väntan på att tonåringarna ska komma hemramlande i gryningen.

När man kommer hem på fredag eftermiddag och möts av ett berg av stryktvätt och en utarbetad fru.

När man ändå älskar både den frun och det livet.

När man nästan bryter ryggen av alla matkassar och möbler och väskor och flyttlådor och matkassar man släpar och baxar under ett liv utan varken betjänter eller adjutanter.

Utan att kunna åka i bussfilen.

Utan apanage och no limit credit.

Utan hundra år gamla franska servetter och utan att leva inbäddad i den bortskämdhetens bubbla där kungligheter och finans­adel fort­farande tillåts flyta ovanpå i ett system som borde ha skickats på soptippen för länge sedan.

Det skålar vi för i kväll, min prinsessa och jag.

Kung Håkan höll hov

Foto: Håkan Hellström.

I verklighetens Sverige är det Kung Håkan af Göteborg som regerar och när han höll hov på anrika Slottskogsvallen i lördags lyckades vi mirakulöst kila oss in tio meter från scenkanten utan att trängas.

Och vad ska man säga som inte redan är sagt om spelglädje och publikkontakt och hjärtat utanpå kroppen? Jag var mållös.

Förförande Turkiet?

Foto: Unga turkar protesterar mot kyssförbudet.

Kyssförbud i tunnelbanan, nej till kejsarsnitt, förbud mot abort, hårdare lagar mot alkoholförsäljning och fler moskéer i stället för gröna parker. Den som inte gillar det riskerar tårgas i det nya Turkiet. Landet som tycker sig höra hemma i EU.

Landet som ”förför sina besökare med lata dagar på stranden, låga priser, kryddiga matupplevelser och ändlösa nätter”.

ARTIKELN HANDLAR OM